Antoun Issa – The New Arab

 

Det är det värsta nederlaget Australiens Tories har lidit sedan Liberalpartiets grundande 1944.

Lördagen den 3 maj gav australierna ett rungande slag mot en typ av Trumpiansk politik som ledde till att den högerextremistiska ledaren Peter Dutton förlorade sin egen plats. Det sittande Labourpartiet har under tiden vunnit en av sina mest eftertryckliga valsegrar i sin historia, med prognoser om 92 platser, en bekväm majoritet för att bilda regering i representanthuset med 150 platser.

Men om du läser rubrikerna i början av året är detta ett spektakulärt överraskande resultat. I slutet av 2024 var premiärministern, Anthony Albanese, i fritt fall i opinionsmätningarna. Hans stödsiffra hade sjunkit i december till sin lägsta nivå sedan han tillträdde 2022, mitt i växande missnöje med hans hantering av levnadskostnadskrisen.

Dutton, å andra sidan, verkade vara på väg mot seger, med en opinionsundersökning så sent som i januari som visade att hans konservativa koalition låg i framkant.

Det sägs ofta i australisk politik att federala val avgörs under de sista två veckorna av en kampanj. Men att pendeln svänger så långt från en sannolik Dutton-seger i januari till att förlora jobbet drygt tre månader senare är ett häpnadsväckande resultat som få kunde ha förutsett.

 

Australien röstar mot Trump

Vad hände under de tre månaderna som kunde ha provocerat fram en så våldsam svängning mot Dutton? Donald Trump.

Australierna har sett förskräckt på Trumps rivningskula som har sett tullar slängas över världen, inklusive Australien, och sedan pausas, liksom en massnedskärning av amerikansk offentlig tjänst, och chockerande bortföranden och deportationer av människor från amerikanska gator.

Trumps 10-procentiga tullar på Australien sved nationen och blev ett avgörande ögonblick i dess egen valkampanj. Förräderiet slog djupt och fick även militärvänliga hökar som den oberoende senatorn Jacqui Lambie att öppet ifrågasätta fördelarna med en amerikansk allians och kräva stängning av det amerikanska spioncentret i Pine Gap i centrala Australien.

Duttons koalition missförstod dock det australiska rummet och importerade idéer från Trumps Vita hus i hopp om att hans uppstigning skulle driva fram en högerextrem våg över Stilla havet.

Dutton tog direkt inspiration från Trumps strategi och lovade att skapa ett effektiviseringsprogram i regeringsstil i DOGE-stil, skrota 41 000 jobb inom den offentliga sektorn, rikta in sig på mångfalds- och inkluderingsroller och slå ner på arrangemang för att arbeta hemifrån.

Medan Trumps agenter kidnappade människor från amerikanska gator och skickade dem till ett salvadoranskt tortyrfängelse, ökade Dutton sin splittrande retorik och lanserade idén om en folkomröstning för att ge politiker makten att återkalla medborgarskap.

Dutton riktade även attacker mot migranter och krävde migrationsbegränsningar under den falska förevändningen att migranter och internationella studenter orsakade bostadskrisen – trots tydlig forskning som inte visar något samband mellan internationella studenter och bostadskrisen.

Migrationsskvaller och hot om att återkalla medborgarskap kunde bara tolkas som en attack mot Australiens icke-europeiska befolkningsgrupper, som utgör en fjärdedel av befolkningen. Kulturkrigets upptåg fortsatte med försök att piska upp anti-First Nations-stämningar genom att vägra stå framför aboriginernas och Torres Strait Islanders flaggor vid presskonferenser – en långvarig sedvänja för australiska ledare – och attackera Welcome to Country-ceremonier som utfördes av urfolks äldste vid offentliga evenemang.

Och i utrikespolitiken fortsatte Duttons hårdföra strävan med löften om att välkomna den eftersökte krigsförbrytaren och israeliske premiärministern, Benjamin Netanyahu, på australisk mark, vilket i praktiken skulle placera Australien i öppet trots mot Internationella brottmålsdomstolen och internationell rätt.

Omröstningen på lördagen var tydlig: Australien vill inte att Trumps skräckshow importeras hit via Peter Dutton. Mitt i global osäkerhet sökte väljarna stabilitet. Det australiska valresultatet var ett kraftfullt avvisande av den högerextrema politiken som kom ut ur Vita huset, och bara dagar efter att kanadensarna utdelade ett liknande slag.

 

Palestina inte en faktor

Frånvarande i valkommentaren var Palestina. Det parti som förespråkade palestiniernas svåra situation, De Gröna, drabbades av en utradering i representanthuset, där ledaren Adam Bandt också förlorade sin plats i Melbourne. Partiet behöll dock sina platser i senaten.

Det är ett chockerande resultat för Australiens tredje politiska kraft, och mest framstående progressiva parti, som tog levnadskostnader och Palestina till valet i hopp om att ett utbrett missnöje med Labour skulle driva dem in i en maktdelande minoritetsregering.

En plats som sannolikt kommer att svida för De Gröna är Wills, en av landets mest progressiva väljarkårer, där Labour fick en knapp seger.

Trots en stark kampanj centrerad kring Palestina och stödd av pro-palestinska aktivistgrupper, lyckades De Gröna inte avsätta den sittande, Peter Khalil, som behöll platsen med 51,8 % av rösterna.

Khalils primärval höll, och positiva vändningar till De Gröna och Socialist Alliance var i slutändan otillräckliga för att avsätta Labour-parlamentarikern.

 

Araber och muslimer finner röst i Sydney

Två väljarkårer med betydande arabisk och muslimsk befolkning i västra Sydney var en viktig fokuspunkt.

Upprörda över Labourregeringens medverkan i folkmordet i Gaza mobiliserade lokala aktivister snabbt och bildade två politiska aktionsgrupper – Muslim Vote och Muslim Votes Matters.

Det är det första valet där det har förekommit aktiv mobilisering bland Sydneys stora arabiska och muslimska diaspora, med sikte på två högprofilerade Labourministrar med goda marginaler.

Medan varken immigrationsministern Tony Burke eller utbildningsministern Jason Clare avsattes, slutade de kandidater som stöddes av Muslim Vote på en anmärkningsvärd andraplats – Ahmed Ouf i Blaxland uppnådde 20 % primärvalsröster och Ziad Basyouny vann 16 % i Watson. Deras oberoende kampanjer minskade Labours primärvalsröster i båda valkretsarna – som anses vara Labours fästen – till under 50 %, vilket skapade jämnare matcher inför valet 2028.

Målet med dessa gräsrotskampanjer inspirerade av Palestina var inte seger i sig – att vända tvåsiffriga marginaler är näst intill omöjligt i australisk politik – utan att mobilisera en rörelse och bygga en grund från vilken man kan inleda vinnande valattacker. Enligt denna mätning har de pro-palestinska oberoende kampanjerna mött framgång.

 

Australierna ville ha ett stadigt skepp i ostadiga vatten

Med tanke på de förluster som både den extremhögern och den progressiva delen av australisk politik lidit är det tydligt att australierna är alltmer försiktiga med den politiska toxicitet utomlands som sipprar in i deras egna samhällen.

Koalitionen måste räkna med det faktum att den gamla högerextrema spelboken med rasistiska hot, kulturkrig och syndabockar av minoriteter inte är en valvinnare. Medan högerextrem politik har tagit över i USA finns det ingen automatisk omställning som tyder på att australierna helt enkelt kommer att följa en amerikansk väg som de tydligt kan se som farlig.

Viktiga skillnader mellan de amerikanska och australiska politiska systemen fungerar som en buffert mot högerextremister som tar makten i Australien. Obligatorisk röstning i Australien innebär att det är en mycket högre backe att bestiga för högerextrema agitatorer som försöker etablera politisk makt. De kan inte enbart förlita sig på en lojal väljarbas, som till exempel miljontals vita kristna evangelikaler i USA, för att ge dem en konsekvent politisk tyngd. I USA är röstandet politiserat och snedvridet till republikanernas fördel, vilket gör att det republikanska väljarblocket kan ha en överdimensionerad roll i amerikansk politik.

Ett kännetecken för australisk politik är den bestående, betydande andelen väljare som är oengagerade i politiken – 25 % av väljarna sa att de inte hade något eller ”inte mycket” intresse för politik i denna studie från 2022, vilket har varit stabilt i över ett decennium.

I USA eller någon annan demokrati där röstning är frivillig kan den oengagerade kohorten välja att inte rösta. I Australien är de fortfarande skyldiga att rösta och är mindre formbara för extrema förslag som kommer från högerextrema eller systemförändrande idéer från vänstern.

Detta har varit ett ständigt problem, inte bara för extremhögern, utan även för progressiva, som De gröna, som har försökt driva positiva kampanjer med politik som syftar till att förbättra villkoren för arbetar- och medelklassen – t.ex. gratis läkarbesök, inklusive tandläkare i Medicare, avgiftsfritt universitet och byggande av prisvärda bostäder.

Ironiskt nog verkar dock De gröna också ha fallit offer för Trump-effekten i detta val. Landet verkade vara på rätt spår i opinionsmätningarna 2024 för en minoritetsregering som potentiellt skulle ha stärkt De grönas ställning i beslutsfattandet. Men rädslan för Trump verkar ha chockat många australier till att välja det de känner till – en medioker men någorlunda bekväm status quo med en sittande Labourregering.

 

 

Original text: Fearful of Trump clone, Australia votes back ’boring’ status quo