Omar S. Al-Ashqar – Webislam

Ordet ”aqidah” (tro, grunden för tro, lära) är ständigt närvarande i de vardagliga samtalen. Vi hör ofta, ”Jag tror på det”
eller ”denna tro är korrekt” eller ”det är inte som du tror” eller ”din tro saknar grund” och många andra exempel.

Vad menar folk med detta ord? Vad betyder detta ord på arabiska? Vilka är dess konnotationer? Vad är begreppet aqidah enligt
islam?

Ordet aqidah hänvisar till de saker som folk godkänner i sina hjärtan och tror eller accepterar som sant. Övertygelser är
begrepp som hålls för att vara sant, man tvivlar inte på dem. Generellt sätt handlar det om transcendentala begrepp som rör
religion, filosofi, moral eller etik.

Aqidah hänvisar till en persons moraliska övertygelser som kan ha inspirerats eller grundats av olika källor.

I det arabiska språket, kretsar innebörden av ordet aqidah (eller dess rot aqd) kring begreppet engagemang, vetskap,
bekräftelse.

I Koranen säger Allah: GUD STÄLLER er inte till svars för eder som ni har svurit av obetänksamhet, men Han ställer er till
svars för allvarligt menade eder. (aqqadtum) (5:89)

En medveten ed är en där det finns vilja och beslutsamhet till skillnad från den ofrivilliga eden som kan uttryckas i ord
men ingen riktig vilja.

Aqidah är lika viktig som Sharia, eftersom islam bygger på båda. Ordet Sharia berör de skyldigheter som Islam lär oss, som
handlingar relaterad till dyrkan och sociala relationer.

Aqidah finns i hjärtat

Aqidah är inte en handling, men den representerar de begrepp som en muslim bör veta och tro på i sitt hjärta och sitt sinne,
eftersom Allah har uppenbarat det för mänskligheten genom profeten Muhammed. Även om detta är en levande och dynamisk
uppenbarelse. Koranen kommer till varje människa, varje muslim, som ett direkt och personligt budskap, med den effekten som
sitt hjärta och sinne tillåter.

De grundläggande principerna för aqidah som Allah har bestämt nämns i följande vers:

SÄNDEBUDET tror på vad hans Herre har uppenbarat för honom och de troende med honom. De tror alla på Gud och Hans änglar
och Hans uppenbarelser och Hans sändebud – utan att göra åtskillnad mellan Hans sändebud – och de säger: ”Vi hör och vi
lyder. Herre, [ge oss] Din förlåtelse; Du är målet för vår färd!” (2:285)

Profeten (fvmh) beskrev denna tro i Jibreels
(ängeln Gabriel) berömda hadith, där han sa: ”Iman (tro) är att tro på Allah, Hans änglar, Hans böcker, Hans budbärare, och
uppståndelse”.

I korthet hänvisar aqidah i islam till de autentiska kunskaperna förmedlat av Allah genom Hans budbärare som en muslim
försöker befästa i sitt hjärta och, om möjligt, sätta dem i praktiken.

Aqidah är att tro utan minsta tvekan

För att principerna ska bli en doktrin (aqidah) måste de utgöra en stark tro, utan tvekan. Om det finns ett visst tvivel,
då är dessa principer ren spekulation eller idé, men inga fasta övertygelse. I den arabiska lexikon Al-Mu’jam al-Wasit
nämns: ”Aqidah är en övertygelse om vilket råder ingen tvekan alls.” Bevisen (daleel) på detta påstående finns i följande
verser:

Inga andra än de som tror på Gud och Hans Sändebud och som inte vacklar i tron och de som kämpar för Guds sak med sina
ägodelar och med livet som insats är [verkliga] troende; det är de som är uppriktiga [i sin bekännelse av tron]. (49:15)

DENNA Skrift – här råder inget tvivel – är en vägledning för dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen, dem som
tror på [existensen av] det som är dolt för människor, dem som förrättar bönen och som ger åt andra av vad Vi har skänkt dem
för deras försörjning och dem som tror på det som har uppenbarats för dig och på det som har uppenbarats före din tid och
som har förvissningen att det eviga livet [väntar]. (2:2-4)

Herre! Du skall samla alla människor [inför Dig] en Dag [vars ankomst] står utom varje tvivel; Gud sviker helt visst inte
Sitt löfte.” (3:9)

De som tror på Gud och den Yttersta dagen ber dig inte befria dem från [plikten] att kämpa [för Guds sak] med sina
ägodelar och med livet som insats – och Gud vet vilka de är som fruktar Honom. Inga utom de som inte tror på Gud och den
Yttersta dagen och är osäkra i sitt inre och vacklar mellan olika ståndpunkter, ber dig om befrielse. (9:44-45)

Tron är en del av det ockulta

Det kan noteras att de uppfattningar som präglar en muslim är immateriella och är en del av det ockulta. Allah hänvisar
till detta begrepp i Koranen vid ett flertal tillfällen:

Men när de uppmanas: ”Var på er vakt mot [de faror] som ligger framför er [och som ni har varnats för] men också mot dem
som ni inte vet något om – kanske skall [Gud] visa er barmhärtighet”- [vänder de sig bort]; ja, vilket budskap som än når
dem från deras Herre, vänder de ryggen till. (36:45-46)

Allah själv är för oss immateriell, precis som hans änglar och Domedagen. När det gäller hans böcker och profeter, även om
de är synliga, tron på att de kommer från Allah, vilket innebär att profeterna sändes av Allah och att de heliga böckerna
uppenbarades av honom, är också något abstrakt.

Förhållandet mellan aqidah och Sharia

Tron, som vi tidigare nämnde, har två grundläggande villkor: en djupt rotade tro i hjärtat och handlingar som visar det. Om
någon av dessa två viktiga komponenter inte är närvarande, skulle det orsaka en obalans av tron (Iman).

Tron är som ett generöst träd, stark, fast förankrad i marken, med starka grenar som vänder sig mot himlen, lastade med rika
frukter. Tron (Iman) är trädet, dess rötter är aqidat, djupt rotad i hjärtat, och dess stam, grenar och frukter är gärningar
och handlingar.

Utan tvekan, om rötterna rycks upp kommer trädet att vissna. På samma sätt kommer Övertygelsen (iman) upphöra att existera
om tron (aqidah) tas bort. Om stam och grenar skärs kommer trädet att försvagas, eftersom förekomst av grenar och löv är en
förutsättning för dess existens. Likaså om man slutar helt eller delvis att agera och bete sig på rätt sätt kommer tro
(Iman) att minska eller försvinna.

Särskild uppmärksamhet för hur man agerar

Det är viktigt att uppmärksamma det som Gud har anförtrott åt oss eller uppmuntrat oss att utföra samt att avstå från det
som Han har förbjudit, eftersom detta är en del av Iman. Att göra något som är förbjudet, även bara något litet, gör att
Iman minskar och den troendes själ försvagas.

Så det är bra att känna till de fällor till vilka utsätts de som slarvar med sina verk, och tar avstånd från profetens
sunna, till den punkt att man beskriver vissa aspekter av den islamiska religionen som oviktiga eller obetydliga. En muslim
måste uppmärksamma varje ögonblick och utveckla sin medvetenhet, utan att falla i lättja eller besvikelse. Varje fråga, från
de vardagliga till de viktigaste är i slutet av dagen, en del av den transcendentala existensen. Allt är viktigt eftersom
Islam omfattar alla våra handlingar, ord och avsikter. Islam uppmuntrar den troende att använda sitt intellekt och tillämpa
det i sina handlingar. En handling är det som görs och det som inte görs och allt detta är en del av underkastelse till
Allah.