IF Redaktion

För att förstå innebörden i dessa ord måste man förstå sammanhangen. Matchen mellan Marocko och Colombia var nästan slut och Marocko ledde med 1-0 vilket betydde att Tyskland var eliminerad. Ett tysk mål, att Tyskland vann och gick vidare, inte Marocko innebar just det, att återställa ordningen, en ordning där de europeiska och deras ättlingars lag gick vidare.

Ingen ifrågasatte kommentaren, det var självklart för alla andra svenska kommentatorer att det är så det ska vara. Det fick mig att tänka längre än själva matchen.

Var fanns protesterna, finns det inga övertramp mot mänskliga rättigheter i Australien eller i Nya Zeeland? Ingen ursprungsbefolkning som diskrimineras eller trakasseras? Ja, som sagt, detta ordning innebära att det är bara araber, ryssar, kineser och andra icke européer som ägnar sig åt att bryta mot de mänskliga rättigheter, tar emot mutor, köpa mästerskapen, mm., inte européer.

Protesterna under VM i Qatar hade bara ett syfte, att markera detta, att allt världens elände är orsakat av dem, inte ”vi”, européer, och även idag fortsätter man att kritisera idrottsmän som väljer att spela i Qatar eller annat arabiskt land.

Här måste vi vara tydliga, vi stödjer inte den sportwashing som framförallt Saudiarabien ägna sig åt men den är inte annorlunda än det som USA, England, Frankrike eller Israel gör, men där hör vi inte några protester.

Matchen mellan Sydkorea och Tyskland pågick i över 14 minuter trots att det hade fastställts 9, tänk om det hade hänt i Qatar, onekligen ett bevis på att de hade köpt matchen, domare och allt annat.

U20 EM ägde rum i den ockuperade Jerusalem mellan den 7 och 10 augusti, vi såg inga norska idrottsmän som vägrade att spela i ett ockuperade område samtidigt som palestinierna dödas dagligen i sitt eget land eller tyska, danska, nederländska eller engelska friidrottare som bestämd skulle ha en tröja eller armbindel som protest.

Den godtyckliga, rent av rasistiska urval av evenemang som ska kritiseras fortsätter utan att någon av dessa kommentatorer, kritiker, journalister eller kunniga som syns i median ens vågar säga emot. Och ordet är rätt, vågar. Det är precis som med kriget i Ukraina, ingen vågar säga emot den officiella versionen, som om det finns en officiell sanning. Att säga något annat innebär att man är köpt av Putin och i idrottssammanhangen av någon arabisk schejk eller kinesisk mogul.

Problemet med denna logiken är att den förstärker denna inbillade sanningen, att vi är bättre en dem, inte för att vi agerar annorlunda men för att vi är av en annan etnicitet, en annan kultur.

”Korruption ingår i deras kultur”, låter det bekant? Den eviga sanningen som ursäktar vår egen korruption som egentligen inte är det eftersom vi bara anpassar oss till deras kultur.

Antagligen är det som händer i Afrika med alla statskupper. Demokratin måste återställas, kräver den vita Europa, men vilken demokrati? Den som väljer i ryggade val presidenter som är redan mutade av europeiska regeringar och företag eller val där man väljer presidenter som står emot den etablerade ordningen som sedan avsätts i ”godkända” statskupper eller färgrevolutioner.

Det farliga med att inbilla sig att man äger sanningen är att när verkligheten hinner en ikapp, kan reaktionen bli våldsam, improviserad, och oåterkallelig. Därför behöver vi idag stanna av och tänka efter, livet går vidare och den för med sig förändringar, ibland små, ibland stora men oavsett det bör vi vara redo att acceptera det och utvecklas med det.

Om 3 år blir det igen fotbolls VM i USA, Kanada och Mexiko. Kommer vi att vara lika petiga med de mänskliga rättigheterna eller blir det bara Mexiko som kommer att vara i fokus.

Ordningen är på väg att återställas, eller?