Med några dagar kvar till Riksdagsvalet är det fortfarande osäker vem som kommer att vinna, alla prognoser pekar på ett jämt val där varje röst
kommer att ha betydelse. För oss muslimer blir resultatet detsamma, oavsett vilken block som vinner kommer vår situation inte att bli bättre,
skillnaden är att om den rödgröna blocken vinner blir försämringen och nedmonterande av våra medborgerliga rättigheter mindre och långsammare
än med den blåbrunna blocken.

För några år sedan pratade man om den strukturella rasismen som trots alla fina ord blev aldrig demonterade istället gick vårt samhälle och
institutioner vidare till nästa steg och institutionaliserade islamofobin.

Idag använder sig de flesta partier av en islamofobisk retorik utan des like, öppet och med stöd av massmedian, inklusive de som kallar sig
opartiska.

Problemet är inte bara institutionaliserandet av islamofobin, det var väntade, i en tid då politikerna inte vill ta ansvar för sina
misslyckande, samhälleliga institutioner som vill ha större budget, föreningar som vill tas på allvar och få finansiering, journalister och
”experter” som vill få sina 15 minuters i rampljuset använder sig alla av samma recept, muslimer, Islam och islamister. Problemet är
muslimernas uppgivenhet och accepterande av denna situation.

Istället för att fokusera på de verkliga problem som ekonomisk beroende, arbetslöshet, avsaknad av politiska representanter, förtäckt
förföljelse, borttagande av våra medborgerliga rättigheter ägnar vi oss att diskutera böneutrop, omskärelse, halal slakt och andra frågor som i
sammanhangen är mindre viktiga. Låt oss vara tydliga, det är inte så att vi tycker att dessa frågor inte är viktiga, det vi säger är att om vi
inte har samma rättigheter som alla medborgare kommer vi inte ens att kunna ta upp dessa frågor i de rätta instanserna för att förverkliga dem.

Vårt samhälle ignorerar den situation vi befinner oss i, istället tror de på vad de läser och hör i nyheterna där ingen nämner att vi som
muslimer inte tillåts att ha en röst som representerar oss, alla försök till det jagas bort och istället är det experter som uttalar sig och
som bygger bilden som krävs för att skapa denna islamofobiska inställningen. Ingen nämner att som muslimer är det i princip omöjligt att öppna
ett bankkonto eller göra banktransaktioner, framförallt för muslimska föreningar men också för privat personer, en situation som inte är unik
för Sverige, i Frankrikes pratas det om bankapartheid, för att inte nämna de trakasserierna som företag och affärer som vågar vända sig till
muslimer som grupp får stå ut med.

Vi skulle kunna skriva en lång lista på alla svårigheter som vi, som muslimer, måste konfrontera dagligen, men det skulle innebära att vi
sällar oss till majoriteten bland svenska muslimerna som gärna vill se sig som offren i stället för att agera och arbeta för att få tillbaka
sina rättigheter.

Syftet med denna artikel är att väcka medvetenhet hos muslimerna och att inse att oavsett vem som vinner valet behöver vi verkligen agera nu
och börja diskutera hur vi kan förstärka de få organisationer vi har kvar, hur vi kan skapa trovärdighet för dessa organisationer bland
muslimerna och i samhället, bestämma vilka är de akutaste frågor att ta hand om och börja se bortom vårt existens som enbart muslimer och
acceptera att vi är svenska medborgare med muslimsk tro vilket innebär att vi är en del av detta land med samma rättigheter och skyldigheter
och kämpa för att de demokratiska värderingar som så gärna används mot muslimerna, tillämpas på alla institutioner, alla individer i vårt land.

Demokratin tas för givet av de flesta i vårt land, demokratins innebörd har gått förlorat i alla diskussioner om säkerhet, idag drabbas vi att
denna iver att ”försvara demokratin” genom att demontera den, imorgon blir det andra grupper. Vårt ansvar som medborgare och som muslimer är
att arbeta för samhällets bästa, det får vi aldrig glömma.