Mitchell Plitnick – Mondoweiss
Att skära av finansieringen till FN:s hjälp- och arbetsorgan (UNRWA) just i det ögonblick då dess tjänster behövs mer desperat än någon gång i dess historia är grymt omöjligt, och är i sig självt en folkmordshandling. Det kan inte vara något annat, eftersom den kända konsekvensen av denna avstängning under nuvarande omständigheter kommer att leda till enorma antal dödsfall och en ofattbar ökning av sjukdomar, skador och djupa trauman bland de 2,2 miljoner palestinierna i Gazaremsan, för att inte tala om skadorna det kommer också att gälla palestinska flyktingar på Västbanken, Jordanien, Libanon och Syrien som också förlitar sig på UNRWA:s tjänster för dagliga behov.
Denna nivå av monstruös omänsklighet verkar vara så fruktansvärd som den kunde bli. Men tänk nu på att USA – som nu har lett till att nästan tjugo länder har stoppat finansieringen till UNRWA – uttryckligen har erkänt att de tog denna mordiska kurs baserat på ingenting annat än Israels ord.
Som jag nyligen rapporterade sa USA:s utrikesminister Antony Blinken att de inte hade verifierat Israels påståenden. På onsdagen berättade Kanadas regering, som också har stoppat UNRWA:s finansiering, till Canadian Broadcasting Corporation att de fortfarande inte hade sett några bevis utöver Israels anklagelser på UNRWA.
Det enda bevis som har delats offentligt – och, baserat på dessa offentliga uttalanden från amerikanska och andra tjänstemän, möjligen allt som har presenterats även privat – har varit en sexsidig akt som helt enkelt upprepar anklagelserna, men som inte erbjuder några som helst stödjande bevis.
Sky News rapporterade om underlaget som har läckt ut till nyhetskanaler. Deras rapport angav att ”De israeliska underrättelsedokumenten gör flera påståenden som Sky News inte har sett bevis för och många av påståendena, även om de är sanna, implicerar inte direkt UNRWA.”
Man skulle kunna tro att det skulle vara inledningen, men det där stycket, hur fördömligt det än är, är allt som artikeln hade att säga om sanningshalten i Israels påståenden, och du behövde komma nära slutet av stycket för att hitta det.
Detta är typiskt för hur hela kriget mot Gaza har bevakats av det mesta av pressen i Europa och särskilt i USA. Som James North nyligen rapporterade på den här sidan, har detta gått långt utöver den vanliga pro-israeliska partiskheten som vi ser i amerikanska och europeiska medier. En anställd på CNN sa till Chris McGreal på The Guardian, ”Varje åtgärd från Israels sida – att släppa massiva bomber som utplånar hela gator, dess utplåning av hela familjer – avslutas med en redogörelse med syftet att skapa en ”de visste vad det skullet komma”-berättelse.”
Detta är inte heller ett nytt fenomen. Den 9 november 2023, bara en månad efter Israels kampanj för att slakta Gazas civilbefolkning, skrev omkring 750 journalister på ett öppet brev som förkastade amerikanska mediers bevakning av kriget.
”Nyheter har … underminerat palestinska, arabiska och muslimska perspektiv, avfärdat dem som opålitliga och har åberopat ett inflammatoriskt språk som förstärker islamofobiska och rasistiska påhopp”, stod det i brevet. ”De har skrivit ut felaktig information spridd av israeliska tjänstemän och misslyckats med att granska urskillningslöst dödande av civila i Gaza – begått med stöd av den amerikanska regeringen.”
Brevet samlade till slut över 1 470 namnunderskrifter, av vilka många är reportrar för ledande nyhetsmedier som Reuters, Los Angeles Times, Boston Globe och The Washington Post. Ändå blev problemet bara värre.
Från början var berättelser som förmedlade livets ständiga plåga i Gaza under obeveklig israelisk attack sällsynta och drunknade i det ständiga trumslaget av djupgående lidandeberättelser den 7 oktober, och citat från president Biden, utrikesminister Antony Blinken, och andra amerikanska tjänstemän som anklagar palestinierna för deras eget lidande och på sin höjd hävdar artigt att Israel måste följa internationell lag som de uppenbarligen ignorerade utan konsekvenser.
Att lura allmänheten att stödja ett folkmord
Kampanjen för att övertyga människor i väst att stödja ett folkmord behövde gå mycket längre än partiska och kontext avvikande presentationer av händelser. Det behövde gå in i desinformation.
USA är verkligen inte främmande för uppenbara lögner som används för att skapa offentligt stöd för några av de mest fruktansvärda grymheterna i senare tid. Tonkinbuktens bedrägeri och, naturligtvis, lögnerna om Iraks massförstörelsevapen, ledde till ofattbara grymheter i Vietnam och Irak, från vilka dessa länder fortfarande bär djupa ärr.
Världshistorien har visat vilken nyckelroll media spelar i folkmord. Från Der Sturmer i Nazityskland till Pravda i Sovjetunionen använde kraftfullt auktoritära regeringar stora medier för att kommunicera till massorna och även för att manipulera vad de såg i världen omkring dem, för att täcka över eller skapa motiveringar för deras värsta övergrepp.
I moderna, liberala republiker som de i USA, Europa och, i mindre utsträckning på grund av dess aktiva militära censur, Israel, förblir desinformation i mainstreammedia ett nyckelverktyg men måste modifieras för att passa en något mindre auktoritär typ av regering. Det är ännu svårare i sociala mediers tidsålder, där människor kan få både verklighet och några riktigt fantastiska berättelser via sina telefoner.
Detta betyder att propagandainsatsen är mindre effektiv, vilket vi kan se av det överväldigande antalet demokrater i USA som ogillar Bidens politik. Ändå, på så många sätt, blir det fortfarande jobbet gjort.
Tänk på några av de saker som har upprepats om och om igen, utan belägg, tills de accepteras som sanning, av åtminstone någon betydande del av befolkningen. Det blir ännu mer kraftfullt när det är mer än media, utan ledarskapet.
Till exempel har Joe Biden upprepade gånger talat om de ”halshuggna bebisarna” i attacken den 7 oktober, trots att hans egen personal har varit tvungen att ta tillbaka påståendet som han höll på att göra, och hävdade att han faktiskt sett bilder av en illdåd som tydligt hände aldrig, eftersom det bara dödades ett barn (och det är nog av en tragedi) den 7 oktober. Det kommer inte från människorättsgrupper, det är Israels officiella data.
Ändå upprepades det tillräckligt ofta i media innan det motbevisades (vilket nämns mycket mindre ofta) att många fortfarande tror att det är sant. Och om man vill hävda att, åtminstone så långt som den amerikanska regeringen går, kan vi skriva av detta som att Biden är ”förvirrad” som han så ofta är (se bara på att han inte kan komma ihåg vem Hamas är i den här videon), hur förklarar vi det faktum att Antony Blinken berättade lika ogrundade, kusliga och falska berättelser i en utfrågning i senaten?
Nej, det här är en desinformationskampanj för att rättfärdiga det oförsvarliga, och det har fungerat.
Amerikansk media förstärkte de skrämmande berättelserna om den 7 oktober och fördömde alla som bad om bevis som ”förnekare”. Detta blir lättare eftersom det inte råder några tvivel om att civila dödades och sårades av Hamas den 7 oktober. Så, en förnuftig person skulle fråga, varför skulle Israel bry sig om att överdriva det?
Anledningen är naturligtvis att Hamas handling skulle ha varit tillräckligt för att rättfärdiga ett israeliskt svar i människors medvetande. Men Netanyahu hade aldrig för avsikt att detta skulle vara ett proportionellt svar, eller ens så oproportionerligt som israeliska attacker mot Gaza har varit tidigare. Denna operation var alltid avsedd att driva ut palestinier från Gaza genom att göra det omöjligt att leva och orsaka så mycket död och förstörelse som möjligt. För det ändamålet sattes målet att totalt utrota Hamas, vilket alla med någon kunskap om sådana frågor visste alltid skulle vara ouppnåeligt. Eftersom inte ens Israel är tillräckligt fräckt för att uttryckligen säga: ”Vi har för avsikt att begå folkmord.”
Genom att etablera fullständig eliminering av Hamas som sitt mål, motiverades massiva attacker mot civila. Och faktiskt, under många veckor fanns det absolut stöd från USA och Europa, trots legioner av dokumenterade fall av Israel som medvetet riktade in sig på civila, härbärgen, skolor, sjukhus, journalister, räddningsarbetare, moskéer och varje annan skyddad person eller plats. Det tog månader innan europeiska ledare uttryckte något obehag överhuvudtaget, och ännu längre för USA att motvilligt erkänna att Israel kanske gick lite för långt.
Den nivån av samtycke kräver mer än den vanliga attacken på civila. Attacken måste vara så omänsklig och monstruös att den väcker en hämndlystnad som blandas med verklig skräck. I det här fallet livnär sig den också på islamofobiska och anti-arabiska påhopp, särskilt av en speciell sorts muslimsk/arabisk kvinnohat och sexuellt våld.
Berättelsen om systematiska massvåldtäkter, som förblir obefogad, även om det finns tillräckligt med bevis för att några sexuella övergrepp inträffade för att motivera en utredning som Israel naturligtvis inte kommer att tillåta (det är en mycket låg ribba. Alla trovärdiga påståenden om ens en enda händelsen bör utredas). Få har frågat vad som borde vara den självklara frågan om varför vi plötsligt, efter alla dessa år, ser en så dramatisk nivå av sexuellt våld när det inte hade varit ett typiskt kännetecken för palestinska attacker mot israeler under alla dessa långa årtionden av konflikter.
Ren rasism
Till och med Joe Biden tvingades fördöma Wall Street Journal för dess avskyvärda artikel den 2 februari med rubriken ”Välkommen till Dearborn, USA:s Jihadhuvudstad”, som karakteriserade Michigan-staden, med en av landets största arabisk-amerikanska befolkningar, som en stöd härd för blodsutgjutelse och antisemitism. Den ena rasistiska påhopp efter den andra travas ut, i en sådan bedrövlig och vidrig grad att staden tvingades till en massiv ökning av sin säkerhet av rädsla för rasistiska attacker.
För att inte överträffas, samma dag som WSJ-artikeln kom ut publicerade New York Times ett stycke av Thomas Friedman, ”Understanding the Middle East Through the Animal Kingdom”, där den ökända pro-israeliska författaren direktöversatte Mellanöstern länder till djur. Iran är en parasitgeting, Hamas är en spindel och USA är ett lejon. Israel är inte så förvandlat – bara Netanyahu, som är en lemur. Det är inte svårt att se rasismen som fungerar här.
Den sortens avhumanisering, som jag och prof. Sahar Aziz bevisade i vår senaste rapport, Presumptively Antisemitic: Islamophobic Tropes in the Palestine–Israel Discourse, genomsyrar USA:s politik i ”normala” tider och hjälper till att förstärka den intensiva partiskheten mot Israel.
Men nu är det ett mycket farligare fenomen. Denna avhumanisering, i kombination med direkt desinformation, är motorn som driver en folkmordsmaskin. Det får en del att stödja det. Det gör andra människor osäkra på hur ivrigt de kan motsätta sig det.
Avhumanisering och desinformation har kombinerats för att rättfärdiga Israels folkmord och nu används det för att skära bort den lilla hjälp från det internationella samfundet som folket i Gaza har fått. Mer än något annat är det vad rörelserna runt om i världen för att rädda Gaza har kämpat mot.
Originaltext: Dehumanization and misinformation in service of genocide
