Slaveri är en välkänd del av amerikansk historia men mycket lite nämns om vilka dessa slavar var. Det överraskar ofta många att ett
betydande antal slavar som fördes till den ”nya världen” självidentifierade sig som muslimer. Det som är intressant är att många
berättelser visar att afrikanska slavar strategiskt togs från olika delar av Afrika och olika stammar så att de inte kunde prata med
varandra och planera uppror eller fly. Men vad många vita kolonister missade var att även om dessa afrikaner var olika och från olika
områden, många av dem delade islams gemensamma religion och därför kunde de kommunicera eller använda arabiska som gemensam grund.

De muslimska slavarna kunde bevara sitt religiösa språk både genom att skriva (i förekommande fall), muntlig reciterande och lämna vidare
religionen till sina ättlingar. Många slavägare satte sig emot detta och krävde att deras slavar skulle konvertera till kristendomen, ta på
sig kristna namn eller delta i kristna gudstjänster. En slavs förmåga att läsa och skriva på ett annat språk (och annorlunda skriftsystem)
sågs som ett hot mot slavägarens makt.

Medan det var farligt för muslimer att öppet utöva islam, höll många det inom hemmet och hade hemliga gruppdyrkan. Många tvingades
konvertera till kristendomen och andra låtsades ”konverterade” för att följa regler och lagar som fanns i kolonierna. Andra valde att
trotsa dessa bestämmande och utövade offentligt islam som på öarna i Georgien och i Karibien. Även om vissa muslimska slavar tvingades
konvertera genom fysiskt tvång och övergrepp, övergav de inte lätt sin religion och kämpade hårt för att fortsätta följa sin tro, inklusive
islams grunder. Deras starka religiösa övertygelse ledde till att de vägrade konvertera till katolicismen eller protestantismen. I fall av
absolut nödvändighet skulle de låtsas konvertera.

När man tittar på historien om behandlingen av islam och det arabiska språket i det koloniala Amerika, upptäcker man att den nedsättande
synen på dessa centrala aspekter på muslimska och afrikanska slavidentitet är kvar i linje med mycket av dagens syn på arabiska/muslimer i
Amerika. Det finns fortfarande en irrationell rädsla för arabiskan, både i läsning och skrivning där flera fall som inträffade nyligen
innebar stopp för flygningen på grund av ett telefonsamtal på arabiska eller till och med studenter som hade arabiska dataspel (för att
nämna några).

Enligt islams traditioner och läror är varje muslim skyldig att be fem gånger om dagen, fasta Ramadan månad, utföra pilgrimsfärd och ge
välgörenhet. Hur skulle muslimska slavar kunna förbli fasta mot sin tro medan de tvingades ändra namn och äta fläsk? De många berättelserna
om slavar som förblir ståndaktiga för att bevara sin tro på de mest svåra omständigheterna är anmärkningsvärda. Vissa slavar, som den
berömda Kunta Kinte, tillät aldrig sin herre att få makten över honom och vägrade att byta namn. Medan han pryglades frågade hans herre
upprepade gånger vad han heter, varje gång svarade han: ”Kunta Kinte.”

Vissa slavar som Ayuba Suleiman Diallo tvingades byta namn till Job ben Soloman. Diallo lade sin tro på Allah och när han befann sig i en
farlig situation reciterade han det islamiska trosbekännelse (shahada). Diallo lämnade också sin vakt hos boskapen för att be i skogen. Det
var på grund av utbildning och hans tro på islam som han räddades och befriades från träldomen. Även om de flesta av bönerna var privata
fanns det fall där slavarna i grupp bad de fem bönerna offentligt. Vissa muslimer kunde till och med hålla bönen i gemenskap, särskilt på
fredagar, vilket är ganska anmärkningsvärt.

En tidigare slav med namnet Muhammad Yarrow har en anmärkningsvärd historia som har förblivit okänd för många. Eftersom han kunde läsa och
skriva på arabiska, tror historiker att han kommer från en rik muslimsk familj från Västafrika. Han var förslavad och fördes till Maryland
där han tjänade som slav i 44 år innan han vann sin frihet. Han köpte 3324 Dent Pl. NW och blev en finansman som lånade ut pengar till
köpmän. Han ägde också aktier i Columbia Bank of Georgetown.

Många slavar hade memorerat Koranen vilket hjälpte dem att behålla det arabiska språket genom att recitera det och/eller skriva det. Detta
hjälpte dem att hantera slaveriets ofattbara smärtor. De använde sina kunskaper i arabiska för att kommunicera med varandra, skriva ner
saker för sina herrar, vissa kunde till och med skriva till sina familjer hemma. Till exempel Omar Ibn Said som var en islamisk forskare
som togs som slav till Amerika. Omar Said skrev ett kapitel i Koranen om seger, medan hans herre trodde att han översatte en Lord’s Prayer.
Omar kunde behålla sin tro trots de svåra omständigheter han befann sig i.

Att säga att slavarna helt enkelt praktiserade islamiska ritualer är en underdrift, det är mer exakt att säga att de andades islam. Islam
var deras källa till inspiration, hopp och råd i de mest utmanande ögonblicken. Dessa är de okända och obesjungna hjältarna från amerikansk
och islamisk historia. Många slavar kommer aldrig att bli kända, ihågkomna eller firade. Men i den här månaden när vi reflekterar över
svart historia, skickar vi en bön om deras själar. Må de vara på en plats med evig frihet och lycka. Måtte deras smärta och lidande i den
här världen ersättas med glädje och upphöjning i det följande.