Attackerna mot islam, dess orsak och svar

Dr Armando Bukele Kattan

 

Även om stora personligheter i världen talar om islam på ett positivt sätt, till exempel Annie Besant, George Bernard Shaw, Mahatma Gandhi, Goethe, Lamartine, Napoleon Bonaparte, Rainer Rilke, Leo Tolstoj, Godfrey Higgins, Jacques Menou, Hans Helighet Johannes Paulus II, mm., finns det författare av mindre värde i detta tumultartade århundrade som visar en total intolerans och ett antal felaktigheter, som praktiskt taget placerar islam och muslimska länder i stenåldern, det vill säga i förhistorisk tid.

Vi kan inte förneka att vetenskaplig kunskap i dagsläget är mer populär i väst, där samtidigt är den kopplat till en förlust av moral och goda seder.

De esoteriska visdomslärorna klargör skillnaden: ”Okunnighet är att föredra framför huvudets klokhet, om den inte också har hjärtats klokhet för att belysa den.”

Västvärldens och framförallt den norra delens utveckling användes av deras folk för att rättfärdiga en motbjudande rasism. De känner sig överlägsna! … Men de inser inte att denna överlägsenhet är bara skenbar. Alla folk någon gång i sin historia har varit överlägsna andra, eftersom alla har gått igenom denna skala: okunnighet, uppgång och fall.

I antiken, semitiska folken från Mindre Asien och den antika Egypten (araberna) gav civilisationens grunder till Grekland, det så kallade civilisationens vagga, även om de inte är det. Men i Europa, med undantag för Grekland och Rom, var de fortfarande barbarer, tills araberna från och med 800-talet (mestadels muslimer, och en mindre deltagande av judar och kristna) tog hand om uppgiften att civilisera återigen Europa, denna gång genom Spanien, Portugal, södra Frankrike, södra Italien och alla öarna i Medelhavet, varifrån den arabiska kunskapen sändes till resten av Europa.

Så stor var det kulturella bagage som överfördes att den gav upphov till den europeiska renässansen.

Européerna var djup nere i okunnighetens domäner i gamla tider, innan Grekland och Rom, som de enda exponenter av detta geografiska område, bröt sig in i historien. De hade återigen sjunkit i barbari under medeltiden, då de åter civiliserades av araber, som var då på topp.

Nu har processen har förändrats, men eftersom världen är dynamisk, är vi övertygade om att i den närmaste framtiden kommer hjulet att rotera igen. Och araberna kommer återigen att vara vad de var. Även Latinamerika, som bidar sin tid.

Genom att attackera araberna attackerade man även muslimerna och ändå olika termer, eftersom även om inte alla muslimer är araber och inte heller är alla araber muslimer, är dessa termer så blandade i varandra att det är nästan omöjligt att separera dem.

Här är några begrepp som har nämnts tidigare och upprepas kontinuerligt, vilket visar en brist på nya idéer. Att generalisera begreppet muslimer = trångsynthet och intolerans.

Mahatma Gandhi sade: ”Muslimer har aldrig fallit i hybris och arrogans, även i perioder av ökad storhet och triumf”. Historien bekräftar detta. Men med européerna, var processen det omvända. Utvisningen av judar och muslimer i Spanien, korstågen, inkvisitionen, erövringen av Amerika (kallade av den katolska exemplariska prästen Fray Bartolome de las Casas för Indiernas förstörelse), afrikanska slaveriet, Hitlers förintelse mot oskyldiga judar, osv.

Problemet med rasism, klasstillhörighet och trångsynthet blir allt starkare i många européers medvetande som tror sig vara 100 % ren ättlingar till européer, utan att vara det. Även idag saknar slakten i Bosnien-Hercegovina i Centraleuropa motstycke. I denna region där muslimerna en gång var en tolerant majoritet som blev minoritet i och med folkmordet 1995, där mer än 25 % av den bosniska muslimska befolkningen massakrerades och 75 % tvingades flytta. Samma år i Tyskland, blev en turkisk muslimsk kvinna Woman of the Year. Hon hade förlorat hela sin familj, söner, döttrar, barnbarn och make i en attack från en ung tysk kristen nynazist som brände hennes hus. Hon lämnades ensam och hjälplös. Hon bad Gud att förlåta förövarna. Hon sade att hon redan hade förlåtit dem… (¿!).

I allmänhet går förövarna fria, som mest döms de till 3 år på ett dårhus, precis som det som hände under 2011 med den norska nynazisten Brevik, som dödade 77 människor av samma etniska grupp. Han kommer så småningom att bli fri och fortsätta med sitt dödande, eller kanske klättra upp inom det neonazistiska ledarskapet för sitt ”spektakulära” handlande och massmedias propaganda, och ägna sig åt att planera mord och skicka nya ”krigare” (noviser) dessa mord.

Man kritiserar behandlingen av kvinnor i vissa ultrakonservativa muslimska länder, men man nämner inte att i västvärldens ”kult” är våldtäkter av kvinnor, även mordet på dem, vanliga. Detta sker även inom samma familj, flickor våldtas och dödas ostraffat. Båda är förnedrande och väldigt vanligt.

När det gäller den kvinnliga orgasmen, var det tabu i de europeiska-kristna samhällen långt in på 1900-talet, i islam var det tvärtom. Sex ansågs vara en gåva från Gud och den var syndig enbart utanför äktenskapet. Kvinnor i Islam har alltid haft flera rättigheter än i väst, t o m när det gäller att disponera över sina egna arv. Kvinnors frigörelse i väst är ny och detta uppnåddes inte genom kristendomens inflytande utan av sekulära sociala rörelser.

I den muslimska världen är mannen också skyldig att försörja, älska, ta hand om, att vara vänlig, skydda och respektera sin fru och sina barn. Det finns en grundläggande skillnad mellan sexism och patriarkatet. Det är inte sant att i vissa muslimska länder en våldtagen kvinna döms till döden för äktenskapsbrott. Det är våldtäktsmannen som döms till döden, eftersom våldtäkt är liktydigt med mord. Kvinnor i Islam har en vetorätt i valet av sin make, även om hennes föräldrar ska godkänna det.

Slöjan krävs av muslimska kvinnor i Europa, särskilt i Frankrike, där det är förbjudet att använda den och de anser att det ingår i deras stolthet och blygsamhet. Ingen tvingar dem till det. Det är Frankrike, en sekulär stat, som tvingar dem att inte använda det. Hotet om ett dekadent samhälle sträcker sig över hela världen och inte på grund av islam eller någon annan religion. Det är frånvaron av moral och anständighet, harmoni, kärlek, barmhärtighet och rättvisa som främjas av dem som vill förankra i världen oanständighet och utsvävningar och delar nationer och uppmuntrar hat och korruption i samhällen och försöker genom dess negativa påverkan, störta landet.

Må allas Gud! Den ende Guden, upplysa och skydda oss.

Hursomhelst, försöker de attackera muslimska länder med hjälp av en påstådd historia av Oriana Fallaci, det låter också som en elak lögn. Här är en kort biografi om henne: Oriana Fallaci trodde inte på Gud och därför inte tror på varken muslimernas, judarnas eller de kristnas Gud, som är densamma.

Det diskvalificerar henne för att tala om islam eller någon religion, vars första bud är att älska Gud över allting.

Vi blir ledsna att tänka på hennes ensamhet när hon dog, utan att tro på Gud eller Hans budbärare, och utan att tro på ett liv efter döden.

Vi tycker synd om henne och hoppas att den sanne Guden, i vilket hon inte trodde på, förlåter henne.

Och det är den första förklaringen av hans hat mot muslimer och rädslan för dem, islams religiositet, förlorad i väst, där det är vanligt med förolämpande hån av det heliga från den västerländska kulturens sida. Det stora antalet gnostiker och ateister i den ”kristna” Europa i motsats till en praktiserande islam, troende, bedjande och undergiven till Guds vilja.

Oriana Fallaci i sin skrift ”Mitt land, mitt Italien!” attackera inte bara Islam utan också katolicismen. Här är hennes exakta ord:

”Trots att jag aldrig förlät katolicismen den vanära de tvingade på mig i århundraden, med att börja med inkvisitionen, som brände ner även farmödrar, stackars farmödrar, och om jag är inte alls överens med präster och förstå något av deras böner, jag gillar både musiken av kyrkklockorna ”…

Oriana Fallaci var extremt rasistisk, hon identifiera sig med Europas medeltida negativa känslor och stödde ett civilisationernas krig. Henne tankar var inkvisitoriska, hon identifierade sig med fascismen eller den rasistiska nazismen.

Vår kulturella identitet, sade hon, kan inte stå emot en invandrings våg av annorlunda människor.

Hon sa att hon inte gillade inkvisitionen, men hon var inkvisitoriska. Detta märks även i hennes diskriminering av ett exempel estetisk, till synes trivial:

Och låt oss inse det. Våra katedraler är vackrare än moskéer eller synagogor Ja eller nej? De är också vackrare än protestantiska kyrkor.

I och med hon var ateist, hennes ”kristna identitet” var bara kulturell. Och i hennes trångsynthet, var hon således en sann representant för den västerländska kulturen mot öster, en konflikt mellan civilisationer, som Silvio Berlusconi och andra tidigare inflytelserika politiker som uppmuntrade konfrontationen, och nyttiga idioter, nästan okända som upprepar det de hör, naturligtvis, för att acceptera och upprepa det måste de vara i samma våglängd.

Oriana Fallaci, förutom sin uttalade ateism, uppgav att hon inte skulle förlåta sin Helighet Johannes Paulus II, svaghet mot den islamiska världen och hans tillgivenhet för den. Varför? Varför var han så svag? Beklagade hon sig. Oriana Fallaci, och Silvio Berlusconis rasistiska och etnocentriska tankar bör inte uppmuntras. En har redan dött och den andra är politisk död, men de har sina anhängare, även i vårt land.