Islam ha proklamerat några universella fundamentala rättigheter för människan och dessa skall upprätthållas och
respekteras under alla omständigheter.

För att slå vakt om dessa rättigheter erbjuder Islam inte bara juridiska garantier utan även ett mycket effektivt
moraliskt system. Vadhelst som leder till individens eller samhällets välfärd är följaktligen något moraliskt gott och
vadhelst som är skadligt är något moraliskt ont. Islam lägger så stor vikt vid kärleken till Gud och kärleken till
medmänniskan att den varnar för överdriven formalism. Vi läser i Koranen:

”Fromheten består ej däri, att ni vänder era ansikten mot östan eller västan, utan fromheten finns hos dem som tror på
Gud, den yttersta dagen, änglarna, skriften och profeterna och bortger sin egendom, hur kär de än håller den, åt sina
anförvanter, åt faderlösa, fattiga, vägfarande och tiggare och för slavars frigivande samt förrättar bönen, ger allmosan
och uppfyller sitt avtal, då de ingått avtal, de tåliga i sorgen, motgången och nödens tid; det är dessa som är
rättfärdiga, ja dessa är de gudfruktiga.” (2:177)

Vi har i dessa verser fått en vacker beskrivning av den rättfärdiga och gudfruktiga människan. Hon bör lyda nyttiga
bestämmelser, men det är kärleken till Gud och medmänniskan som är viktigast.

Det finns fyra huvudpunkter:

• Vår tro bör vara sann och uppriktig.
• Vi måste vara redo att visa den genom goda gärningar mot våra medmänniskor.
• Vi måste vara goda medborgare och stödja sociala organisationer.
• Vår personlighet bör vara fast och orubblig under alla omständigheter.

Islam syftar till att övertyga människan om att det är Gud som hon har att göra med och Gud ser henne alltid och på
varje plats. Hon kan gömma sig för hela världen, men inte för Honom. Hon kan lura alla människor, men hon kan inte
lura Gud. Hon kan fly från vem som helst, men inte från Gud.

Islam försöker inte genom något falskt sinne för originalitet eller modernism upprätta några nya moraliska värden.
Den söker inte heller förminska vikten av de välkända etiska normerna eller utan anledning ge överdriven vikt åt vissa
av dem och försumma andra. Den tar upp samtliga erkända moraliska värden och ger med sinne för balans och proportion var
en av dem en passande plats och funktion i sin totala livsåskådning. Den vidgar utrymmet för människans individuella och
kollektiva liv – hennes familjeliv, hennes medborgerliga uppförande samt hennes aktiviteter inom det politiska, ekonomiska,
juridiska, utbildningsmässiga och sociala området. Den täcker hennes liv från hemmet till samhället, från matbordet till
slagfältet och fredskonferenserna, ja, bokstavligen från vaggan till graven. Inget livsområde har med andra ord undantagits
från den universella tillämpningen av Islams moraliska principer. Den sätter moralen högst och garanterar att livets
angelägenheter inte styrs av egoistiska önskningar och småskurna intressen utan av etikens normer.

Islam föreskriver människan ett levnadssätt som är baserat på allt som är gott och fritt från allt som är ont. Den
uppmanar inte människorna att bara praktisera dygden utan även att upprätta den och utrota lasten, att på bjuda det goda
och förbjuda det onda.

Gudsfruktan

Koranen nämner denna som en muslims främsta egenskap. ”Den förnämaste av er inför Gud är den gudfruktigaste bland er”
(49:13)

Ödmjukhet, blygsamhet, kontroll av passioner och önskningar, sannfärdighet, redbarhet, tålamod, orubblighet och att man
håller sina löften är moraliska värden som gång på gång understryks i Koranen. Läs exempelvis följande verser:

”Och Gud älskar de fasta och tåliga” (3:146)

”Och tävla om att få förlåtelse av er Herre och ett paradis, lika stort som himlarna och jorden, som är berett åt de
gudfruktiga, som delar med sig i lust och nöd och kväver sin vrede och har överseende med människorna – ja, Gud älskar
dem som gör väl.” (3:133-134)

”Förrätta bönen, påbjud det tillbörliga och förbjud det otillbörliga och fördrag tåligt vad som händer dig! Detta är
förvisso i sin ordning. Förvrid ej ansiktet mot massorna och gå ej spotskt på jorden. Gud älskar förvisso ingen som är
inbilsk och skrytsam!” (3:18-19)

Sociala plikter

Islams lära beträffande sociala plikter är baserad på godhet och hänsyn mot andra. Eftersom en rent allmän uppfattning
att vara god lätt glöms bort i specifika situationer, lägger Islam tonvikten på speciella handlingar och definierar
skyldigheter och rättigheter inom olika förhållanden. I en vidgande cirkel av relationer har vi alltså först plikter
mot vår omedelbara familj – föräldrar, make eller maka och barn – och sedan till övriga släktingar, grannar, vänner och
bekanta, faderlösa och änkor, samhällets behövande, övriga muslimer, alla våra medmänniskor och djur.

Föräldrar

Respekt för och omtanke om föräldrarna betonas starkt i den islamiska läran och är en mycket viktig del av uttrycket för
den muslimiska tron. ”Din Herre har bestämt att ni ej skall dyrka någon annan än honom. Dina föräldrar skall du också
behandla väl, vare sig blott den ena eller båda tillbringar sin ålder hos dig. Säg ej ”fy” åt dem och var ej ovänlig mot
dem, utan tala vördnadsfullt till dem.” (17:23-24)

Övriga släktingar

”Ge din anförvant hans rätt, så ock den fattige och den vägfarande, men hemfall ej åt slöseri.”(17:26)

Grannar

Profeten (fvmh) har sagt: ”Den är inte troende
som fyller sin mage, medan hans granne är hungrig” och ”Den är inte troende, vars grannar inte går säkra för hans
kränkande uppförande”.

Enligt Koranen och Sunna gäller en muslims moraliska ansvar inte bara hans föräldrar, släktingar och grannar utan
utsträcker sig till hela mänskligheten, djuren samt de nyttiga träden och växterna. Att jaga fåglar eller andra djur
för jaktens skull är exempelvis förbjudet. Det är likaledes förbjudet att hugga ned fruktbärande träd och växter om det
inte är absolut nödvändigt.

Islam renar själen från egoism, tyranni, lättsinnighet och disciplinbrist. Den skapar gudfruktiga människor som är
hängivna sina ideal, fromma, nyktra, disciplinerade och kompromisslösa när det gäller lögn.

Den medför känslan av moraliskt ansvar och lär människan självkontroll. Den leder till godhet, generositet, barmhärtighet,
medkänsla, frid, skrupulös rättvisa och sannfärdighet gentemot hela skapelsen och i alla situationer. Den utvecklar goda
egenskaper från vilka bara det goda kan förväntas.