IIF:s Redaktion
År 2010, efter Riksdagsvalet, träffades flera muslimska organisationer för att diskutera eventuella gemensamma aktiviteter för att motverka Sverigedemokraternas (SD) inflyttande i Riksdagen.
SD:s valvinst var inte en överraskning, men ändå en obehaglig verklighet för många som hade hoppats att väljarna skulle ändra sig när det gällde. Deras välkända främlingsfientliga och antimuslimska inställning fick många av oss att inse behovet att gemensamma insatser för att motverka deras inflyttande på andra Riksdagspartier och samhället.
Resultatet av det första möte var ett beslut att skapa ett nätverk som skulle samla alla muslimska organisationer som var intresserad av ett samarbete.
I februari 2011 träffades vi för första gången vid ett gemensamt första konferens som ledde till en andra i december samma år. Det var då vi diskuterade och beslutade att skriva en skuggrapport till FN om diskriminering mot muslimer.
Vi konstaterade under våra gemensamma diskussioner att information, verklig information baserad på statistik om muslimernas utsatthet existerade inte. Enligt vår mening, ett resultat av myndigheternas ointresse och muslimska organisationers magra resurser.
För att kunna uppmärksamma muslimernas situation krävs det konkreta fakta som kan användas för vidare diskussion och eventuella åtgärder. Därför beslutade Nätverket Svenska Muslimer i Samarbete att gå vidare med beslutet som togs i december 2011. I februari 2012 gavs uppdraget att skriva rapporten till Kitimbwa Sabuni.
Resultatet presenterades igår tisdag den 5 mars i form av dokumentet ”Alternative Report to CERD”, en rapport som pekar på missförhållande men också på rekommendationer för att kunna rätta till det som inte fungerar och skapa en stark grund för ett verklig demokratisk, jämlikt och integrerande samhälle.
Förändringar sker inte över en natt, förändringar kräver engagemang och ansvarstagande. Rapporten gör synlig muslimernas verkliga situation och behovet av åtgärder men rapporten visar också vad man kan uppnå när man verkligen tar tag i frågan och agerar aktiv för en förändring.
Vi skulle vara naiva om vi muslimer tror att rapporten kommer att leda till en omedelbar förändring i politikernas och samhällets syn på oss, förändring kommer inte heller att ske genom deras välvilja hur stor den må vara, förändring kommer enbart att ske om vi fortsätter på den väg vi har nu valt att gå, ansvarstagande, aktiv deltagande och samarbete. Det är vi muslimer som har ansvaret att förverkliga denna förändring.
Vi har ett ansvar som muslimer inför Gud att göra det bästa för det samhälle vi lever i. Ett välmående samhälle, ett välmående land uppnås enbart när alla tar sitt ansvar, uppfyller sina skyldigheter och respekterar varandras rättigheter. I tider av kris och hopplöshet, som det vi lever i, är det alltid lätt att skylla på andra det man inte vill erkänna är ens eget ansvar.
Vi har en lång väg att vandra, vi måste börja nu.
