Andlig urskiljning i den heliga Koranen – Del 2

Inledning

Att betrakta de heliga verser i Koranen (eller någon gudomlig källa) är i sig en andlig träning, en själ som längtar efter
att vara i närvaron av det gudomliga, att lyssna på Hans ord och absorbera den energi som är inneboende i dess betydelse.

För att denna kontakt ska ske krävs det ett gemensamt språk, ett språk som befinner sig på ett djupare plan än någon
mänsklig kommunikation. Det är människans grundläggande språk, livets språk som kan avkoda Källan till allt livs språk. Ju
mer utvecklade är vår inre liv desto mer kvalificerade är vi på ett andligt sätt för att lyssna till det gudomliga och ha
en underbar dialog med den levande Koranen, Boken som är tryckt i de skapelsens minsta delar och i vår rena och innersta
natur.

Precis som språket i Koranen är bortom all mänsklig språket, budskapet som finns i Koranen riktar sig till hela
mänskligheten och inte till en specifik stam eller nationalitet, inte ens till en viss religion. Det ”mänskliga” är en av
själva existensens egenskaper som är bortom de etiketter som människor skapar i en värld präglad av separation och
skillnader.

”Behållaren” genom vilken Koranen uppenbarades för profeten Muhammad (fvmh),
arabiska, ett mänskligt språk, ger oss ”ledtrådar” för att urskilja de gudomliga betydelserna. Dock kan en expert på det
arabiska språket knappast tränga djupare än det första lagret som innehåller bokstäverna och syntax, om han inte polerat
sina andliga verktyg. Så även om de som läser Koranen översatt till ett annat mänskligt språk förlorar en del av det
arabiska språkets skönhet och rikedom på konnotationer, kommer de ändå aldrig att berövas kontakten med originalspråket som
inte är arabiska eller svenska eller något annat språk, den är själens språk, den som öppnar den renade hjärtan, de sanna
själar, och de upplysta sinnena.

När det står skrivet i samma Koran som inga andra än de rena skall röra… (56:79), innebär detta att det första steget är
att visa respekt eller adab genom att läsa Allahs ord i ett tillstånd av renhet (tvagning). Men detta är inte allt vad det
innebär. Dess djupare betydelse innebär att vi inte kan röra de heliga betydelser så länge alla skikt och lager av fläckar
som skapats av det materiella, både intern och extern, står där som hinder mellan våra djupare liv och den gudomliga källan.

Vi måste vara i en kontinuerlig reningsprocess, vi behöver rena oss på en andlig nivå för att komma åt de djupare lagren.
När man når en högre andlig rening, kommer man till djupare nivåer, i oändlighet. Detta kan hänvisas till föregående vers
(56:78) som säger att Koranen är en [bevarad] i en mot allt ont skyddad Skrift, och det är därför vi behöver söka den i
hela skapelsen och i våra egna hjärtan, ingen annan än de rena (hjärta) kan röra (det). I Gudomens närvaro måste man vara
fri från det lägre jaget så att det gudomliga inom oss verkligen kan vara i närvaro av den Gudomliga för att kunna se och
höra.

Genom att öppna våra sinnen och hjärtan till Koranens källa, finner vi att Han/Hon talar inifrån vårt eget väsen och inte
bara genom bokstäver. Vi upptäcker då och då att ”vi” fortfarande har de ”mänskliga” egenskaper från den ”varelse” som
änglarna beskriver som en som gör ont och gjuter blod. Ibland kan vi identifiera oss med de renhjärtade, de med kunskap och
de som söker sanningen i resan för att uppnå ett liv som har syfte och mening. Och i beteendet hos de som ignorerar det
andliga livet, läser ”vi” också en del av oss som är orättvist och dumt, och vi inser att vi inte har fått det första
förbundet med Allah. Vi blir medvetna om att vara en ”människa” Insan, är egentligen en av skapelsens ”egenskap” som
förvärvas på två sätt samtidigt, personlig ansträngning och gudomlig nåd.

Vem är Al Insan (människan) eftersom Koranen nämner många av sina tillstånd och attribut? Det är var och en av oss, både
män och kvinnor. Vi kan läsa om oss själva följande:

Gud vill lätta era bördor, eftersom människan är skapad svag. (4:28)

Men människan är sannerligen alltid beredd till förnekelse och synd och djupt otacksam! (14:34)

Människan ber om det onda liksom hon ber om det goda, eftersom hon är benägen att förhasta sig. (17:11)

…och drabbas hon av ett ont blir hon ett rov för förtvivlan. (17:83)

Men vi är också Al Insan som har hedrats över alla varelser och att vi har Allahs Allians. När man får insikt, är man inte
längre en dåre.

Den heliga Koranen talar om ”andlig urskillning” som essensen av resan som påbörjas av dem bland människor som söker ett
meningsfullt liv. Från djupet av sina hjärtan, var och en, män och kvinnor på ett eller annat sätt känner behov av att
veta:

Vem är jag? (Eftersom de inte är nöjda med att enbart identifiera sig med den fysiska kroppen.)

Vem tillhör jag? (De känner en tillhörighet som är djupare än familjeband, nationalitet, ras, hudfärg och till och med
själva religion).

Vad är syfte med mitt liv? (För att uppnå ett mål som är djupare än tillfälliga mål.)

Hur kan jag åstadkomma detta? (Vara medveten om att varje mål har sin egen väg).

Vilka hinder hindrar mig från mitt riktiga liv? Vad hindrar mig från att nå min sanna tillhörighet, Mål och Väg i livet?
(Att öka medvetenheten om materialismens illusion i samhället och kulturen.)

När vi finns bland de som finner mening i denna resa, hittar vi andligt stöd i Koranen, samt svar på de frågor vi ställer i
vår sökande. När Koranen beskriver egenskaperna hos dem som är nöjda bara med det materiella livet, upptäcker vi den inre
delen som inte är i harmoni med den inre röst som inbjuder oss till ett liv med större djup. Vi kan urskilja de fällor som
egot utsätter oss för ständigt, och där vi faller ibland. När vi ser fällan tydlig och klart, får vi den erfarenhet som
behövs för att undvika dem och öppnar vi oss för att ta emot botemedlen mot våra sjukdomar. Därför beskrivs Koranen
beskrivs som …en läkedom mot det [onda] som bor i människors bröst, och vägledning och nåd för dem som tror.
(10:57). Varje gång den nämner dem som inte tror, finns i det en lärdom för dem som tror på Gud därför att de som inte har
tro inte är intresserad av att lära sig från Koranen eller någon annan lärdom.

Den heliga Koranen berättar ”vår” historia på ett mycket bred och komplett sätt. Och i varje skede av Vägen befinner vi
”oss” i det eller det andra. Lyssna på Gud när den talar till oss nu, och medan vi fortfarande är på denna jord där Han bor
i våra hjärtan. Vad säger Han till oss?

1. Hela skapelsen är föremål för en bred och perfekt Gudomlig Ordning:

   ALLT har Vi skapat med rätta mått (54:49)

   och allt har sitt givna mått i Hans [plan]. (13:8)

   Det finns inte ett enda av markens djur, inte en fågel som bärs av sina vingar, som inte bildar samhällen liksom ni själva;
   ingenting har Vi förbisett i Vårt beslut. (6:38)

   PRISA din Herres, den Högstes, namn! Han som skapar [allt] och därefter formar det [med hänsyn till den uppgift som det
   skall fylla], och som ger [människan] hennes rätta mått och därefter leder henne på rätt väg, och som låter betesmarkernas
   gräs växa för att sedan vissna och svartna. (87:1-5)

2. Alla aspekter av skapelsen uppenbarar den Gudomliga Ordningens perfektion.

   Solen skall inte skynda ifatt månen, och natten hinner inte upp dagen; var och en rör sig nämligen i sin [fastställda]
   bana. (36:40)

   Lagarna fungerar genom orsak och verkan:

   Och Vi har brett ut jorden och där sänkt ned fast förankrade berg och låtit alla slag av växter uppstå på den enligt en
   väl avvägd plan. (15:19)

   OCH GUD låter regn falla från skyn och ger på så sätt nytt liv åt den jord som varit död; i detta ligger helt visst ett
   budskap till dem som lyssnar. (16:65)

3. Enligt den Gudomliga Ordningen, är mänskligheten en särskild skapelse.

   Den heliga Koranen säger oss att den Gudomliga Ordningens tecken finns överallt omkring oss och inom oss. Om vi vänder
   blicken inom, kan vi skönja att vi människor har vissa egenskaper som skiljer oss från all andra varelser. Dessa är:

   1. Gudomlighet, Allah är perfekt när det gäller att höra, se och veta, och när Han blåste i oss något av hans Ande, har vi
      människor fått gåvan av dessa möjligheter. Människor har blivit en del av skapelsens kraft.

      därefter formar Han henne och andas in i henne något av Sin ande och skänker henne hörsel och syn samt förmågan att känna
      och förstå. (32:9).

      När Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned [alla] på era ansikten inför henne!”
      (38:72)

   2. Ansvar, nu när vi har inom oss Allahs Ande Allah har vi ett ansvar att uttrycka vår inneboende gudomlighet, detta är
      förbundet vi bär i oss och vilket vi måste återlämna.

      OCH SE, din Herre sade till änglarna: ”Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden.” (2:30)

      Vi erbjöd himlarna och jorden och bergen ansvaret [för förnuft och fri vilja], och de avböjde av ängslan [att inte kunna
      bära] det; men människan – alltid beredd till synd och dårskap – tog det på sig. (33:72)

      VI HAR sannerligen visat Adams söner stor heder. Vi har gjort det möjligt för dem att färdas över land och hav och
      försörjt dem med god och hälsosam föda och gynnat dem framför många av de andra varelser som Vi har skapat. (17:70)

   3. Fri vilja.

      För att sätta henne på prov har Vi skapat människan av en droppe av ett flöde, blandat [med ett annat flöde], och så har
      Vi gett henne hörsel och syn. Vi har visat henne [hennes] väg, [och det är sedan hennes sak] att antingen visa tacksamhet
      [och följa vägledningen] eller att visa otacksamhet och så förneka [Oss]. (76:2-3)

      Detta är en påminnelse. Låt nu den som vill, söka en väg till sin Herre [medan det är tid]! (73:19)

      TVÅNG skall inte förekomma i trosfrågor. Vad som är rätt handlande är nu klart skilt från fel och synd. (2:256)

      Säg: ”Sanningen från er Herre [framstår nu klar och tydlig]; låt därför den tro som vill tro, och låt den förneka tron
      som vill förneka den.” (18:29)

      [jag begär] bara att den som är beredd slår in på vägen som leder till hans Herre.” (25:57)

      Trots att ofta verkar som vår fria vilja är begränsad, detta är en naturlig del av Guds breda vilja. Genom den heliga
      Koranen förstår vi att även om Guds vilja är allomfattande, den mänskliga viljan har en roll att spela inom det stora
      sammanhanget, så fungerar saker i enlighet med den Gudomliga Ordningen . Dock, denna interaktiva process manifesteras inte
      för oss när vi befinner oss inom det materiella, därför är vi ofta förvirrad mellan de två nivåerna, helheten och det
      partiella. När allt går emot vår begränsade vilja och vad vi förväntar oss enligt våra ofullständiga kriterier och
      bedömningar tror vi att det inte finns något utrymme för fri vilja, eller att detta inte fungerar. När däremot saker går
      som vi planerat och beräknat, tror vi att vår vilja är absolut. Den heliga Koranen lär oss att dessa två nivåer finns, de
      motsäger inte varandra. I den absoluta nivån finns Allahs vilja bakom allt, det goda poch det onda, eftersom Hans vilja är
      allomfattande:

      Gud låter den Han vill gå vilse, och Han leder den Han vill till en rak väg. (6:39)

      Nej, allt beror av Guds beslut. Har inte de troende misströstat om [att förnekarna skall anta tron? De vet ju att] Gud,
      om Han velat, skulle ha väglett alla människor? (13:31)

      Hade det varit din Herres vilja skulle de inte ha gjort detta; (6:112)

      Detta beror på att ingenting händer utanför vår Upprätthållarens breda vilja. Men Allahs vilja är inte nyckfullt, det är en
      del av Hans vilja att den verkar i enlighet med skapelsen lagar, det finns orsak och verkan av olika grader, en del känner
      vi till och många andra vet vi ingenting om. Ett exempel:

      Gud vägleder sannerligen inte trotsiga syndare. (5:108)

   På den transcendentala nivån är Allah den som är fullt ansvarig för att styra människor i någon riktning. Det finns dock
   olika orsaker för varje individ. På ett ”begränsad” plan kan vi urskilja vad som är korruption och välja att delta eller
   avstå från det. Den oändliga Viljan interagerar med vad vi har valt. Om vi väljer korruptionen kommer vi inte vara i harmoni
   med att ledas på den rätta vägen.

   Det finns en mängd verser som talar om för oss att Allah vägleder inte de som överträder, de otacksamma, de arrogant, och
   så vidare. Där finns ett förtydligande till det faktum att vi alla måste spela en roll, vi kan, med stöd i vår vilja,
   bestämma oss att vara rättvisa, blygsamma, tacksamma, eller åtminstone försöka att vara ärliga. Vi kan stärka vår vilja och
   framhärda frivillig i vad vi urskiljer, sedan kommer den Gudomliga att spela sin roll genom att stödja oss, vägleda oss och
   göra våra ansträngningar fruktbara. Sett ur en praktisk synvinkel, när vi försöker öka vår förmåga att leva efter det vi
   anser är god i detta liv, kan vi öka vår harmoni, vår kunskap på båda nivåerna.

   Parallellt stärker vi vår tro att inte allt som händer omkring oss beror bara på vår vilja. Det finns alltid något som vi
   inte vet. Det är inte ett krav att agera enligt vad vi inte vet, men det är inte logiskt att säga att det inte finns
   eftersom vi inte känner till det. Dessutom, om vi är ombedda att arbeta enligt vad vi vet och känner till, det är inte
   logiskt att tro att vår kunskap är absolut. Så vi har båda naturer, det gudomliga och det djävulska, en ljus sida och en
   mörk sida, så har vi skapats. Det finns en sak som alltid är närvarande, hur interagerar vi med den makten?

   Profeten (fvmh) säger:

   ”Djävulen finns i människans blodcirkulation.” (Hadith) och

   ”Jag hade en gång en demon i mig, men Gud hjälpte mig att bekämpa den tills den kapitulerade. Nu rekommenderar den bara det
   som är gott.” (Hadith)

   Djävulen [ingav dem att varna er]; han vill injaga [i er] fruktan för sina förbundna. Ni skall inte frukta dem – frukta
   Mig, om ni är troende! (3:175)

   Detta innebär att en mycket negativ faktor kan vara ett sätt att lyfta människan när hon vet hur den ska hanteras, eller
   ett sätt att fullständigt falla ner när man följer den blint. Genom andlig urskillning kan vi urskilja vilka tankar och
   vilka känslor inspireras av den negativa faktorn:

   MÄNNISKOR! Ät av det som jorden ger och som är tillåtet och hälsosamt, och följ inte i Djävulens spår; han är sannerligen
   er svurne fiende. (2:168)

   Djävulen hotar er med fattigdom och uppmanar er att begå skamlösa handlingar, men Gud lovar er Sin förlåtelse och Sin
   nåd. (2:268)

   Om inte Gud i Sin nåd hade förbarmat Sig över er skulle ni helt visst ha slutit er till Djävulen, alla utom ett fåtal.
   (4:83)

   Djävulens vägar bör göras smala genom hunger och törst (fastande). (Hadith)

6. I enlighet med Guds lag är en människa mottagliga för både upphöjelse förfall.

   Vi har sannerligen skapat människan i den bästa skepnad men därefter låtit henne sjunka lägre än de lägsta, utom dem som
   tror och lever ett rättskaffens liv; ja, deras lön skall vara utan ände! (95:4–6)

   VID DEN flyende tiden! Människan förbereder helt visst sin egen undergång, utom de som tror och lever ett rättskaffens liv
   och råder varandra [att hålla fast vid] sanningen och råder varandra [att bära motgång med] tålamod. (103:1–3)

7. Vi är inte ensamma, barmhärtigheten är en del av Skapelsens Gudomliga lag.

   Genom hans barmhärtighet sände Gud sin budbärare till jorden för att uppenbara Ljuset, vishet och makt, vilket gör den
   tillgänglig för dem som söker den.

   Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. (21:107)

   MÄNNISKOR! Ni har tagit emot bevis [för sanningen] från er Herre och Vi har gett er ett klart ljus [som skall lysa er].
   (4:174)

   [VI PÅMINNER er] än en gång om att Vi uppenbarade Skriften för Moses som en fullkomningens gåva till den som gjorde det
   goda och det rätta och för att ge [Israels barn] klara och utförliga regler om allt och vägledning och nåd – och för att
   [stärka] dem i tron på mötet med sin Herre. (6:154)

   Efter [dessa profeter] sände Vi Jesus, Marias son, med bekräftelse av allt det som ännu bestod av Tora och Vi skänkte
   honom Evangeliet, som gav vägledning och ljus och bekräftade det som ännu bestod av Tora – där fanns vägledning och
   förmaningar till de gudfruktiga. (5:46)

   Ändå gav Vi dem en Skrift, där [allt] framställs fast och klart med [sann] kunskap, en vägledning och [en källa] till nåd
   för alla som tror.” (7:52)

   Gud har sänt er en påminnelse, ett Sändebud som framför till er Guds klara budskap för att leda dem som tror och lever
   rättskaffens ut ur mörkret till ljuset. (65:11)