Youssouf Omarjee – Saphirnews
Ramadan avslutas därmed med en högtidsdag, en dag för att fira familjens glädje och återseende med andra. En dag som slutar, efter en månad på jakt efter Jaget, på en inre resa. Vi har strävat efter att leva dessa dagar i en form av pilgrimsfärd som bjuder in oss till att höja vår själ över vårt mänskliga tillstånd.
Vi måste förstå att denna fångst av magiska andliga ögonblick är en källa till stort lugn. Vår absorption av andlighet uppmanar oss därför att göra en omplacering av det gudomliga i hjärtat av våra liv, för att göra våra hjärtan fyllda av Ljus. Avhållsamhet, vaksamhet över ens tankar och kontroll över våra känslor uppmuntrar oss att bli de bästa versionerna av oss själva under en månad som förvisso är välsignad, men vars gynnsamma effekter måste kunna uppskattas långt bortom genom att inkludera det i de kommande dagarnas kontinuitet.
En högtidsdag som en pärla av lycka placerad på tidens ros, som för att säga att vi har levt en månad av glöd som har tvingat oss att gå till slutet av vår kraft. En månad då vårt ego var tvungen att lugnas ytterligare genom vänlighet, ödmjukhet och välvilja samtidigt som vi gjorde oss av med andliga sjukdomar som skulle uppstå från ett självcentrerat ego (girighet, lust, svartsjuka, girighet, stolthet, hyckleri, baktalande bland annat).
En fest som inbjuder oss att blicka in i framtiden
Denna månad av Ramadan, om den tillåter oss att komma närmare vår Herre och vinna Hans gunst genom överordnade handlingar, ger framför allt alla möjligheten att börja ett nytt liv, ett liv där vi blir av med bördan av dess synder medan vi sår goda gärningar, närmare bestämt, under de sista tio dagarna av månaden tillbringade på jakt efter Allmaktens natt. En natt under vilken troende erbjuds möjligheten att ta emot belöningen för en livstid som spenderas i tillbedjan, rättfärdighet och fullbordandet av goda gärningar.
Det är så den Nya Människan återföds genom att leva den här månaden som en katarsis och genom att göra henne till en katalysator för det vi kan söka efter det bästa djupt inom oss, genom att visa stor generositet, ett vackert tålamod och en stor beständighet i genomförandet av lönsamma handlingar som Gud förväntar sig av oss till förmån för vår egen existens samt för den förbättring som vi kan bidra till på hela samhällets nivå genom att, till exempel, hjälpa de mindre lyckligt lottade eller ge goda råd till andra.
Den här dagen, som bara är festlig i den mån vi har lyckats ”göra bordet rent från det förflutna”, måste vi ta en titt på framtiden, på vad vi kommer att göra imorgon, på vad vi har kvar från vår egen granskning av samvete, på de brister i vår existens som vi absolut måste åtgärda.
Framtiden är därför en chans endast när våra planer är i linje med gudomliga föreskrifter och våra projekt är förankrade i den gudomliga närvaron. I själva verket måste vi ”dyrka Gud som om vi såg honom, och även om vi inte ser honom, måste vi alltid veta att vi alltid är närvarande i Hans blick” över våra liv, våra ord, våra tankar, den minsta av våra handlingar och gester. Sannerligen, från var och en av våra handlingar förväntar Han sig emanationen av ett ljus för en tid som går mycket snabbt, som en ros som obönhörligt bleknar.
Anteckningar:
Youssouf Omarjee är en av grundarna av det muslimska kollektivet som är engagerat i respekt och harmoni genom inkludering på ön Reunion (Merci 974).