Mahdi Garba – The Muslim Vibe

 

Enligt många historiska källor kom Islam till Afrika genom att muslimska flyktingar flydde från förföljelse på den arabiska halvön.

Islam kom också längs den östafrikanska kusten ungefär samtidigt på 800-talet, som en del av den fortsatta dialogen mellan människorna på östkusten och handlare från Persiska viken och Oman.

Vissa källor säger att den första migrationen av muslimer var från Arabien till Abessinien där de accepterades av en kristen kung. Två år senare, 615 e.Kr., skedde den större migrationen med välkända följeslagare som stannade där till 629 e.Kr.

Det tidigaste konkreta beviset på Islam och muslimer i östra Afrika är en moskéstiftelse i Lamu där guld-, silver- och kopparmynt daterade år 830 hittades vid en utgrävning 1984. Den äldsta intakta byggnaden i östra Afrika är en fungerande moské vid Kizimkazi i södra Zanzibar Island daterad 1007 e.Kr. Det verkar också som att Islam var vanlig i Indiska oceanen år 1300 e.Kr.

När Ibn Batuta från Marocko besökte de östafrikanska kustländerna 1332, ända ner till den nuvarande gränsen mellan Moçambique och Sydafrika, var de flesta av kustbosättningarna muslimska, och arabiska var det vanliga litterära och kommersiella språket som talades över hela indianerna Ocean – Batuta arbetade till och med som Kadhi, en högst muslimsk jurist, på Maldivernas öar under ett år med arabiska som sitt arbetsspråk.

 

Islamiska beskrivningar och muslimer i Östra Afrika

Det är sunniislam i Shafi’i-skolan som mestadels praktiseras av swahili, somaliska och andra afrikanska muslimer i östra, centrala och södra Afrika. Sunniasiater följer mestadels Hanafi-skolan.

En minoritet av muslimerna tillhör de olika shiaskolorna: Ithna-asheria, Aga Khan Ismailia och Bohra/Wohra, som mestadels är av asiatiskt ursprung, de är också de rikaste av de muslimska samhällena.

Det finns dokumenterade bevis på indiska shiamuslimska bosättningar längs Kenyas kust som började under 1400-talet. Vasco da Gama visades till och med vägen till Indien av en indisk muslimsk kapten bosatt i Malindi, Kenya, som hade den swahili/Indiska oceanen titeln Maalam/Mwalimu som betyder ”pilot”.

Öst afrikaner med omanskt ursprung, nästan alla swahilitalande och afrikaniserade, tillhör vanligtvis Ibadhi-sekten, medan de av jemenitiskt eller hadhrami-ursprung följer Maliki- eller Hanbali-skolor inom sunni-islam.

Dussintals muslimska brödraskap och sufiorder finns också i Tanzania och några få i Kenya, men lite är känt om deras organisation och arbete. De är dock inte politiskt eller ekonomiskt involverade i någon verksamhet. De är ganska löst organiserade och sysslar mest med teologisk undervisning och diskurs i moskéerna, utför religiösa riter och ritualer, och utövar även healing och ger terapi till individer och familjer som lider av psykiska problem av olika slag.

 

Islam i Östafrika idag

Även om Islam idag fortfarande är en av de dominerande religionerna i regionen, hävdar vissa att utbildning och acceptansen av islamiska skolor förblir en stridsfråga för många.

Professor Nazeer Ahmed bekräftar att: ”Utbildning har varit en ständig utmaning för muslimerna. De koloniala administrationerna skapade ett utbildningssystem som tydligt gynnade dem som gick i missionsskolor framför utexaminerade från Koranskolorna. Skillnaderna i utbildning fortsätter än i dag och återspeglas i antalet utexaminerade universitet.” Han fortsätter:

”Muslimska barn tar examen i mycket färre antal än vad deras antal motiverar. En ond cirkel av fattigdom och brist på utbildning har tagit ut sin rätt i Moçambique, Somalia och Malawi. Muslimerna står inför en dubbel utmaning: hur de ska lära sina barn Koranen och islamiska discipliner och samtidigt avancera i de sekulära, tekniska disciplinerna för att konkurrera med resten av befolkningen.”

Enligt FN:s statistikavdelning består Östafrika av 19 stater idag: Kenya, Uganda, Rwanda, Burundi, Tanzania, Malawi, Moçambique, Djibouti, Somalia, Eritrea, Etiopien, Somali-land (Afrikas horn), Madagaskar, Zambia, Zimbabwe, Sudan, Sydsudan, Komorerna, Mauritius, Seychellerna, Réunion och Mayotte.

Med en total muslimsk befolkning på 28 960 000 1979 (när länderna var sju), hade Östafrika cirka 39 % av den muslimska befolkningen i underregionen, där Tanzania hade den största (10 210 000) och Rwanda den minsta (140 000).

En av de få negativa konsekvenserna av Islams spridning i östra Afrika var i viss mån utvecklingen av feodalismen som förändrade begreppen markägande och jordbearbetningsrättigheter bland det bantutalande folket.

Kvinnor i många muslimska jordbrukssamhällen förlorade en del av sina traditionella rättigheter att bruka eller äga mark. Men Islam gav dem bland andra rättigheter arvsrätten som inte fanns tidigare.

Genom muslimernas kommersiella aktiviteter fördes östra Afrika i närmare kontakt med resten av världen – även om detta också negativt ledde till en eventuell europeisk kolonisering.

Islam förde också med sig läskunnighet och litteratur och gav muslimer av olika ursprung ett gemensamt förenande språk – swahili – som också har varit en välsignelse för icke-muslimer.

 

Slutsats

Sammanfattningsvis kom Islam till Östafrika i tidig ålder genom Afrikas horn så långt tillbaka som på 800-talet. Religionens anhängare hade drabbats av förföljelse på den arabiska halvön och hade migrerat till subregionen och fick därefter asyl.

Århundraden efter kom fler som köpmän, och konvertiter vanns bland de kristna och hedniska befolkningen på kontinenten. Vi har också sett att det i dag i Östafrika, på grund av dess närhet till Indiska oceanen, finns så många saker som regionen har gemensamt med indierna, särskilt indiska muslimer, som de samfund som finns inom Islams flock.