Tony Cartalucci – PressTV
Västerländska medier välkomnar EU:s oljeaffär som potentiell game changer, trots att man erkänner att Al Qaida
kontrollerar oljefälten.
Det har nyligen rapporterats om att Europeiska unionen skulle lyfta sitt oljeembargo mot Syrien i ett försök att
hjälpa till att finansiera det man kallar ”rebeller” som är verksamma där. I Associated Press artikeln, ”EU som
kämpar för att störta president Bashar Assads regim.
Beslutet kommer att möjliggöra för råolja export från rebellernas territorium, import av olja och gas
produktionsteknik, och investeringar i den syriska oljeindustrin, sade EU i ett uttalande.”
En nyligen publicerat Times artikel med rubriken, ”Syriens opposition hoppas att vinna kriget genom att sälja
olja, rapporteras:
”På papperet verkade EU: s idé okomplicerad. Utan ett embargo kan europeiska företag nu lagligt börja importera
fat olja direkt från rebellgrupperna som har beslagtagits flera oljefält under de senaste månaderna, främst runt
den östra delen av Deir Ezzor. Det skulle ge oppositionen sin första tillförlitliga inkomstkälla sedan revolten
bröt ut i februari 2011, och i teorin påskynda undergången av Bashar Assads regim, genom att ge rebellerna
möjlighet att leda tomma kommuner och befästa sin kontroll. Som en del av beslutet enades EU ministrarna också
om att exportera teknisk utrustning, försäkra rebellernas transporter av olja och investera i rebellernas
oljeverksamhet. Före kriget tjänade Syrien ca $ 3,6 miljarder per år på sin export av olja och gas till Europa,
med sina största kunder i Tyskland och Italien, enligt US Energy Information Administration.”
BBC i sin artikel, ”EU lättar Syrien oljeembargo för att hjälpa oppositionen” skulle nämna vilka områden
specifikt EU planerade att utnyttja:
”Syriens viktigaste oljefält finns i de östra provinserna av Deir al-Zour och Hassakeh, som båda gränsar Irak.”
Precis som i Libyen slösar västvärlden ingen tid på att missbruka Syriens resurser, med en plundring som börjar
långt innan kriget ens når en definitiv slutsats. Men förutom den öppna plundringen av Syriens resurser, det
finns en extra komplikation. Times artikel säger också:
”Fortfarande varnar analytiker om att planen är djupt bristfällig och faktum är att EU: s beslut skulle kunna
intensifiera våldet i Syrien, genom att inrätta en dödlig konkurrens om en resurs som har minskat under de två
år av inbördeskrig.”
Och faktiskt, har denna ”dödliga tävlingen” redan ägt rum, sedan al-Qaidas al-Nusra front i Syrien har börjat
kontrollera civilbefolkningen, statliga positioner och likadana lokala miliser över Syriens oljerika region. I
själva verket medger Times om att:
”Frågan kompliceras av det faktum att flera av de rebellkontrollerade oljefält tros vara under kontroll av
Jabhat al-Nusra, som har förklarat sin trohet till al-Qaida.”
Times medger att ”flera” oljefält innehas av al-Qaida, men andra rapporter i västerländska medier tyder att de
flesta, om inte alla ”rebellkontrollerade oljefält” är under al-Qaidas kontroll.
I New York Times artikeln, ” Rebels Create Dilemma on Syria Policy” inte bara medger att ”ingenstans i den
rebellkontrollerade Syrien finns det en sekulär stridsstyrka att tala om” men det specifikt nämner oljefälten
som EU strävar efter att plundra:
”På andra håll, de (al-Nusra) har beslagtagits statliga oljefält, satt anställda tillbaka i arbetet och nu tjänar
de från den råolja de producerar.”
Dessutom:
”I de oljerika provinserna Deir al-Zour och Hasaka har Nusra kämpar tagit över statliga oljefält och satt några
av dem under kontroll av stammiliser och själva kör resten.”
I Reuters ”Rebels battle with tribesmen over oil in Syria’s east” erkänns det att:
”Islamistiska rebeller kämpar mot stammar i östra Syrien över regionens oljeanläggningar efter det maktvakuum
som har resulterat av inbördeskrig, sade aktivister i lördags.
En tvist om en stulen oljelastbil i staden Masrib i provinsen Deir al-Zor, som gränsar Irak, satte igång en
strid mellan stammedlemar och soldater från Nusra Front, en al-Qaida underställd rebellgrupp, som lämnade 37
döda enligt det syriska observatoriet för mänskliga rättigheter.
Striderna, som startade i slutet av mars och varade i 10 dagar, var en del av ett nytt mönster av konflikter
mellan stamgrupper och Nusra Front, sade en rapport från observatoriet, en brittisk-baserad grupp som motsätter
sig Syriens regering och hämtar information från ett nätverk av aktivister i landet.”
Reuters artikeln hade varnat:
”Incitamentet för strider om lukrativa resurserna kan öka med Europeiska unionens plan att häva ett embargo mot
syrisk olja, vilket skulle göra det lättare att sälja den.
EU sade denna vecka att den vill tillåta Syriens opposition att sälja råolja i ett försök att tippa maktbalansen
mot rebellerna, som underlägsna Assads stridsflygplan och långdistans missilers räckvidd.”
Med andra ord, kommer EU: s tillkännagivande, samtidigt som de fyller sina fickor med mycket olja, att öka och
spridda kaos, våld och död över de oljerika regionerna i Syrien, och förvärrar en redan gigantisk humanitär
katastrof som västvärlden själv har skapat. Det är också klart att al-Qaidas al-Nusra front är oppositionen från
vilket EU planerar att köpa olja, eftersom det inte finns några andra ”oppositionella” grupper över hela landet
att tala om enligt till och med New York Times, och mer specifikt, ingen förutom al-Nusra innehar betydande makt
över Syriens oljefält.
EU är öppet förbereder att göra affärer direkt med al-Qaida, i ett direkt försök att stärka sin kontroll över
det territorium de nu ockuperar, och att störta Syriens sekulära regering i en aldrig tidigare skådad
sekteristiskt blodbad. Även om många kan hävda att EU: s politik är bara en till manifestation av korruption och
inkompetens som kännetecknar den misslyckade överstatliga blocket, det avslöjades redan 2007 att västvärlden
försökte avsiktligt beväpna och finansiera sekteristiska extremister, inklusive Al Qaida, för att störta den
syriska regeringen i just ett sådant sekteristiskt blodbad.
År 2007, hela 4 år före 2011:s ”arabiska våren” skulle börja, Pulitzer Prize vinnare, journalisten Seymour Hersh
skrev i sin New Yorker artikel med titeln, ” The Redirection: Is the Administrations new policy benefiting our
enemies in the war on terrorism?” följande (kursivering är min):
”För att underminera Iran, som är övervägande shiiter har Bushadministrationen beslutat, det faktum, att
omformulera sina prioriteringar i Mellanöstern. I Libanon har administrationen samarbetat med Saudiarabiens
regering, vilket är sunni, i hemliga operationer som är avsedda att försvaga Hizbollah, den shiitiska
organisation som stöds av Iran. USA har också deltagit i hemliga operationer mot Iran och dess allierade Syrien.
En biprodukt av dessa aktiviteter har varit att stärka sunnitiska extremistgrupper som hyllar en militant syn på
islam och är fientligt inställda till Amerika och välvilligt inställd till al-Qaida.”
Uppenbarligen så är det ingen slump att Al Qaida har vapen och kontanter för att dominera den SK ”oppositionen”,
inte heller är ett mysterium hur de har lyckats ta över en stor del av Syriens oljefält. Det är inte heller
någon slump att just dessa terrorister kommer nu att vinna oerhört mycket genom att sälja stulna olja till
Europeiska Unionen, i ett försök att ytterligare öka sin styrka, kapacitet, och lyckas med, i en annars så långt
misslyckat försök att störta den syriska regeringen.
EU och deras amerikanska och brittiska allierade, har nu ännu ett djupt ärr som permanent kommer att vanställa
deras rykte, legitimitet och internationell status ad infinitum. För människorna i västvärlden, är det absolut
nödvändigt att de identifierar företags-finansintressen som verkligen driver denna konspiration mot det syriska
folket och både bojkotta och permanent ersätta dessa intressen. Om inte, kommer de oundvikligen, och i många
fall redan gör, att vända sin uppmärksamhet, exploatering, och medel inåt mot sina egna.
Originaltext: Buying Oil from Al Qaeda, Stain on EU >>>>>
