Fenomenet med påverkans effekter som har studerats av den ryska filosofen och litteraturkritikern Michael Bachtin,
kan vara ett analytiskt verktyg för att förstå den arabiska kulturens påverkan på Dante Alighieris Gudomliga
Komedin. Vi ber de ”renläriga” om det stora italienska verk, att innan de täcker sina öron, läsa med generositet.
Påverkans effekten verifieras när två kulturer är i nära kontakt. Och sedan ord, idéer, tankar, begrepp går från en
kultur till en annan och då är det inte lätt att hitta den direkta källan.

Det trettonde århundradet var mycket speciell för den italienska kulturen, eftersom det rörde en period då
relationerna mellan de kristna och muslimska världarna var mycket nära. Detta berodde främst på en historisk
händelse, skapandet av Toledos Skola och även storheten hos två personer som dominerade seklet, Federico II,
Siciliens Kejsare och Kung och Alfonso X Den Vise.

Araberna, bland annat, förde till väst sina egna texter och även den grekiska kulturens texter som översattes till
deras språk. Sedan översattes dessa texter till kastilianska på Toledos Skola och sedan till latin eller
fornfranska. Syftet var att göra dem tillgängliga för de kristna.

Minst 600 år innan Dante skapade sin stora dikt fanns det i islam en religiös berättelse som berättade Muhammeds
resa till underjorden. Kunde Dante ha haft tillgång till de översatta arabiska dikterna?

I Toledos Skola fanns en översättare som hette Bonaventura av Siena. Han arbetade som skrivare till kung Alfonso.
Bonaventura översatte från arabiska, Muhammeds Stege bok, där det berättas Profetens resa till det Andra livet,
tillsammans med ärkeängeln Gabriel. Resan sker genom Paradiset och Helvetet eftersom skärselden inte finns inom den
muslimska religionen.

Boken var väl känt vid den tidpunkten. En toskansk vän till Dante, Brunetto Latini, politisk man i kung Alfonso X:s
hov, var bekant till Bonaventura.

Gemensamma punkter

Den Gudomliga Komedin och Muhammeds Stege Bok presentera ett flertal gemensamma punkter, likheter och identiteter
både i Helvetets och Paradisets övergripande struktur liksom i den moraliska strukturen, i beskrivningen av
påföljder och belöningar, i huvuddragen i de dramatiska handlingarna i episoder och resans äventyr. Och även i dess
allegoriska innebörd. Den som vill kontrollera så många beröringspunkter kan läsa den spanska författarens Miguel
Asin Palacios (islamisk eskatologi i gudomliga komedin) arbete och den italienska historikern och filolog Maria
Cortis böcker.

Det räcker som ett exempel att nämna den kända teorin om motvikten för att belysa dessa överensstämmelser. Vad
handlar denna teori om? Det handlar om att en person har begått en synd, skall denne straffas i förhållande till det
fel som begåtts för att kompensera för den skada som orsakats, antingen genom analogi eller genom antites. Det är
sant att detta begrepp förekommer även i den kristna religionen, men den typ av motvikten Dante använder både i
Helvetet och Skärselden, kom från den arabiska kulturen och i synnerhet från den här boken.

Att erkänna dessa influenser förringar inte på något sätt Dantes storhet. Många stora författare har kunnat lyssna
på tidigare litterära traditioner (tänk på Ariosto, till exempel) vilket har hjälpt dem att tänka absolut
originalverk.

750 år efter Alighieris födelse, kanske rörda av de händelser som orsakas av islamisk fundamentalism, tenderar vi
att glömma de nära relationer som alltid har funnits mellan den västerländska kulturen och den rika islamiska
kulturen. Den Gudomliga komedin är ett av dessa exempel.