Sarah A.
Täckta från topp till tå med bara ögonen synliga, en muslimsk kvinna klädda på detta sätt promenerande på en gata i en västerländsk stad framkallar alltid känslor av chock, skräck, rädsla, och ibland synd. Men har du någonsin tänkt på hennes civilstånd eller hennes personliga, sociala eller yrkesmässiga liv? I denna artikel ska jag presentera mig själv som ett typiskt exempel på en niqabi kvinna (en kvinna som använder niqab).
Mitt namn är Sarah, jag är 22 år gammal. Jag är utexaminerad från Humanistiska fakulteten vid Al Azhar University, Institutionen för språk och simultantolkning (engelska-arabiska). Jag är äldst av mina syskon. Vår uppfostran har varit väldigt harmoniskt eftersom mina föräldrar vigt sina liv för att göra oss lyckliga och goda individer. Jag är gift med en underbar man som älskar mig mycket, som bryr sig om mig, som alltid är angelägen om att tillfredsställa mig och har aldrig kränkt mig. Han diskuterar allt med mig innan han fattar ett beslut. För mig står min man för allt, han är min far, bror och vän. De känslorna jag delar med honom är de bästa jag någonsin kan uppleva som kvinna. Att leva ett normalt och stabilt liv bildar en normal person utan några extrema åsikter eller attityder och det är det som gäller för mig och för de flesta niqabis. ”Ett stabilt liv leder en oundvikligen bor från ytterligheter och kräver att man agerar med klokhet.” Ovid
Att vara niqabi kvinna betyder inte att jag är en främmande varelse. Precis som alla andra vanliga individer har jag mina intressen. Jag är intresserad av att lära språk i allmänhet. Som en del av mina studier vid universitetet, studerade jag franska och deltog i flera aktiviteter på franska anordnade av CLEMI (centrum för samverkan mellan undervisning och mediainformation) och CFCC (Den franska Centrum för kultur och samarbete). Dessutom, lär jag mig svenska för tillfället och har precis avslutat nivå C i 4 månader med VG ”Väl Godkänd”. Jag är intresserad även av att läsa om självhjälp eftersom den fördjupar mina åsikter om livet. Det sociala livet är också en viktig del av mitt liv, jag är angelägen om att få träffa och gå ut med mina vänner så mycket jag kan och jag kan inte föreställa mig ett liv utan sådana aktiviteter. Att vara niqabi har aldrig hindrat mig från att utöva ett vanligt liv.
Hijab i allmänhet eller niqab i synnerhet har flera effekter på muslimska kvinnor. Det uppmuntrar blygsamhet, det påminner oss om de beteende normer som krävs av oss. Det är ett märke av tillhörighet snarare än bara en duk med vilket vi täcker oss. För oss är det inte en symbol för förtryck. Det är en grundläggande del av vår identitet som muslimska kvinnor.
Jag vill presentera en niqabi kvinna med att citera Khalida Thasneems dikt ”Förstå mig” som en tydlig deklaration om oss som niqabis:
Du förstår inte mig och vågar inte försöka.
Jag förvirrar dig lite men du vet inte varför.
Jag verkar så glad … ”Hur kan det vara möjligt?”
jag visas som förtryckta på tv.
Allt du har lärt var så verklig för dig;
Jag bevisar att det stämmer inte … ”Vad ska man göra nu?”
Fortsätter du att tro på bilden du ”kände” till
eller försöker du förstå detta från min synvinkel?
Jag är frisk, jag tänker och snälla kalla inte mig svag.
Jag lever och älskar, skrattar och gråter och är tillåten att tala.
Jag tänker själv, med förnuft och rim och är långt ifrån förtryckt
Men du är så snabb att tro detta om mig enbart för det sätt jag klär mig.
Detta är mitt val, min egen fri vilja det är därför jag klär mig så som du ser mig;
Så innan du dömer efter vad du ”visste”, kom och prata med mig.
Uppfattningen att en kvinna som bär hijab eller niqab är en förtryckt kvinna som tvingas klä sig på detta sätt, som inte har någonting att göra i sitt liv förutom sina plikter hem är helt långtifrån sanningen. Vi lever ett väldigt normalt liv som varje normal människa. Vi skrattar, gråter och känner som vilken annan person. Och naturligtvis känns det väldigt sårande att betraktas som utstötta. Vänligen döm oss utifrån våra sinnen och våra egenskaper inte utifrån våra kläder.
