IF Redaktion
Sa’id ibn Jubayr berättade: ”Jag sade till Ibn Abbas att Nauf al-Bikali tyckte att Moses, frid vare med honom, Banu Israels profet, var inte samma Moses som gick med Al-Khidr.” Han svarade: ”Allahs fiende ljuger.” Jag hörde Ubaii ibn Ka’b säga: ”Jag hörde Allahs sändebud, frid vare med honom, säga:
”Moses, frid vare med honom, skulle ge en predikan till Banu Israel. Och de frågade: Vem är mannen med mest kunskap? Han sade: Det är jag. Då blev Allah arg på honom för att inte ha tillskrivit Honom denna kunskap. Då uppenbarade Allah för honom: Det finns en av mina tjänare som står på en plats där två floder möts och har mer kunskap än du.
Moses sade: O min Herre, hur jag kan hitta honom? Han sa: Ta en fisk i din korg och där du tappar bort den kommer du att hitta honom. Och sedan gick han och med honom en ung man vid namn Iusha ibn Nun. Moses hade en fisk i sin korg. Moses och pojken gick tills de kom till en stor klippa och på den platsen somnade han och pojken. Då gled fisken ur korgen och föll i floden. Och Allah stoppade vattnets flöde och det formades som en kupol för fisken. Moses och den unga mannen blev förvånade och sedan gick de en dag och natt. Och Moses följeslagare glömde att berätta om det.
På morgonen sade Moses till den unge mannen ”Servera vår frukost, vi är trötta efter resan. Sedan gick de utan att tröttna förrän de kom fram till platsen de hade beordras att gå. Han sade: ”Såg du att när vi nådde klippan hade jag glömt fisken? Och vem om inte Shaitan hindrade mig att komma ihåg det? Och det är häpnadsväckande att vi lyckades nå älven?” Moses sade: ”Detta är vad vi letade efter”. Och de vände sina steg mot berget.
Där såg de en man täckt med en mantel. Moses hälsade honom (as-Salam) och al-Khidr svarade:
– ”Var finns freden (as-Salam) i ditt land?”
– Han svarade, ”Jag är Moses”
– ”Moses från Banu Israel?”
– ”Ja”.
– ”Du har visst kunskap från Allah som Han har undervisat dig om och som jag inte har. Och jag har kunskap från Allah som Han har lärt mig men som du inte känner.”
Moses, frid vare med honom, sade till honom:
– ”Får jag följa dig så att du kan lära mig vad du har lärt dig om rättfärdighet?
– ”Jag tror att du inte kommer att kunna ha tålamod med mig. Och hur kommer du att kunna vara tålmodig med det du inte känner till?”
– ”Om Allah vill, kommer du se att jag kommer att ha tålamod och inte bli olydig i något.
Och al-Khidr sa:
– ”Om du ska följa med mig då ska du inte fråga mig om något förrän jag nämner det.”
Då gick al-Khidr och Moses längs floden tills de hittade en båt och bad (båtens ägare) för att ta med dem. Och eftersom dessa kände igen al-Khidr tog dem med utan kostnad. Al-Khidr tog en planka från båten och bröt den. Moses sade då:
– ”Detta folk har transporterat oss gratis och du försöker krossa båten så att de drunknar. Du har verkligen gjort något hemskt.”
– ”Sade jag inte att du inte skulle ha tålamod med mig?
– ”Skyll inte på mig för att ha glömt det och var inte hård med mig för det jag gjorde.”
Sedan lämnade de båten och gick i land när de mötte en ung man som lekte med andra. Al-Khidr tog honom i huvudet och dödade honom med händerna. Moses sade:
– ”Har du dödat en oskyldig som inte hade dödat någon? Du har verkligen gjort något hemskt.”
– ”Sa jag inte att du inte skulle ha tålamod?”
– Men detta är värre än den första. Om jag frågar igen efter detta, håll mig borta från ditt sällskap. Då kommer du att ha en anledning till detta.”
De fortsatte tills de kom till folket i en by. De frågade efter mat men de vägrade att behandla dem som gäster. Där fann de en lutande vägg som var på väg att falla, då rättade al-Khidr den med sina egna händer. Moses sade:
– ”Vi kom vi till dessa människor och de förvägrade oss mat och gästfrihet. Du kan be de om betalning för det du gjorde.”
– ”Det är dags att skiljas. Och nu kommer jag att förklara vad du inte kunde tolerera.”
Allahs sändebud sa: ”Må Allah vara barmhärtig mot Moses. Jag önskar att han hade varit lite mer tålmodig så att man kunde berätta en (mer komplett) berättelse om dem. Allahs budbärare fortsatte: ”Det första Moses sade berodde på glömska.”
Han fortsatte: ”Det kom en sparv som genomborrade träbåten och tog vatten från floden. Och al-Khidr sade:
– Mina kunskaper och dina är i jämförelse med Allahs kunskap som vattnet fågeln tog med sin näbb och vatten från havet.”
Sa’id ibn Jubayr brukade säga: ”Framför dem fanns en kung som beslagtog med våld alla fartyg. Och han fortsatte: ”Och när det gäller den unge mannen var han en icke troende.”
Samma hadith har berättats på följande sätt.
Sa’id ibn Jubayr berättade att man hade sagt till Ibn Abbas att Nauf inte trodde att den Moses som var på jakt efter kunskap inte var samma Moses av Banu Israel. Han sa:
– Hörde du berättelsen? Oh Sa’id! Han svarade: ”Ja.” Han sade att Nauf ljög.
Ubaii ibn Ka’b rapporterade: Jag hörde Allahs sändebud säga:
– ”Moses, frid vare med honom, hade varit bland sitt folk och nämnde Allahs gåvor och straff när han sade: ’Det finns inte någon person på jorden som har bättre kunskap eller mer kunskap än jag. Då uppenbarade Allah för honom att det fanns någon som verkligen hade bättre kunskap än honom:
– ’Sannerligen, det finns på jorden en man som har mer kunskap än du.’
– Oh min Herre! Led mig till honom.” svarade Moses.
Och han sade, ’Spara en saltad fisk för resan och där du tappar bort fisken där kommer han att finna.’
Och han gick iväg med en ung man tills de kom till Sahra. Men där hittade de inte någon information. Han fortsatte ensam och lämnade den unge mannen där. Då började fisken röra sig i vattnet och den bildade en båge över fisken. Den unge mannen sade:
– ’Jag borde leta efter Allahs profet och berätta detta för honom?’
Men han glömde det.
Och när de hade lämnat denna plats (Moses) sa:
– ’Ta fram maten, vi är trötta efter resan.’ Och han hade inte känt sig trött förrän de hade lämnat denna plats.
Då kom ihåg (den unga mannen) och sa:
– ’Såg du när vi kom till Sahra? Jag glömde fisken och det är Shaytan som fick mig att glömma det. Och det är fantastiskt att vi kunde återvända till havet.’
Moses sade:
– ’Detta är vad vi ville.’
Och de gick tillbaka i sina egna spår. Och den unge mannen visade honom var fisken hade försvunnit. Och han började leta efter honom, när han plötsligt såg al-Khidr insvept i ett tyg och liggande på rygg. Han sade:
– ’As-salamu alaikum (fred vare med dig).’
Han tog bort tyget från hans ansikte och svarade:
– ”Wa alaikum as-salaam (och frid vare med dig) Vem är du?’
– ’Jag är Moses.’
– ’Vilken Moses?’
– ’Moses av Banu Israel.’
– ’Vad förde dig hit?’
– ’Jag kom för att lära mig vad du har lärt om rättfärdighet.’
– ’Ja, du kommer inte att ha tålamod med mig och hur kan du ha tålamod med något som du inte förstår? Du kommer inte ha tålamod när du ser mig göra något jag har beordrats.’
– ’Om Allah vill, kommer du se att jag kommer att ha tålamod och inte bli olydig i något.’
– ’Om du följer med mig, frågar inte tills jag förklarar själv för dig.’
Och de gick ombord på en båt och sedan genomborrade han det. Moses sade:
– ’Du har gjort ett hål och folket kommer att drunkna. Du har gjort något verkligen hemskt.’
– Sa jag inte att du inte skulle ha tålamod?
– ’Skyll inte mig för min glömska, och var inte hård med det jag gjorde.’
De fortsatte tills de kom fram till några barn som lekte. Han gick fram till en av dem, med (till synes) på måfå, och dödade honom. Moses blev nervös och sa:
– ’Du dödade en oskyldig person som inte hade dödat någon, du har gjort något hemskt.’”
”Vid denna del av berättelsen sade Allahs sändebud: ’Må Allah vara barmhärtig mot oss och Moses. Om han hade varit mer tålmodig skulle han sett underbara saker, men full av skuldkänslor och rädsla för hans kamrat sa han:
– Om efter detta frågar jag dig något, lämna mitt sällskap och du kommer att ha ett giltigt skäl (för att lämna mig). Om jag hade haft tålamod hade jag sett underverk.’
Varje gång (profeten) nämnde en av profeterna sade han ’Må Allah vara barmhärtig mot oss.”
”Och de fortsatte tills de ett folk som var mycket fattiga. De gick till deras mötesplats och frågade dem efter gästfrihet, men de vägrade. Och där fann de en mur som skulle falla och han rätade den. Sedan (Moses) sa:
– ’Om du vill, kan du be dem betala för det.’
Då sade han:
– ’Detta är den tid för vår separation.’
Och han tog sitt tyg och sade till honom:
– ’Jag kommer att förklara allt som du inte kunde bära. När gäller båten, tillhörde den några fattiga som arbetade i floden och jag skadade den för att framför dem fanns en kung som tog båtarna med våld och om han fann en skadad båt lämnade han den i fred. Och sedan kunde man reparera den med träbitar. När det gäller pojken, var han av naturen en icke troende och hans föräldrar älskade honom. Om han hade fortsätta växa skulle han leda dem till missgärningar och otro. Vi ville att deras Herre skulle ge dem något bättre i hans ställe, någon renare och mer barmhärtig. Väggen tillhörde två föräldralösa barn i staden och under den fanns en skatt…” Och så vidare fram till slutet av versen (18:60-82).
Denna hadith har överförts av Abu Ishaq. Ibn Abbas återberättade denna hadith av Ubaii ibn Ka’b i vilken Profeten reciterade detta.
Utba ibn Mas’ud rapporterade att Abdullah ibn Abbas argumenterade med Hurr ibn Qais ibn Hisn al-Fazari om Moses följeslagare. Ibn Abbas sade, “Han var Al-Khidr”. Ubaii ibn Ka’b al-Ansari gick förbi dem och Ibn Abbas kallade honom, “Oh, Abu Tufail, kom hit. Vi har en meningsskiljaktighet min vän och jag om den vän Moses ville hitta på vägen. Har du hört Allahs sändebud nämna denna händelse?”
Ubaii sade: ”Jag hörde Allahs sändebud säga: ’Moses var med en grupp från Bani Israel när en man kom och sade: ’Känner du någon som vet mer än du?’ Moses svarade: ’Nej.’ Då uppenbarade Allah för Moses: ’Självklart, det finns vår tjänare al Khidr’. Moses frågade då om hur man skulle kunna hitta honom. Och Allah gav honom fisken som ett tecken. Och han sade: ’Gå tillbaka till den plats du kommer att tappa bort fisken och där kommer du att hitta honom’. Då gjorde Moses som Allah hade sagt. Sedan sade han till den unga mannen: ’Ge oss frukosten’. Och när han hade beställt frukosten sade den unge mannen till Moses: ’Du såg när vi anlände till Sahra, jag glömde fisken och det var Shaytan som fick mig att glömma.’
Och Moses sade till den unga mannen, ’Detta är vad vi ville.’ Därefter gick de tillbaka i sina egna spår och hittade al-Khidr. Och han följde det som Allah beskriver i sin bok.” I Yunus rapportering står det istället, ”och de följde fiskens spår till floden”.
