Abu Hamid al-Gharnati (hans fulla namna är Abu Hamid Muhammad ben Abd al-Rahman ben Sulayman al-Mazini al-Qaysi al-Gharnati) (1080-1170) var
en andalusisk resenär och kompilator av underverk från den antika världen (adjaib) som bodde på 1100-talet.

Författare till reseböcker som ’The Gift of Hearts and the Choice of Wonders’ eller ’The Spirit of Spirit’, besökte han Nordafrika, Syrien,
Krakow, Persien, Khorasan, centrala och södra Ryssland och Ungern. Han omkom under en av sina resor i Damaskus.

Han föddes i Granada 1080, där han studerade. Han fortsatte sina studier i Uclés (Uklis) och vid 30 år lämnade han al-Andalus. Han bodde i
Ifriqiya fram till 1117 eller 1118, då han åkte till Egypten och var i Kairo till 1123. Han reste till Damaskus och Bagdad där han stannade
kvar i fyra år. 1130 befann han sig i Abhar, Iran, innan han nådde området där Volga rinner ut.

Några år senare hittar vi honom i Ungern, där han bodde i tre år fram till 1153. Han skrev om ungrarnas vardag under Géza II av Ungern. Bland
sina kommentarer framhöll han ungerska kvinnors skönhet med mörkt hår och ögon och mycket vit hud, överflödet av guld och naturrikedom och
beskrev 78 ungerska städer och deras närliggande bosättningar. Abu Hamid uttalade också att otaliga petjenegiska och uzbekiska stammar bodde i
det ungerska kungariket i sina egna bosättningar, och att kung Géza II tillät dem att fritt utöva sin muslimska tro i utbyte mot att de
hjälpte ungrare i krigen mot det bysantinska imperiet styrt av Manuel I Komnenos.

Abu Hamid lämnade också ett protokoll om att petjenegerna låtsades vara kristna, men i hemlighet utövade de sin muslimska tro, men att tvärtom
uzbekerna dolde inte sin religion. På grund av denna tolerans kallade dessa stammar till och med Géza II för ”kung”, vilket orsakade påvens
klagomål som inte höll med den ungerska monarken som tillät muslimer att stanna kvar i ett kristet rike. Påven var emellertid inte i stånd att
motsäga den ungerska kungen eftersom han kämpade mot bysantinerna vilket passade Påven.

Därefter reste Abu Hamid till Khwarezm, Bukhara, Merv, Nishapur, Ray, Isfahan och Basra för att sedan anlända till Mecka för att uppfylla
pilgrimsfärden. 1155 bosatte han sig i Bagdad, men sex år senare åkte han till Mosul och därifrån en tid till Syrien där han bodde i Aleppo
och sedan i Damaskus, där han dog 1169/1170 vid 90 års ålder.

Under de sista åren av sina resor skrev han i Bagdad ”K. al Murib en baad adjaib al-Maghrib” tillägnad visiren Yahya ibn Hubayra, och i Mosul
skrev han ”Tukfat al-albab wa nukhbat al adjab”. I sina verk beskrev han underbara fakta och konstiga saker han hade sett på sina resor.

Tack vare honom skapades vid floden Niger, nära den mytiska Timbuktu, staden Gharnati. Dit nådde den modiga mannen från Granada i sina resor
under 1100-talet och lämnade en bra redogörelse för sina resor i sina böcker, ett vittnesbörd som kan vara föregången för länken mellan staden
Granada och dess kungarike med det andra förlorade kungariket i Timbuktu där familjen Armas, när morerna förvisades från halvön, samlade och
bevarade deras familjeminnes manuskripten. Idag är dessa manuskript Timbuktu-bibliotekets kärna, afrikanskt minne av Granadas historia.