Det stod klart sedan starten i juni 2012 att partiet Nidaa Tounes är en icke officiell tillkännagiven koalition
mellan medlemmarna i den upplösta demokratiska konstitutionella Rally (DRC), den tidigare presidenten Zine el-Abidine
Ben Alis parti, fackföreningsmedlemmar och vänsteranhängare från olika strömmar inom vänster och några oberoende.

Enligt dess diskurs sedan starten, presenterade sig Nidaa sig som ett alternativ till Ennahda och dess allierade i
Demokratiska Forum för Arbete och Friheter den maktdelande ”regeringstrojkan” och republikens kongress.

Mot bakgrund av detta mobiliserade partiet all sin kraft i kampanjen för parlamentsvalet mellan den 4 och 24 oktober
i syfte att samla sina anhängare och ibland genom att förlita sig på taktiken att skrämma väljarna från Ennahda med
tal om det kan komma att begränsa tunisiernas personliga friheter.

Detta lyckades bland en sektor av tunisiska väljare trots upprepade försäkringar från Ennahda.

Avsaknad av media strategi

Till synes kunde Ennahda inte hantera en dialog med den inflytelserika och kapabel tunisisk media etablissemangen,
något som kan tillskrivas till avsaknaden av en tydlig mediepolicy för partiet; därför var de inte i stånd att rikta
övertygande budskap till denna sektor av tunisierna inför den skrämseltaktiken som användes av Nidaa.

Ennahda kunde samla stora folkmassor i sina valmöten genom goda reklamkampanjer jämfört med andra krafter, detta
oroade dess motståndare som ansåg det som ett tecken på makt. Följaktligen lyckades de med att skapa hemliga
valförbund för att kunna prestera en bra kampanj och besegra en motståndare som inte kunde besegras i ett tillstånd
av dispersion.

Kanske det som bevisar förekomsten av denna hemliga allians är det faktum att DRC, som deltog i valet på flera
partilistor, fick inte många röster även på en vallokal där en av sina ledare, enligt flera källor, hade röstat,
vilket innebär att hans röst och de av DRC supportrar gick till Nidaa partiet.

Därför finns det en möjlighet att Ennahda motståndare i det konstitutionella vänsterblocket hade bestämt sig på ett
eller annat sätt att ge sina röster till stöd för Nidaa för att undvika ett kostsamt nederlag gentemot Ennahda.

Några andra analytiker säger att vissa vänsteraktivister i vissa valkretsar har röstat för Nidaa med syfte att
förändra maktbalansen, vilket gjorde att partiet fick den högsta andelen av platser i valet till folkförsamlingen.

Avsaknad av allianser

Ofta skanderar vänster demonstranter slagord mot Ennahdas president Rashid Ghannouchi i många delar av landet som
anklagar honom för ansvar för mordet på vänsteroppositionsledaren Chokri Belaid, som mördades av Ansar al-Sharia
islamiska rörelsens medlemmar under 2013 enligt vad som kom fram genom undersökningar av inrikesministeriet.

Enligt vissa bedömare hamnar Ennahdas misslyckande att hantera vissa ekonomiska frågor samt sociala krav under sin
tid i regeringen på en andra plats som orsak för sin förlust i valet jämfört med partiets misslyckande att hantera
den smutskastande kampanjen mot den.

Några Ennahda medlemmar hjälpt till i denna skutskastande kampanjen genom sina oplanerade och icke professionella
framträdanden i TV satellit och radioprogram.

Slutligen kan det räcka med att säga att Nidaa partiet hittade mer än en allierad som stödde den även utanför den
politiska sfären, i en tid då det inte fanns någon tillgänglig inflytelserik bundsförvant som ville hjälpa Ennahda,
som ledde till att partiet fick konfrontera ensam flera politiska krafter i valkampanjen, med ett värdelös massiv
stöd från sina ursprungliga gräsrötter.

Originaltext: Why Ennahda Lost Tunisian Elections? >>>>>