Roberto Savio – lr21.com.uy
På den tiden var EU:s officiella ståndpunkt att det inte fanns islamofobi alls och att det var en isolerad händelse. Sedan dess har det
varit mer eller mindre EU:s institutioners ståndpunkt.
Men nu ser vi en verklig förnekande av verkligheten. Under de senaste tre åren har massdemonstrationer i Tyskland, särskilt i
Dresden, (som leds av en man med ett kriminalregister) inträffat varje veckan under Pegidas (Europeiska Patriots Mot islamiseringen
av väst) paroll.
2011:s slakt av 77 personer i Oslo av Anders Behring Breivik också fördömdes som handlingen av en ensam galning. Nu erkänns
förekomsten av mer än 20 dagliga islamofobiska handlingar enbart i Tyskland.
AfD:s (Alternativ för Tyskland) kongress, en främlingsfientlig och nationalist parti som på bara två år har lyckats bli representerade i
åtta av den Federala republikens stater, hölls den 30 april, den fick lite utrymme i media. Kongressen hölls strax efter valet i mars i
Tyskland som förmodligen fastställde AFD som landets tredje största politiska kraft.
Några veckor före AfD:s kongress, de främlingsfientliga i Österrikes Frihetsparti (FPO) erhöll flest röster i presidentvalet. Detta efter
att det nationalisterna i det Slovakiska Nationalistpartiet (SNS) erhöll del av den nya slovakiska regeringen, och att i Polen den
ultrakonservativa höger Lag och rättvisa (PiS) kom till makten.
En obruten kedja av segrar för extremhögern under de senaste åren i Sverige, Finland, Danmark, Nederländerna, Tyskland,
Frankrike, Schweiz, Österrike, Ungern, Italien och Grekland, har mötts av en utbredd likgiltighet. Däremot var AfD:s kongress på det
klara om att en främlingsfientlig, nationalistisk och populistisk tidvattnet håller på att ta över Europa.
Språket som användes vid konferensen skulle vara otänkbart för några år sedan. En av de resolutioner förklarade Islam som
oförenlig Europa, vilket skulle innebära en utvisning av alla muslimer i Tyskland. Det faktum att 87 % av dem har bott där i mer än 15
år och är därför klart perfekt integrerad i samhället och har grundlagsskyddade rättigheter och därför tyska medborgare är ett
hinder som de skulle lösa med konstitutionella reformer.
När vi frågade en reporter på presskonferensen hur skulle de gå vidare med den plötsliga utvisning av miljontals människor på
arbetsmarknaden, var hans svar: Hitler gjorde det med sex miljoner judar som var mycket mer integrerad och hade mer makt, och
det hände ingenting.
Nu, bör vi komma ihåg att Hitler förklarade judar oförenliga med Europa, berövade dem deras nationalitet och sedan deporterade
dem till koncentrationsläger (AfD skulle vara barmhärtiga och helt enkelt utvisa dem). Ger inte AfD:s förslag en deja vu känsla?
Bara en dag innan AfD:s kongress var islamofobi i fokus för en lyckad konferens som anordnades av Geneva Centrum för främjande
av mänskliga rättigheter och global dialog och Pakistans representation vid FN. Välkända talare som Idriss Jazairy från Tunisien,
Turkiets Uhsanoglu och Tehmina Janjua från Pakistan talade vid en konferens där flera länder deltog för att diskutera frågan om
religionen.
Man gjorde flera försök att visa att Koranen inte predikar våld och att ISIS endast utgör en avvikelse från den sanna Islam. I själva
verket skulle alla muslimer paneldeltagare, vissa sufier, andra sunni, deklarerats avfällingar av ISIS och snabbt avrättade. Ingen
representant för wahhabism eller salafism (den puritanska versionen av Islam) närvarade konferensen.
Men det är tydligt att islamofobin har ingenting att göra med religion. I själva verket har Koranen och Evangeliet många
beröringspunkter. Krigen mellan religionerna har sällan någonsin varit en nationell fråga, de har alltid orsakats av kungar och
shejker. Det Trettioåriga kriget (1618-1648), som dödade 20 % av Europas befolkning, orsakade en förstörelse som ISIS bara kan
drömma om. Den initierades av kejsaren Ferdinand av Böhmen.
Protestanter och katoliker levde fredligt sida vid sida. Som judar, muslimer och kristna i Spanien, tills Ferdinand och Isabella
beslutade att utvisa judar och muslimer. Och när religiösa ledare som Girolamo Savonarola i Florens (en kristen wahhabi) fick allt
flera efterföljare, ingrep påven snabbt för att avrätta honom, som kungar eller prinsar gjorde i andra fall.
Det är dags att vi inser att Islam har varit instängd i en västerländsk inre kris. Men Islam själv lider också av en intern kris ganska
okänd för världen. Det finns flera skolor av islam, utöver huvud uppdelningen mellan sunniter och shiiter. Men striderna inom Islam
har alltid startats av kungar, imamer och ayatollor som har använt religionen som ett verktyg för makt.
Ett av argumenten mot Islam är att kristna lämnar arabvärlden, att de flyr den muslimska fanatismen. Men ingen tänker efter och
försöker förstå varför de kristna har bott där i generationer och generationer fram till idag… Det är inte klart vem som kommer att
vinna denna inre kamp, men säkerligen inte ISIS, och inte heller wahhabismen trots hundratals miljoner dollar som investerats av
Saudiarabien på att bygga moskéer med radikala imamer i hela världen. Islam är fortfarande en religion med olika strömmar som
kommer att lära sig att samexistera. Men ingen vet hur lång tid kommer det att ta.
Men tillbaka till dagens situation. Väst befinner sig i en allvarlig inre kris, en demokratisk kris. Det är en kris av ekonomisk och social
karaktär, liksom det politiska systemets oförmåga att konfrontera den. Visserligen fram till den ekonomiska krisen 2008, som hade
sitt ursprung i derivatbubblan i USA och som följdes av statspappers bubbla i Europa, stod det systemet som skapats efter andra
världskriget kvar.
Många historiker hävdar att historien drivs av girighet och rädsla. Sedan Berlinmurens fall 1989 är vi in i en period av vild kapitalism,
där girighet anses vara en positiv bränsle för tillväxt. De hade inte ens gått 20 år sedan girighet ledde till återkomsten av social
ojämlikhet som följde den industriella revolutionen. Siffrorna är tydliga och väl kända, 200 personer har rikedom motsvarande 2,2
miljoner människor. Medelklassen har minskat, enligt Världsbanken, har den minskat 3 % i Europa och 7 % i USA.
I Brasilien där 40 miljoner människor blev en del av medelklassen, gick miljontals ut att protestera av rädsla för återfall i fattigdom. Till
girigheten måste läggas rädslan. Det är rädsla som främjar uppkomsten av Donald Trump i USA (och för att vara rättvis, även Bernie
Sanders), och överallt är människor rädda för att förlora den värld de kände till och där de kände sig bekväma och säkra.
Den radikala högerns budskap har varit en bättre igår, återgång till en ren och ordnad Europa, låt oss bli av med Bryssels byråkrater
som gör vårt liv eländigt. Nationalismen och populismen är tillbaka. Låt oss bli av med euron, återta den ekonomiska suveränitet, och
vi kommer att utvisa alla utlänningar som förstör den värld vi kände till. Det nuvarande politiska systemet är fullt av korruption, den
svara inte på medborgarnas behov, det har blivit en mekanism för reproduktion av en klass. Låt oss göra slut med de traditionella
partierna, som är ett instrument för finansiella och ekonomiska intressen.
I detta sammanhang finner nationalismen och populismen mycket bekväm att använda sig av främlingsfientlighet, som har blivit
islamofobi. Det är ingen tillfällighet att Tel Avivs Universitet rapporterar att antisemitiska incidenter i år är den lägsta under det
senaste decenniet. Det är inte av en slump att islamofobin har sitt ursprung i Frankrike, som har den största muslimska samfundet i
Europa.
Två andra fenomen har också främjat användning av islamofobin som ett politiskt verktyg. Den första var skapande av ISIS 2014,
med attacker i Europa som sprider en allmän rädsla. Den andra var flyktingkrisen som ses som en massiv invasion utan motstycke i
Europa. Islamofobin tillsammans med nationalismen och populismen har hjälpt enormt för att vända kontinenten mot höger.
Men att tillskriva hela ansvaret på flyktingvågen och ISIS är resultatet av en ytlig analys av situationen. Glöm inte att Ungerns
anti-europeiska regering valdes 2010, när det inte fanns någon ISIS eller flyktingkris. Före 2014 var populismen och nationalismen,
som livnär sig på rädsla och girighet, ansvariga för detta stigande tidvatten.
År 2015, i Polen, ett land där EU-bidrag strömmade in som ingen annanstans, föll regeringen i händerna på partiets Lag och rättvisa
(PiS) under parollen: Vi ska isolera oss från det som händer i Europa. Slutligen Brexit, folkomröstningen om brittisk närvaro i Europa
påskyndades av UK Independence Party (UKIP), en huvudsakligen nationalistisk och antieuropeisk politisk kraft som inte är så
islamofobiska… Så mycket så att Londons nya borgmästare är muslim.
Men nu är vi alla besatta av Islam som har blivit en enkel syndabock genom ISIS och flyktingkrisen. Det faktum att många av dessa
flyktingar flyr krig som startades av oss glöms helt. Fokus på framtiden och hur man bygger en allvarlig invandringspolitik är idag
politiskt omöjligt. Efter FPÖ:s stora framgång i Österrike, sade den socialistiska kristdemokratiska koalitionsregering att de inte
kommer att tillåta högern att monopolisera den nationella integritets fana, och att de även kommer att bygga upp en gräns med
Italien.
Det är dock ett faktum att vi inte kan återvända till dåtidens Europa. Europa utgjorde 24 % av världens befolkning år 1800 och i slutet
av detta århundrade kommer den att vara endast 4 %. När Storbritannien tvingade Kina att acceptera opiumexporten 1839, hade det
en befolkning på 19 miljoner människor, jämfört med Kinas 354 miljoner. Idag har Storbritannien en vit befolkning på 41,5 miljoner
människor, medan i Kina bor 1600 miljoner.
Europa kommer att förlora 50 miljoner människor i tre decennier. Pensionssystemet har kollapsat och har ingen ersättare. Kan vi
föreställa oss 50 miljoner kristna invandrare? Och varför tills för några år sedan ingen klagade över de 20 miljoner muslimer som
lever i Europa? Utan invandringspolitik, hur kan vi bortse från att det totala antalet människor som lever utanför sitt födelseland är nu
240 miljoner och som skulle kunna utgöra världens femte största land? Hur ska man välja och ta emot de man behöver?
Vi glömmer allt detta, till den grad att Europa överger stadgan om de grundläggande mänskliga rättigheterna, den europeiska
konstitutionen och det proklamerade identitet, för att ta förhandla med en olämpligt och alltmer enväldiga Turkiets president Recep
Tayyip Erdogan och nå en överenskommelse som föreskriver utbyte av 1 miljon syrier med 6 miljarder euro och öppnandet av
portarna i Europa till 70 miljoner turkar.
Väst spelar ISIS spel, vars dröm är ett krig mellan religioner, att tvinga muslimer i Europa och USA att välja mellan att bli en avfälling
och välja västs sida trots dess avståndstagande, eller ansluta sig till kampen för ett återupprättande av Islam och kriget mot
korsfararna. Detta är deras strategi. Och den ökande nationalismen, populismen och nu islamofobin som har paralyserat den
traditionella politiska systemet, representerar inte bara demokratins förfall, det öppnar också vägen till osäkerhet och sökandet efter
det förflutnas starke man.
Anmärkning:
Roberto Savio är doktor i nationalekonomi och journalist. Grundare och president emeritus i Inter Press Service (IPS). Medlem av
Internationella kommittén för World Social Forum.
