Den ursprungliga versionen av denna artikel publicerades i Creative Time Reports i. Foton av Fjodor Savintsey; text
skriven av Chris och Katya Kazbek i Rickleton i Global Voices redaktion för Centralasien.

I dag saknar 780 miljoner människor tillgång till rent dricksvatten. Avsaknaden av denna värdefulla resurs i
Centralasien inte bara låser människor i ett trängande behov och hälsofara men det förebådar också början på ”ett
krig för vatten” och gränskonflikter för att komma åt vatten, något som förvärrar den ekologiska kampen och även ha
starka politiska övertoner.

År 2030 kommer nästan hälften av världens befolkning att bo i områden med ”knappa vattenresurser” enligt
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling.

Centralasien är uppdelad i två, uppströms stater, rika på vatten; och nedströms stater, fattiga på vattenresurser.
Det faktum att Tadzjikistan och Kirgizistan, länder uppströms, har de svagaste ekonomierna i regionen verkar vara
ett sätt för naturen att kompensera den materiella fatigdomen med naturresursers överflöd. Ändå är balansen med
resurserna i Centralasien långt ifrån tillfredsställande. Just nu leker en del av de kirgiziska lagstiftarna med
tanken på att skära av vattentillförseln till Uzbekistan, ett halvtorrt land med den största befolkningen i regionen
och också den största armén, efter beslutet i Uzbekistan, som togs i april om att skära gastillförseln till den
sydliga staden Osj i Kirgizistan.

Uzbekistans beslut att stänga av gasleveranserna till Osj kan ha sitt ursprung i en mångårig tvist över vatten.
Myndigheter i Tasjkent, Uzbekistans huvudstad, är förfärade över Kirgizistans och Tadzjikistans planer att bygga en
gigantisk kraftverksdamm uppströms i Syr Darya och Amu Darya floderna.

Uzbekistan behöver dessa vattenkällor för dess jordbrukssektor, mycket viktig ur ekonomisk synpunkt och fruktar att
dammarna kommer att ge sina problematiska grannländer fördelen att hålla inne eller försena frigörandet av vatten.
Under 2012 varnade Uzbekistans president, Islam Karimov, för att gå vidare med dessa planer utan hänsyn till stater
som finns längre ner i floden, stater som Uzbekistan och Kazakstan, det skulle kunna leda till fullskaligt krig.

Brist på vatten skapar inte bara konflikter mellan provinserna i olika länder, utan också skapar problem inom länder
och mellan samhällen som lever i samma land. Denna konflikt följer också kollapsen av infrastrukturen från
Sovjettiden. Uppströms i Kirgizistan, till exempel, förloras en tredjedel av vattenresurserna på grund av de många
hål i det gamla och trasiga bevattningssystem. Problemet är avgörande på landsbygden, där stora mängder vatten
behövs för att grödorna ska växa.

För att förhindra att deras grödor torkar, de desperata kirgizer byggde själva dammar med sina egna händer för att
leda vatten från floderna till sina områden och kunna vattna sina grödor vilket skapar torka i samhällen nedströms.
På vissa områden, till exempel i provinsen Batken i Kirgizistan, där bara vissa kan säga objektivt var Kirgizistan
slutar och Tadzjikistan börjar, blev våldsamma sammandrabbningar mellan kirgizer och tadzjiker vanlig. De anklagar
varandra för att ha stulit den.

Enligt ryska forskare som studerar konsekvenserna av vattenbrist, är problemet i Centralasien endast en aspekt av en
större kris som kommer att få stora konsekvenser för hela den asiatiska kontinenten.

Den stora befolkning och de storskaliga kommersiella företag i Kina använder stora kvantiteter vatten från Illi och
Irtysh floder som flyter in i Kazakstan. Dessutom förbinder Irtysh floden med Ob i Ryssland. Om man fortsätter att
tömma Ob-Irtysh bassängen kommer det att orsaka irreparabla skador i hela Asien, vilket kommer att hota stora
områden av bördig mark. Det kommer att äventyra fiskeindustrin och skada allvarligt den ryska sidan av Norra
ishavet.

Konflikterna om vatten i Centralasien brukar betraktas som lokala skärmytslingar av liten betydelse för resten av
världen. Men eftersom vattennivån i regionen minskar för varje år, kommer rädslan för torka att orsaka att fler och
fler människor hamnar i konflikt. Vi är nära att nå en brytpunkt i denna socioekologiska katastrof. Det är viktigt
att belysa denna situation, samtidigt som det finns tid för att förhindra vattenbristen och de krig det kan
generera.