IIF:s Redaktion

Inledning

Barn och deras uppfostran är en av samhällets viktigaste frågor. Vår framtid utformas efter hur vi uppfostrar våra barn.
Hela samhället bör därför medverka för en god samhällsutveckling, genom att försöka se till att barnens uppväxt, miljö och
uppfostran är så god som möjligt.

För alla föräldrar är barnen en glädjekälla och det viktigaste som finns.

Vi människor har dock ibland olika åsikter, inte minst om vad som är bra och dåligt, liksom om vad som är lämplig
barnuppfostran och vad som inte är det. Föräldrar vill sina barns bästa och handlar för det mesta i den fasta övertygelsen
att de gör det bästa för sina barn.

Muslimska föräldrar och personal inom barnomsorgen kan ha olika uppfattningar om vad som är ett bra sätt att uppfostra barn
och därför är det väldigt viktigt att vi får en ökad kontakt mellan föräldrar och personal. Ett sätt är att öka kunskapen
om förståelsen för muslimer och muslimers levnadssätt hos personal som arbetar med muslimska barn. Föräldrarna bör i sin
tur engagera sig och vara aktivt delaktiga i verksamheten inom barnomsorgen. En god kontakt mellan hemmet och barnomsorgen
ger barnen trygghet och ökar förståelsen både hos föräldrar och personal inom barnomsorgen för varandras livs- eller
arbetssituation och inställning till barnuppfostran.

Vi vill genom denna skrift ge personalen inom barnomsorgen en inblick i det som muslimer uppfattar som viktigt vid
barnuppfostran och hur man kan samarbeta för det gemensamma intresset: barnens bästa.

Det första vi bör notera när vi diskuterar barnomsorg för muslimska barn är att muslimer inte är en homogen grupp. Sveriges
muslimer kommer från ett trettiotal olika länder, från Marocko i väst till Filippinerna i öst. Därutöver finns ett växande
antal svenska och europeiska konvertiter och muslimer från både Sydamerika och Nordamerika samt muslimer från Östeuropa,
tidigare Sovjet och Australien. När man har detta klart för sig är det lättare att förstå att Sveriges muslimer tolkar sin
tro på olika sätt, beroende på var de har sina nationella rötter.

Det bör också konstateras att Sveriges muslimer inte alltid har helt klart för sig vad skillnaden mellan islams principer
och egna landets traditioner är. Av detta följer att muslimer inte handlar precis lika i alla situationer utan att mycket
kommer från hemlandets traditioner. Många gånger kan också dessa traditioner stå i motsats till vad islam säger.

Denna skrift koncentrerar sig på hur islam ser på barnuppfostran och fungerar således som en handvisning på hur en troende
muslim, oavsett sin tradition eller ursprung, uppfattar barnuppfostran.

Barnuppfostran enligt islam

Vi ser barnen som en gåva och ett förtroende från Gud.

Vi vill att barnen uppfostras till att bli självständiga, tänkande, medvetna och troende muslimer.

”Lek med barnen tills de blir sju år, uppfostra dem mellan sju och fjorton år och var deras vän mellan fjorton och tjugoett”
så sammanfattade profeten Muhammed barnens uppfostran.

Det innebär att mellan 0-7 år skall uppfostran ske med hjälp av leken. Barnet måste få känna trygghet och glädje när det
lär sig nya saker. Barnet får de allra första och viktigaste grundläggande värderingarna och lär sig att umgås med andra,
inte bara inom familjen utan också med andra barn och vuxna . Muslimernas familje- och släktband är kulturellt sett starka,
men om familjen har flyttat till Sverige, utan sitt nätverk av släktingar, kan familjen känna sig socialt begränsad och utan
naturliga kontakter utanför hemmet. I sådana fall skulle barnomsorgen kunna erbjuda ett naturligt komplement och stöd för
barnen. Även genom gemenskap mellan föräldrar som har barn på samma dagis eller fritidsgård. Vi får inte heller glömma att
föräldrar kan vara en viktig resurs och en källa för både gemenskap och glädje inom barnomsorgen. Barnomsorgen tillsammans
med föräldrarna ska samarbeta för att skapa ett mångkulturellt, förstående och rättvist samhälle.

Mellan 7-14 förbereder man barnet inför vuxenlivet och börjar träna det inför detta. Det är också i denna ålder som barnen
lär sig självständigt tänkande, men fortfarande är mycket beroende av de vuxnas stöd och omsorg. Dessa år är avgörande för
barnets framtida position i samhället, det är under dessa år som barnet börjar hävda sin egen personlighet och sina egna
åsikter. Vi vill att barnen lär sig grunderna i vetenskapligt och logiskt tänkande, men även att respektera andras åsikter
och tro. Det är också viktigt att barnen får grundläggande kunskaper om sin tro och dess principer.

Barn som nått puberteten är inte längre med i barnomsorg, men det kan ändå vara värt att ta upp islams syn på uppfostran av
ungdomar. Efter 14 års ålder, det vill säga efter puberteten, börjar man gradvis betrakta ungdomarna som unga vuxna, med
eget ansvar och egna åsikter. Under de första åren av denna period, under de år som de börjar frigöra sig behöver ungdomarna
extra mycket förståelse, lagom med regler och lagom med frihet. De skall påminnas om det goda och varnas för det onda och
skadliga, samtidigt som de skall uppmuntras till att planera och satsa för sitt eget vuxenliv och ta egna beslut som gäller
deras framtid.

Deras beteende kan ibland väcka föräldrarnas förundran och oro. Därför är det bättre ifall ungdomarna känner förtroende så
att kunna tala med sina föräldrar, istället för att tiga om vad de tror kan väcka starka reaktioner. Så länge föräldrar och
barn kan tala med varandra finns det alltid en god grund för överenskommelse och kompromisser när intressen eller åsikter
går isär.

Vad som är viktigt för oss är viktigt för de flesta

Etiska värderingar och att lära barnen gott beteende, hänsyn, ärlighet, respekt för andra människor och artighet är viktigt
för oss muslimer. Vi vill också att våra barn lär sig att umgås med andra människor, oavsett deras åsikter eller etniska
ursprung. De skall lära sig att lösa konflikter genom förståelse för allas lika värde och rätt till medbestämmande. Reglerna
i en grupp skall följas men alla skall få säga sin mening, få förklara sig och vara med att bestämma de gemensamma reglerna,
allt efter sin mognad och förmåga. Alla människor har rättigheter efter sina behov och plikter efter sina möjligheter, den
enas rättighet är den andras plikt.

De flesta av oss som bor i Sverige, både muslimer och icke-muslimer tycker lika i dessa punkter, men nya medborgare har
kanske inte alltid förmåga att uttrycka alla dessa grundläggande gemensamma värderingar.

Kompromisser och alternativ

I de allra flesta fall kan man kompromissa i verksamheten så att alla kan vara med. Ofta är kompromissen så enkel som ett
duschdraperi när barnet duschar, eller ett vegetariskt alternativ till mat, en annan margarinsort, eller för de större
barnen en egen baddag för tjejer o.s.v. Det enklaste är att tala med barnen och föräldrarna om aktiviteterna och komma fram
till lösningar som känns bra för alla.

Nästan i varje stad finns det någon islamisk förening som man kan vända sig till i fall man har frågor. Men man bör även
vara på det klara med att alla muslimer inte är med i någon församling, eller att familjen i fråga kan tillhöra en annan
trosinriktning i islam än den lokala församlingen. Ibland kan man behöva vända sig till en muslimsk riksorganisation, för
att få hjälp med råd eller att finna en församling som tillhör ”rätt” inriktning för familjen.

Kropp och hygien

Vi ser vår kropp som något naturligt och fint som Gud har skapat. Vår kropp är ett ansvar som vi skall sköta om på det bästa
sättet, och därför skall vi inte skada vår kropp genom vare sig dålig näring eller dålig livsföring. Renlighet är en viktig
del av vår tro, vi strävar efter en ren själ i en ren kropp. Våra kroppsliga behov ser vi som naturliga, en del av dessa
behov är också en källa för både njutning och gemenskap.

Muslimer visar ofta vänskap genom vänliga ord, kramar och kindkyssar. Men all beröring följer islams sociala normer: kramar
och kindkyssar utbytes bara mellan personer av samma kön, eller nära familjemedlemmar. Vi låter barnen följa sin naturliga
utveckling, vi påtvingar dem inte kroppskontakt med det andra könet, då de själva finner detta otillbörligt.

Vi betraktar äktenskap som ett naturligt sätt att leva, ett harmoniskt äktenskap är en av de bästa gåvorna som vi kan få.
Ömhet och samförstånd mellan föräldrarna skall ge barnen ett gott exempel på hur en familj skall fungera samtidigt som
föräldrarnas ömsesidiga förhållande skall ge en stabil grund och god start i barnens liv.

Men en del av detta förhållande är så privat att det skyddas från all insyn. Vi visar inte ens våra barn alla de sätt som vi
uttrycker vår kärlek till vår respektive. Vissa delar av vår kropp visar vi inte för någon utom vår maka/make. En mor, eller
en kvinna visar inte ett barn som börjar få en kroppsuppfattning, eller andra kvinnor området mellan naveln och knäna. Vad
gäller män som inte är nära släkt eller anhöriga till henne, visar hon inget annat än ansikte och händer. En del kvinnor
väljer att täcka allt, inklusive ansikte och händer.

En far, eller en man, visar inte någon annan än sin maka området mellan naveln och knäna. Vi är övertygade om att var sak
har sin tid och att man inte behöver förklara saker innan barnen frågar. När de frågar skall man svara tydligt och enkelt.

Vanor grundläggs när man är liten. Vi vill att våra barn vänjer sig successivt vid det som skall gälla när de blir större.
Det gör att vi även vid bad och ”värmebölja” vill att våra barn skall ha någon slags byxa på sig. Vi vill inte att barnen
skall duscha tillsammans med andra, det vill säga visa sig naken eller se andra vuxna nakna. Vi önskar även att barnen inte
ska behöva gå på toaletten för öppen ridå. Det privata ska respekteras och få vara privat även när man är liten. Vi vill
vara lyhörda för barnens egen naturliga önskan till privatliv.

Vi ser renlighet som något viktigt och tvättar de privata kroppsdelarna efter toalettbesök. Att tvätta händerna både före
och efter maten och efter toalettbesök betraktar vi som en självklarhet.

Däremot kan de lära sig att umgås genom gemensamma arbetsuppgifter och rollekar som tar hänsyn till barnens ålder och
naturliga fallenhet, samtidigt som man i leken kan forska människors roller och egenskaper. Barndomen lägger grunden för
både självuppfattning och samhällsuppfattning, därför är det viktigt för barnen att lära sig respektera och tycka om både
sig själv och andra. Barnen föds enligt den islamiska läran ”rena som ett oskrivet blad”, med andra ord att de har en
inneboende känsla för det rättvisa och orättvisa. Denna känsla skall man som barnuppfostrare slå vakt om och förstärka,
genom att uppfostra våra barn väl kan vi skapa ett bättre och rättvisare samhälle. Inte minst skall vi lära barnen rättvisa
i köns- och familjefrågor och genom att understryka de båda könens ömsesidiga samarbets- och beroendeförhållande samt
likvärdighet.

Skilsmässa och vårdnaden om barnen

En muslimsk familj skall försöka lösa de problem som kan uppstå i föräldrarnas ömsesidiga förhållande genom att lyssna på
varandra för att komma till samförstånd igen. I värre fall skall de vända sig till en person (ofta en imam eller
socialrådgivare i en församling) som de båda litar på och låta denna person förmedla. Även släktingar anlitas ibland för
att förmedla. Om man i denna diskussion kommer fram till att paret inte kan fortsätta sitt äktenskap, på grund av den ena
eller andra partens ovilja eller på grund av en oöverkomlig oenighet, upplöses äktenskapet med en ganska kort betänketid,
normalt ca tre månader. Om paret väntar barn upplöses inte äktenskapet förrän barnet är fött, av omtanke för främst det
ofödda barnet och för att ge de blivande föräldrarna möjlighet att återfinna varandra under tiden.

Vårdnaden om barnen går till den av föräldrarna som är bäst lämpad för detta. Om båda föräldrarna är lämpliga går vårdnaden
till modern, men fadern har full rätt att få skapa en bra relation till sina barn. Både föräldrar och barn har en självklar
ömsesidig umgängesrätt, och barnen har rätt till försörjning.

Maten

Muslimers livsmedelsregler härrör från koranen, islams heliga bok. De livsmedel som är tillåtna i koranen kallas för halal
(tillåtet, nyttigt).

Alla vegetabiliska produkter och alla havsprodukter är tillåtna (Koranen, 5:97). Endast köttprodukter som kommer från djur
som har helkluvna klöver och idisslar och har slaktats genom skäktning är tillåtna (Koranen 5:4). Modersmjölk är både halal
och en rättighet för barnen under livets första 2 år (Koranen 2:233, 2:181-82).

De livsmedel som är förbjudna (onyttiga eller skadliga) i Koranen kallas för haram. Kött från grisar, självdöda djur, djur
som strypts ihjäl, djur som dött av slag, djur som bitits eller som slaktats som offer till hedniska gudar, är haram
(Koranen 5:4). Att förtära blod eller blodprodukter är haram (Koranen 5:4). Att förtära alkohol i någon form är haram
(Koranen 5:92-93).

Förtäring av griskött är otillåtet

Styckningsdelar från gris har inte alltid namn där ordet gris eller svin ingår. Det kan därför vara bra att känna till
vilka andra benämningar som används.

En gris kan styckas i följande delar:

karré, sidfläsk, kotlettrad, fläskfilé, bogbladsstek, skinka, bog, lägg, revbenspjäll.

Dessutom används huvudet och grisfötter till kokning av sylta. Kassler är saltad och rökt kotlettrad och bacon är saltat
och rökt sidfläsk. Andra livsmedel som innehåller grisprodukter är:

svål, späck, ister, blandfärs, fläskfärs, grisblod.

Av grisens organ används framförallt levern till leverpastej. Även hjärta, njurar, lunga, njure och tunga används i
produkter såsom palt.

Kött biprodukter som innehåller gris

Med kött biprodukter menas andra användbara delar av slaktkroppen som blod, fettvävnad, svål, maskinurbenad köttmassa,
bindväv och benmärg.

Grissvål används för framställning av gelatin, som används i: yoghurt, vissa typer av grädde (hållbarhetsbehandlad och
steriliserad), lättmargarin, charkuterivaror, puddingar, vissa typer av godis.

Förtäring av blod är otillåtet

Grisblod används till blodpudding och blodkorv. Blodplasma, framställt av grisblod, tillsätts i bland annat billigare
korvar av typen grillkorv.

Förtäring av alkohol är otillåtet

Om alkohol ingår i ett livsmedel som råvara måste detta anges i ingrediensförteckningen, t.ex. rödvin, cognac, arrak,
punsch etc. Alkohol används ibland i små mängder för att lösa vissa tillsatser innan dessa tillsätts livsmedel. Alkohol som
används för att lösa tillsatser behöver inte anges i ingrediensförteckningen.

Övriga köttprodukter

Köttfärs är malet kött och skall betecknas med namnet på det djurslag varifrån köttet malts. Nötfärs består av enbart kött
från nötkreatur (ko). Blandfärs består av köttfärs från två eller flera djurslag och vanligen innehåller gris- och
nötkreatur. Kalvfärs och lammfärs innehåller inte griskött. Det är viktigt att notera att köttet är halal dvs. slaktad
genom skäktning, vilket i dagsläget är relativt enkelt att få tag i. (Markeras ofta i butikerna med en halal stämpel).

Hamburgare får tillverkas endast av nötkött. Hamburgerliknande produkter där annat kött, t.ex. griskött, ingår måste säljas
under annat namn, som stekburgare, minutburgare, eller liknande.

Köttbullar, pannbiff, kåldolmar och järpar innehåller vanligen nöt-(ko-) eller griskött eller bådadera. Vilka köttslag som
använts framgår av ingrediensförteckningen.

Kalvsylta får endast bestå av kalvkött. Däremot innehåller kalvsylta och aladåb gelatin som framställs av gris. Liknande
produkter som säljs under namnet sylta kan innehålla kött även från andra djurslag.

Korv innehåller vanligen kött av olika djurslag, däribland gris. Fett från gris ingår också, liksom tillsatser. Korvskinnet
kan vara naturtarm och kommer då antingen från gris eller får.

Blodpudding och blodkorv innehåller alltid blod.

Blodplasma och blodplasmapulver tillverkas av grisblod och används bland annat i vissa korvar.

Matfetter

Matfetter kan innehålla grisprodukter. Matoljor är oftast helt vegetabiliska. Margarin kan också vara tillverkat av enbart
vegetabiliska fetter. Detta gäller till exempel vissa delikatess- och bordsmargariner. Vilka fetter som använts framgår av
ingrediensförteckningen. I andra margariner, som hushålls- och bagerimargarin, kan både animaliskt och vegetabiliskt fett
förekomma.

Ister är grisfett och kan användas i vissa köttprodukter, bröd, kakor och andra bakverk. Det deklareras då som animaliskt
fett på förpackningen. Även fiskoljor deklareras då som animaliskt fett och det står inte i ingrediensförteckningen vilken
råvara som har använts.

Smör får inte innehålla annat än mjölkfett, det vill säga fett från komjölk. Inga emulgeringsmedel är tillåtna förutom
sojalecitin och andra vegetabiliska tillsatser.

Tillsatser i matfett

Även matfetter med enbart vegetabiliska råvaror kan innehålla tillsatser av animaliskt ursprung. Sådana vanliga tillsatser
är till exempel E 471 och gelatin. Dessa skall finnas med i ingrediensförteckningen. Läs på förteckningen! Det kan finnas
många e-koder som man inte förstår, då kan man helt enkelt ringa företaget produkten kommer från, och fråga om produkten är
fri från animaliska tillsatser.

Livsmedelstillsatser

Ämnen som används för att öka hållbarheten eller påverka konsistens, färg eller smak hos livsmedel kallas
livsmedelstillsatser. I ingrediensförteckningen står tillsatser med funktionsnamn som talar om varför tillsatsen har
använts. Funktionsnamnet skall följas av tillsatsens E-nummer eller namn.

Vissa av tillsatserna framställs av fett och kan därför ha animaliskt ursprung. Dessa tillsatser heter oftast
emulgeringsmedel, som kan ha antingen animaliskt eller vegetabiliskt ursprung. I detta fall är endast vegetabiliska
alternativ accepterade.

Såser och halvfabrikat

Även i dessa finns det ibland oförståeliga koder som enkelt reds ut genom ett samtal till fabrikören.
Alkohol och andra ovannämnda tillsatser är otillåtna.

Högtider och traditioner

När vi firar eller utför något, finns det alltid en förklaring till och mening bakom det vi gör. Vi vill därför inte att
våra barn ska bli påtvingade traditioner som inte är våra eller som det inte finns någon mening i.

Högtider som vi inte firar

Nyår, alla hjärtans dag, påsk, midsommar, alla helgonsdag, Lucia och jul är exempel på högtider som vi inte vill att våra
barn ska fira, varken hemma eller i barnomsorgen. Det gäller även de sånger som hör till. Anledningen till att man firar
dessa högtider och meningen bakom de traditioner som hör till dem, strider mot islams idéer.

De flesta muslimer firar inte födelsedagar eftersom firandet av födelsedagar inte har någon grund i islams heliga skrifter.
Däremot är det helt i sin ordning att ordna ett barnkalas utan att anknyta det till födelsedagsfirandet.

Högtider som vi firar

I islam finns det två stora högtider som vi firar, Id el Fitr (Fastebrottshelgen) och Id Al Adha (Offerhelgen). Vi börjar
dessa helgdagar med en bön i moskén och sedan tillbringas dagen tillsammans med släkt och vänner. Vi äter, fikar och ordnar
roliga saker för barnen.

Id el Fitr är den första dagen efter fastemånaden Ramadan, och då firar man fastemånadens slut och tackar för den.

Id Al Adha har ett samband med pilgrimen som utförs varje år i Saudiarabien. Pilgrimerna slaktar då ett djur, och även i
muslimska länder firar man ofta genom att slakta ett djur och samlas med familj och vänner.

Dessa högtider infaller under månårets tideräkning och det gör att de förflyttar sig varje år, eftersom månåret är kortare
än solåret (som man följer i västvärlden). Av denna anledning kan dessa helger infalla när som helst under året, men det är
alltid ca 70 dagar mellan fastebrottshelg och Offerhelg.

En del muslimer firar andra högtider som inte är påbjudna i Koran, enligt vissa folkliga traditioner.