Muhammad ibn Sulayman at-Tamimi
Profeten Muhammed, frid vare med honom, beskrevs som en ”nåd för alla varelser” när Allah säger i Koranen: Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. (21:107)
Det var inte bara medlemmarna av den muslimska nationen som fick ta emot hans barmhärtighet, den utvidgades även till icke-muslimer, till och med de som hade försökt skada profeten och hindra honom med sitt uppdrag. Detta förbarmande och medkänsla tydliggörs av det faktum att profeten aldrig hämnades av personliga skäl och alltid förlät även hans bittraste fiender. Aisha sade att profeten aldrig hämnades för egen vinning. Hon sa också att han aldrig svarade ont med ont, utan med att förlåta och be om ursäkt. Detta kan bekräftas av en detaljerad analys av följande händelser i hans liv.
I början av sitt uppdrag gick profeten till staden Taif, en stad i bergen nära Mecka, för att bjuda invånarna till islam. Ledarna för Taif behandlade Profeten på ett oförskämt och ohövligt sätt. Inte nog med det, uppmuntrade dem andra att plåga Profeten. Dessa människor följde efter profeten och skrek obsceniteter och kastade sten på honom tills han var tvungen att ta sin tillflykt i en fruktträdgård. Profeten fick kämpa mot större hinder i Taif än dem som han hade haft i Mecka. Dessa skurkar gömde sig vid sidan av vägen och kastade stenar tills Profetens fötter började blöda. Dessa händelser förskräckte profeten som störtade ner i ett tillstånd av depression, detta ledde till att Profeten i sin hjälplöshet och beklagansvärd skick sökte Allahs hjälp med följande bön:
”Oh Allah! Jag vänder mig till dig i min svaghet, min hjälplöshet och obetydlighet inför folket. Du är den Barmhärtige. Du är de utblottade och de svagas Herre. Oh min Herre! I vems händer lämnar du mig? I händerna på en främling som gör narr av mig? Eller i mina fienders händer som har kontroll över mina affärer? Om din vrede inte ska drabba mig, då oroar jag mig inte. Din förlåtelse är stort och räcker för mig. Jag tar tillflykt i ditt ansiktes ljus, som lyser mörkret, som reglerar detta och det andra livets frågor. Jag hoppas att jag aldrig drabbas av Din vrede. Jag behöver endast din glädje och tillfredsställelse, det är bara för din skull jag gör det goda och tar avstånd från det onda. Det finns ingen makt eller styrka utan Dig.”
Då skickade Allah bergens ängel som bad profeten om hans tillåtelse att förena båda kullar mellan vilka Taif hade byggts och krossa staden och dess invånare. Men hans stora barmhärtighet och förbarmande fick Allahs sändebud att säga: Nej! Därför att jag hoppas på att Allah kommer att låta dessa människors avkomma en dag att tillbe Allah, enbart Allah utan att associera någonting.” (Sahih Muslim)
Profeten Muhammeds förbarmande var så stor att Allah förebrådde honom för detta i mer än ett tillfälle. En av de största motståndarna till islam och personlig fiende var Ubayy bin Abdullah, ledare för hycklarna i Medina. Han låtsades acceptera islam och orsakade muslimerna och Profetens uppdrag stora skador. Trots att han viste om Ubayys sanna natur, utförde profeten Muhammed Ubayys begravnings bön och bad till Allah att förlåta honom. Koranen nämner detta med följande ord:
Be aldrig för någon av dem som dött och stå inte vid hans grav; de förnekade Gud och Hans Sändebud och de dog med [hyckleriet i hjärtat och] trots i sinnet. (9:84)
Abdullah bin Ubayy ägnade sitt liv att motarbeta Muhammed och islam, och gjorde allt möjlig för att sprida falska rykte och motverka hans uppdrag. Han tog med sig tillbaka en tredjedel av Profetens armé i slaget vid Uhud, och nästan lyckades med att förinta muslimerna. Han var inblandad i intriger och fientliga handlingar mot Profeten och mot muslimer. Det var han som försökte skämma profeten genom att uppmuntra sina allierade att falskeligen anklaga Aisha, profetens hustru, för äktenskapsbrott för att misskreditera honom och sitt budskap.
Profetens barmhärtighet utsträcktes även till dem som brutalt mördade och sedan stympade hans farbror Hamzahs kropp, en av de han mest älskade. Hamzah var en av de första att acceptera Islam och genom sitt inflytande och sin ställning i Quraish hierarkin hindrade ofta att muslimer skadades. En abyssinisk slav som tillhörde Abu Sufyans hustru, Hind, sökte Hamzah och dödade honom vid slaget i Uhud. Natten före erövringen av Mecka accepterade Abu Sufyan islam men fruktade Profetens hämnd. Profeten dock förlät honom och begärde inte någon ersättning för alla de skador han förorsakat under sina år av fiendskap.
Efter att Hinds slav dödade Hamzah, stympade hon Hamzahs kropp genom att skära bröstet och slita av hans lever och hjärta i bitar. Senare kom hon i tysthet till profeten och accepterade islam, han kände igen henne men sa ingenting. Imponerad av hans storsinthet och fromhet sa hon: ”Allahs sändebud! ingenting är mer värdefullt för mig än ditt skydd vid denna tidpunkt, idag är ingen vackrare i mina ögon än dig”.
Ikrama, son till Abu Jahl, var en av Profeten och islams stora fiender. Han flydde till Jemen efter erövringen av Mecka. Efter att hans hustru hade konverterat till islam, tog hon honom under profeten Muhammeds beskydd. Profeten var så glad att se honom så han hälsade Ikrama med följande ord: ”Oh, utvandrade riddare! Fred vare med dig, du är välkommen.”
Safwan bin Umayya, en av ledarna i Mecka, var också en stor fiende till Muhammed och Islam. Han utlovade en belöning till Umair Ibn Wahab om han dödade Muhammed. När Mecka återerövrades flydde Safwan till Jedda i hopp om att finna ett fartyg som kunde transportera honom till Jemen.
Umair ibn Wahab kom till Muhammed och sa: ”Allahs Budbärare! Safwan ibn Umayya, ledare för sin stam, har flytt av rädsla för vad du kommer att göra med honom och hotar med att hoppa i havet.” Profeten sände en garanti för hans säkerhet och när han kom tillbaka bad han Muhammed om två månader för att fatta ett beslut … Profeten gav honom fyra månader, varefter blev han muslim av egen vilja.
Habir Ibn al-Aswad var en annan farlig fiende till Muhammed och Islam. Han skadade allvarlig Zainab, Profetens dotter, då hon beslöt att utvandra till Medina. Hon var gravid när hon började sin utvandring och polyteisterna i Mecka försökte stoppa henne. Den här mannen som var son till Habbar al-Aswad, överföll henne avsiktligt och hon föll från sin kamel. Fallet orsakade en abort och hon blev allvarligt skadad. Angriparen hade också begått många andra brott mot muslimer. Han försökte fly till Persien, men beslöt sig för att gå och stå inför profeten Muhammed som förlät honom.
Medlemmarna i stammen Quraish var bittra fiender till islam, i tretton år, medan profeten fortfarande var i Mecka, gjorde de narr av honom och islam. Han misshandlades fysiskt och psykiskt. Vid ett tillfälle placerade dem en kamels moderkaka på hans rygg medan han bad, de också bojkottade honom och hans stam tills de sociala bestraffningarna blev outhärdliga. De försökte döda honom mer än en gång, och när profeten flydde till Medina, samlade de flesta av de arabiska stammarna och satte igång många fälttåg mot honom. Men när muslimerna segrade och gick in i Mecka med en armé på 10 000 man, hämnades profeten inte mot någon av dem. Profeten sade till Quraysh:
”Människor av Quraish! Vad tror ni att jag kommer att göra med er? I ett försök att få ett positivt svar, sade de: Du kommer att göra de goda. Du är en ädel bror, son till en ädel broder. Profeten svarade: Då säger jag vad profeten Joseph sade till sina bröder: Ni kommer inte att klandras för något idag. Gå! Ni alla är fria!”
Man hittar sällan sådana exempel av förlåtelse i historien. Även hans dödsfiende, Abu Sufyan som kämpat många strider mot islam, benådades precis som dem som stannade hemma och slog inte mot Profeten.
Profeten förlät dem, inget brott eller aggression mot honom var för stort för att inte bli förlåtna av honom. Han var det komplett exempel på förlåtelse och godhet som nämns i följande vers i Koranen:
ÖVERSE med människornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hövlighet och vänlighet och undvik [alla ordväxlingar med] dem som [står kvar i hednisk] okunnighet. (7:199) Han svarade alltid det onda med det goda, med förlåtelse och exemplariska beteende, som enligt hans sätt att se på saker och ting, är det bästa motgiftet. Han trodde och praktiserade den föreskriften att kärleken kan täcka hat och aggression kan undvikas med förlåtelse. Han övervann många människors okunnighet med kunskap om islam och folkets dårskap och ondska med sin vänlighet och förlåtande natur.
Med sin förlåtelse befriade han folk från synden och brottslighet och gjorde av dem goda vänner av islam. Profeten var ett levande exempel på Koranens vers:
Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort [den dåliga handlingen] med en bättre – den som var din fiende kan bli din nära vän! (41:34)
