Savin Mattozzi – Al Jazeera

Ljudet av ungefär två dussin barn som övar Koran recitation fyller det annars tomma islamiska kulturhuset Via Roma
i Palermo, Italien.

Två av barnen ur gruppen går vid sidan om och börjar spela kurragömma mellan en gardin som skiljer barnens sektion
från resten av kulturhuset.

De är snabbt kallade tillbaka till deras plats av imamen Sehab Uddin.

Palermo är hem till mer än 25 000 invandrare, många från länder med en muslimsk majoritet som Bangladesh, och
staden har blivit en symbol för multikulturalism och integration som har byggts på Siciliens historia.

En muslimsk högborg i ca 200 år mellan 800 och 1000-talet, denna Medelhavsö vars huvudstad är Palermo, bär
fortfarande tecken för islamisk historia både fysiskt och kulturellt.

Ahmad Abd Al Majid Macaluso, imam i Palermo, går genom San Giovanni degli Eremiti kloster och pekar på en
missfärgad del av väggen. Han förklarar att det var där mihrab brukade finnas, den halvcirkelformiga snitt i en
moskémur som pekar mot Kaba i Mecka, den heligaste platsen i islam.

”Varje kyrka här brukade vara en moské som brukade vara en synagoga som brukade vara en kyrka som var en moské”
förklarar han. ”Detta är Siciliens historia.”

Imam Macaluso tror att dessa symboler, som den koraniska inskriptionen på katedralen i Palermo, den
arab-normandiska arkitekturen som pryder landskapet, och folkets kultur gör det lite lättare för muslimska
invandrare att anpassa sig till sitt nya hem.

”Säkerligen, för muslimer som kommer hit från andra länder, är Sicilien ett lyckligt undantag för att det finns en
naturlig disposition för enighet, att erkänna ett broderskap med muslimer, judar och andra religioner,” sade
Macaluso.

”Sicilianerna skiljer sig från övriga Europa i denna naturliga disposition för mångfald. Sicilianerna har denna
nära relation till den islamiska världen i sin DNA.”

Masrur Rahim, en smal 29-årig man ursprungligen från Bangladesh, flyttade till Palermo när han var nio. Nu arbetar
han hos en resebyrå i centrum, Rahim relaterar sicilianernas gästfrihet till deras islamiska anor och
multikulturella förflutna.

”Kontakten du känner är folket, för de (muslimerna) har lämnat någonting inuti folket” sade Rahim. ”De är helt
annorlunda än folket från norra sidan. De är mer vänliga här, de accepterar människor, det är bättre än de andra
ställena i Italien, de norra platserna i Italien.”

Imam Sehab Uddin anser också att det finns en skillnad mellan kulturerna i norra och södra Italien.

”Italien är som en lägenhet” förklarar han. ”Folket i norr bor på de översta våningarna och pratar inte med folket
på bottenvåningen (södern). Folket i norr, i städer som Padova och Venedig är rädda för mig. Om jag försöker få
deras uppmärksamhet för att ställa en fråga är de rädda för mig. Om jag frågar någon här, svarar de och hjälper mig
omedelbart.”

Patrizia Spallino, en arabisk språkprofessor och rektor vid Officina di Studi Medievali (Medeltiders studier
avdelning) i Palermo, förklarar att den tunisiska arabiska som brukade talas på ön för över 1000 år sedan
fortfarande är uppenbar i den sicilianska dialekten genom platser och vardagliga ord.

Hamnområdet Marsala i Palermo härstammar från den arabiska marsan Allah, som betyder ”Guds hamn”.

Detta inflytande kan också ses i vanliga sicilianska ord som meskeen, från arabiska miskeen, vilket betyder någon
som är fattig eller olycklig.

Även om detta arabiska inflytande är uppenbart för någon som studerar språket och känner till historien, förklarar
Spallino, är de flesta av befolkningen omedvetna om dessa länkar.

Det som inte gått förlorat hos människorna, är vad hon kallar Medelhavsidén om gästfrihet.

”Tanken om gästfrihet, som börjar med Grekland och araberna och sedan bysantinerna… är helig” säger hon. ”Du gör
allt du kan för gästfriheten. I arabiska länder, när de bjuder dig in (till deras hem) erbjuder de dig te, något
att äta, det här är också mycket sicilianskt.”

Men verkligheten om denna gästfrihet har inte varit densamma i hela Italien.

Under de senaste åren har Italien sett flera attacker mot invandrare, det värsta av dem ägde rum förra året i den
centrala italienska staden Macerata, där en man som deltog i det lokala valet för det högerextrema Lega-partiet
sköt och skadade sex afrikanska invandrare i en serie kör och skjut turer.

Förutom dessa attacker har Italiens inrikesminister, Matteo Salvini, haft en hård linje mot invandring, och till
och med förbjudit flera gånger de som har blivit räddade i Medelhavet att komma ut i italienska hamnar.

En av de mest uppenbara politikerna mot Italiens invandringspolitik har varit Palermo borgmästare, Leoluca Orlando.

”Minister Salvini är inte emot muslimer, minister Salvini är inte emot invandrare, minister Salvini är emot
italienare” säger Orlando och knackar på fingret på sitt skrivbord. ”Han är emot vår gästfrihetskultur, han är
emot vår Medelhavs själ, han är emot vår historia.”

I slutet av januari krockade Orlando, tillsammans med borgmästarna i Neapel, Reggio Calabria och Florens, med
Salvini genom att avvisa det kontroversiella säkerhetsdekretet. Dekretet, delvis, avskaffade uppehållstillstånd
av humanitära skäl och ersattes det med kortare tillstånd för specifika händelser som naturkatastrofer.

Orlandos välkomnande inställning till invandring och multikulturalism kan ses på hans kontor. Den har en 200-årig
Koran, stor som ett mindre bord, en gåva till staden av Aga Khan-stiftelsen.

Arabiska och franska broschyrer om migranters rättigheter finns snyggt vid sidan av hans skrivbord.

”När någon frågar hur många invandrare finns i Palermo, svarar jag inte 100 000 eller 120 000” förklarar Orlando.
”Jag säger inga för att folket i Palermo är palermitaner. Borgmästaren i Palermo gör ingen skillnad mellan de som
föddes i Palermo och de som bor i Palermo.”

Orlando länkar sitt perspektiv på invandring och hans politik till stadens kultur och historia.

”I södra Italien, i synnerhet, ar vi inte européer, jag är ledsen, men Palermo är inte Frankfurt eller Berlin.

Palermo är inte Paris… Palermo är Beirut, Palermo är Istanbul, Palermo är Jerusalem, Palermo är Tripoli. Palermo
är en mellanösternsstad i Europa. Medelhavet är inte ett hav, det är en kontinent. Vi har en medelhavsidentitet som
är mångkulturell.”

För människor som Masur har denna multikulturella identitet hjälpt honom att känna sig inte bara tolererad, men
accepterad.

”Jag känner mig hemma nu” säger han. ”Om jag går någonstans i Italien, som Venedig eller Milano, säger jag nej, jag
vill åka hem till min Palermo.”

Originaltext: ’Sicilians have affinity for the Islamic world in their DNA’ >>>>>