TRT World

 

Som en balsam för världen som var utmattad efter två förödande världskrig, tänkte European Broadcasting Union (EBU) på en ”lätt underhållningsshow” som skulle fungera som en plattform för att förena nationer splittrade av konflikter. Således föddes Eurovision Song Contest 1956.

Än idag, kanske på grund av sitt ursprung efter kriget, har den aldrig lyckats undkomma politiska inflytanden under decennierna. Men tävlingen fick kritik genom åren för att inte bara fokusera på musik istället för att bli en källa till kontroverser år efter år.

Det finns till och med påståenden om att det kanske inte var tänkt att vara en enbart konstnärlig tävling.

Den senaste kontroversen omger Israel, som har bedrivit en brutal militär offensiv i Palestinas Gaza i nästan fem månader, vilket resulterat i att cirka 29 000 människor har dött, de flesta kvinnor och barn.

Den sionistiska statens folkmordskampanj mot palestinier har fått artister och individer att uppmana arrangörerna att utesluta Israel från sångtävlingen.

I oktober släppte styrelsen för det isländska förbundet för kompositörer och textförfattare (FTT) ett uttalande där de uppmanade isländska nationella sändaren (RUV) att dra sig ur Eurovision-tävlingen 2024 ”om inte Israel nekas deltagande i tävlingen på samma grunder som Ryssland i sista tävlingen”.

Det isländska föreningen för författare och kompositörer (ISAC) har också begärt en bojkott om inte Israel diskvalificeras. Uppropet har undertecknats av nästan 10 000 islänningar, cirka 2,5 procent av landets befolkning.

Förra månaden anslöt sig över tusen finska musiker till sina isländska motsvarigheter i denna uppmaning och sa att Finland borde avstå från att delta i tävlingen om Israel inte utesluts.

Men trots allt detta har varken Island eller Finland för avsikt att dra sig ur tävlingen och inte heller EBU har några planer på att diskvalificera Israel.

Eftersom det tillkännagavs att Israel verkligen kommer att delta i årets tävling i Malmö, Sverige, planerad till maj, uppmanar människor från hela världen det internationella samfundet via sociala medier att bojkotta tävlingen.

Israels 20-åriga representant, sångerska Eden Golan, å andra sidan, har blivit ombedd att ändra sin text på begäran av EBU på grund av dess politiska innehåll.

Handlade det alltid om ”glädje och optimism”?

”Vi är skyldiga de nationer som utövar överdrivet våld genom militär makt ingenting och bör inte dela scenen med dem i händelser som typiskt kännetecknas av glädje och optimism”, säger FTT i sitt uttalande.

Emellertid har Eurovision ofta avvikit från sin erkända väg att använda musik som en förenare.

Eftersom händelsens historia är full av kontroverser kunde man aldrig förutsäga åt vilket håll vinden kommer att blåsa.

När Ryssland förbjöds att delta i Eurovision efter att det inledde sin offensiv i Ukraina i februari 2022, uttalade EBU att inkludering av ett ryskt bidrag i årets tävling ”skulle göra tävlingen i vanrykte”.

Ett år senare, 2023, citerade samma EBU strikta regler för att avslå den ukrainske ledaren Zelenskyys begäran om att tala under ceremonin via video, och hävdade att tävlingen är ”icke-politisk”.

Medan Georgien stod inför diskvalificering från Moskvatävlingen 2009 på grund av de upplevda politiska undertonerna i deras disco-funk-bidrag ”We Don’t Wanna Put In”, säkrade Ukraina segern 2016 med en låt som refererade till Joseph Stalins massdeportation av krimtatarerna 1944.

Trots sitt historiska och politiska ämne ansåg förbundet inte att sången var politisk.

Under värdskapet för 2019 års Eurovision-final i Israel samlades demonstranter i Tel Aviv för att protestera mot ”artwashing apartheid”.

De fick sällskap av över 150 000 människor världen över som hade undertecknat en namninsamling initierad av rörelsen Boycott, Divestment, Sanctions (BDS), som uppmanade till en bojkott av 2019 års tävling.

Efter finalen i Tel Aviv fick Island böter bara för att dess officiella band visade halsdukar med palestinska flaggor.

I åratal har kritiker påpekat att evenemanget selektivt bara straffar dem som det anser vara politiska samtidigt som det låter andra komma undan enbart på grund av deras anpassning till de fem stora.

 

De fem stora

Turkiet valde bort tävlingen 2013, med hänvisning till klagomål mot röstningssystemet och krävde automatiskt kvalificering av ”Big Five” – Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Spanien och Italien – till finalen. Ankara sa att EBU gynnade dessa nationer på grund av deras högre ekonomiska bidrag till facket.

I sitt officiella uttalande lyfte Turkiet fram sin framgång på 2000-talet när omröstningen i Eurovision till övervägande del baserades på publikdeltagande. Ändringar som genomfördes 2011, som minskade publikens röster till 50 procent och införde juryröster, sågs dock som partiska till förmån för de fem stora.

I en intervju förra året medgav den verkställande handledaren för Eurovision Song Contest, Martin Österdahl, att det är orättvist att de fem stora länderna automatiskt kvalificerar sig till den stora finalen i Eurovision. Han tillade dock att han inte förutsåg några förändringar i detta system.

Under åren har Eurovision legat i framkanten av artwashing – det vill säga att använda konst- och kulturevenemang för att avleda uppmärksamheten från politiska eller samhälleliga frågor, ofta för att göra om bilden av organisationer eller stater som är involverade.

Trots Eurovisions försök att konsttvätta olika politiska frågor genom åren, verkar den misslyckas med att avleda sin publik från politiken, även efter decennier av ansträngningar.

När det gäller Israels deltagande betonade Noel Curran, EBU:s generaldirektör, nyligen att det inte var deras roll ”att göra jämförelser mellan krig”.​

I en uppenbar uppvisning av dubbelmoral hävdade han att KAN (den israeliska public broadcasting Corporation) var självständig från den israeliska regeringen, medan den ryska sändaren var i linje med staten.

När Curran lyfte fram EBU:s anpassning till andra internationella organ, som idrottsförbund, för att upprätthålla Israels deltagande i deras tävlingar, väcker det återigen miljonfrågan: Handlade Eurovision någonsin enbart om musik?

 

 

Originaltext: Decades of artwashing: Why Eurovision keeps stirring political controversy