Thierry Meyssan – Red Voltaire
Sedan 2001 har de högsta befälhavarna inom de väpnade styrkorna i USA försökt att dela upp ”Mellanöstern” i en mängd
små etniskt homogena stater. Kartan över den omgjorda Mellanöstern av Washington publicerades i juli 2006 (1). Enligt
den kartan borde Irak delas upp i tre delar. En Sunni, en shia och en kurdisk stat.
Israels misslyckande mot den libanesiska Hizbollah sommaren 2006 (2) och Frankrike och Storbritannien mot den syriska
staten 2011-2014 kunde få oss att tro att denna plan hade glömts bort. Men det har inte hänt. De högst befälhavarna
inom de väpnade styrkorna i USA försöker aktivera den genom dagens condottieri, jihadisterna.
Det är detta perspektiv som gör det möjligt att ordentligt analysera förra veckans händelser i Irak. När den
internationella pressen förklarar det, insisterar den om en offensiv från det Islamiska emiratet i Irak och Syrien
(ISIS, även känd på arabiska som Daesh), en offensiv som är egentligen bara en del av en mycket större operation.
ISIS och kurdernas samordnade offensiv
På bara en vecka har ISIS erövrat det som skulle kunna bli en sunni emirat medan kurderna erövrade det som kan bli en
självständig kurdisk stat.
Den irakiska armén utbildad och beväpnad av Washington lämnade helt enkelt hela Ninive region i ISIS händer. Men den
lämnade också Kirkuk regionen som snabbt föll under kontroll av de irakiska Kurdistans pershmergas. Själva strukturen
i den irakiska befälskedjan förenklade kollapsen av deras styrkor. De högre officerare var tvungna att inhämta
samtycke från premiärministerns kansli före varje förflyttning av trupper, ett tillstånd som hindrade dem att testa
sitt initiativ samtidigt som det ledde till att de agerade som små kungar i områden under deras kontroll. Under
sådana förhållanden var det extremt lätt för Pentagon att köpa vissa tjänstemän så att de ansvarade för att uppmuntra
soldaterna att hoppa av.
Även parlamentsledamöterna hoppade av när de kallades av premiärministern och förhindrade på det sättet att
parlamentet röstade utropandet av undantagstillstånd… i brist på kvorum, vilket lämnade regeringen utan utrymme att
snabbt reagera på den svåra situationen.
Utan något alternativ för att rädda landet enighet vädjade premiärminister al-Maliki till alla möjliga allierade. Han
gick först till det irakiska folket i allmänhet och i synnerhet till sin rival Muqtada al-Sadrs shiitiska milis
(Mahdi armén) och den Iranska Revolutionsgard (General Qassem Suleimani, befälhavare för al-Quds brigad är i Bagdad
just nu). Och slutligen vände sig han till amerikanerna för att de skulle sätta in flyganfall mot ISIS styrkor.
Den västerländska pressen pekar, inte utan anledning, att premiärminister al-Malikis sätt att styra ofta varit
skadligt för både den sunnimuslimska minoriteten och det sekulära Baathpartiet, eftersom han har visat sig
huvudsakligen pro shiitisk. Det är dock ett argument som måste förminskas och sättas i sin sanna proportion eftersom
i den senaste parlamentsval, den 30 april, upprepade irakierna sitt stöd för Nuri al-Malikis koalition som fick 25 %
av rösterna, eller 3 gånger fler röster än Muqtada al-Sadrs rörelse, medan resten av rösterna delades ut på en mängd
mindre partier.
Förberedelse av offensiven mot Bagdads auktoritet
ISIS offensiv å ena sidan och Pershmergas å den andra, har varit under förberedelse sedan en längre tid.
Födelsen av den irakiska Kurdistan inleddes under beskydd av USA och Storbritannien, med påtvingande av en
flygförbudszon mot Saddam Hussein mellan de två västerländska invasioner av Irak (1991-2003). Efter Saddam Husseins
störtande fick den irakiska Kurdistan en hög grad av självständighet och har fallit i det israeliska inflytandets
område. Därför är det otänkbart att Tel Aviv inte har varit inblandade i Kirkuks övertagande. I varje fall är det
faktum att den nuvarande regionala regeringen i Erbil har utökat sin kontroll över hela det irakiska territoriet som
enligt USA:s planer skulle tilldelas dem för bildandet av ett självständigt Kurdistan.
ISIS är en sunni stam milis till vilket al-Qaida kämpare i Irak integrerades när Paul Bremer III avslutade sitt
mandat i Irak och med överföring av den politiska makten till irakierna. Den 16 maj 2010, en ledare vid al-Qaida i
Irak, Abu Bakr al-Baghdadi, som släpptes under omständigheter fortfarande okända, blev emir. Denna person kommer
sedan att arbeta för att sätta ISIS under al-Qaidas ledning.
I början av 2012 skapade ISIS medlemmar i Syrien gruppen som kallas al-Nusra Jabhat, d.v.s. Stöd Front till Syrien,
som syriska gren till al-Qaida. Under juli 2012, utvecklas al-Nusra Jabhat under hettan av den förnyade
fransk-brittiska offensiven mot Syrien. Men i slutet av 2012 beslutade Washington slutligen att klassificera de som
en ”terroristorganisation”, trots protester från den franske utrikesministern som kommer att offentligt förklara att
”pojkarna” av al-Nusra ”gör ett bra jobb” (sic) (3).
Jihadisternas framgång i Syrien fram till första halvan av 2013 ändrade nivån på attraktionen dess olika grupper
kunde utöva. Den officiella projekt med en global islamistisk revolution främjad av al-Qaida började snabb att
betraktas som en utopi och samtidigt skapelsen av en islamisk stat eller emiratet inom något territorium under
jihadist kontroll verkade mycket mer realistisk, och till och med möjligt att nå. Det senare är det som ger upphov
till idén att överlåta de som förespråkar projekten om att rita om Irak som den amerikanska militären misslyckades
med när de invaderade och ockuperade landet.
ISIS make over sker under våren 2014 med frigivningen av de västerländska fångar gruppen hade, italienare, tyska,
brittiska, danska, spanska, amerikanska och franska. Den första uttalande av de frigjorda bekräftade punkt för punkt
de syriska underrättelsetjänsternas information, ISIS är under ledning av amerikanska, franska och saudiska
officierare. Men fångar snabbt tog tillbaka sina uttalande och sedan motsade själva sina första uttalande om
identiteten på personer de haft kontakt med under sin fångenskap.
Det är i detta sammanhang som al-Qaida bryter med ISIS, i maj 2014. Från det ögonblicket blir ISIS en motståndare
medan al-Nusra agerar fortfarande officiell som en gren av al-Qaida i Syrien. Men det är bara en fråga om
framträdanden. Faktum är att dessa grupper har, sedan dess grundande, fått CIA:s stöd, som används mot Rysslands
intressen, som man kan se i Afghanistan, Bosnien-Hercegovina, Tjetjenien, Irak och Syrien.
I maj, efter att ha upphört att vara den regionala representant av en global organisation (al-Qaida) för att bli en
regional organisation, var ISIS beredd att spela den roll som sedan länge hade tilldelats den.
Även om på fältet leds av den tidigare nämnda Abu Bakr al-Baghdadi, är ISIS faktiskt under ledningen av den saudiska
prinsen Abdul Rahman al-Faisal, bror till Saud al-Faisal, Saudiarabiens utrikesminister sedan 39 år och Turki
al-Faisal, tidigare chef för underrättelsetjänsten och nuvarande saudiske ambassadören i Washington och London.
I maj köpte al-Faisal prinsarna en vapenfabrik i Ukraina. Därefter har betydande transporter med tunga vapen anländ
med flyg till en turkisk militär flygplats. Och därifrån har MIT (turkiska underrättelsetjänsten) skickat vapen till
ISIS i speciella tåg. Det är nästan omöjligt att en sådan leveranskedja skulle ha monterats utan Nato.
ISIS offensiv
Paniken hos den irakiska befolkningen inför ISIS frammarsch har att göra med omfattningen av de brott som har begåtts
gruppen i Syrien med offentliga halshuggningar av ”avfallna muslimer” och till och med korsfästelsen av kristna.
Enligt William Lacy Swing, förre detta USA:s ambassadör i Sydafrika och sedan i FN och nuvarande chef för Office of
International Migration (IOM), har minst 550 000 irakier valt att fly inför jihadisternas frammarsch.
Dessa siffror visar hur felaktiga är de västerländska uppskattningar som säger att ISIS har bara 20 000 soldater
totalt, i Syrien och Irak. Den verkliga siffran är förmodligen tre gånger högre, eller omkring 60 000 soldater.
Skillnaden mellan de två siffrorna har att göra enbart med antalet utlänningar som rekryterats i hela den muslimska
världen, varav många inte ens araber. ISIS har därför blivit världens största privata armé och deras roll påminner om
de berömda condottieri under den europeiska renässansen.
Och det är troligt att ISIS kan ytterligare utvecklas tack vare krigsbyte som samlas i Irak. I staden Mosul tog ISIS
över Ninives distrikts medel, 429 miljoner dollar i reda pengar, en summa som skulle tillåta dem att betala alla sina
kämpare i ungefär ett år. De tog över också många militära Humvees, amerikansk universalfordon som vanligen används
USA:s väpnade styrkor och minst två stridshelikoptrar som inkluderas nu i deras militärutrustning. Eftersom
jihadister inte har någon chans att utbilda piloter, den internationella pressen antar att helikoptrarna kommer att
användas av före detta Baath tjänstemän, utbildade under Saddam Husseins tid, vilket är högst osannolikt på grund av
det krig som råder mellan sekulära Baath ister och jihadister i bakgrunden av kriget i Syrien.
Internationella reaktioner
Saudiarabiens anhängare i regionen väntade redan på ISIS och peshmergas offensiv. I Libanon, president Michel
Sleiman, som i januari förra året när han avslutade ett tal skrek ett högt ”Leva Saudiarabien!” I stället för en
”Leva Libanon!” försökte med alla medel att få en 6 månaders förlängning av sitt presidentmandat som löpte ut den
25 maj för att fortfarande vara vid makten när krisen uppstod.
Hursomhelst är inkonsekvensen som kännetecknar de internationella reaktioner på Irakkrisen. Alla stater, utan
undantag, fördömer ISIS agerande i Irak och talar ut mot terrorism. Men vissa, som USA och dess allierade ser i
ISIS en praktisk bundsförvant mot den syriska staten, och flera (USA, Saudiarabien, Frankrike, Israel och Turkiet)
är även de som satte igång deras nuvarande offensiv i Irak.
I USA visar den offentliga debatten ett motstånd mot republikaner som kräver en ny militär agerande i Irak, och
demokraterna fördömer den allvarlig instabilitet provocerad av George W. Bush militära interventionen mot Saddam
Hussein. Hela detta ordkrig tillåter dölja det faktum att de aktuella händelser uppfyller de amerikanska militärernas
strategiska intressen som dessutom är också direkt inblandad i dem.
Det är också möjligt att Washington inte har spelat rättvist mot Ankara eftersom ISIS verkar ha försökt att ta över
Suleiman Schahs grav i det syriska distriktet Raqqa. Denna fristad ägs av Turkiet, som även har en liten garnison på
plats, under exterritorialitet klausulen i Ankaras fördrag som infördes av de franska kolonisatörerna 1921. Inte
heller skulle vara omöjligt att den påstådda ISIS handling var i verklighet en provokation iscensatt av Turkiet,
vars regering redan hade studerat vid en annan tidpunkt en liknande variant för att använda det som motivering för
en öppen ingripande av den turkiska armén i Syrien (4).
Mer allvarligt är det faktum att vid övertagandet av Mosul, fångade ISIS 15 turkiska diplomater och deras familjer
och 20 medlemmar av de turkiska specialstyrkor i det turkiska konsulatet, vilket ledde till Ankaras ilska. Dessutom
grep ISIS flera turkiska tunga transporter förare, som senare släpptes. Resultat, efter att ha säkerställd logistiken
för ISIS offensiv, känner sig Turkiet nu förrådd och vet inte, åtminstone just nu, om förräderiet kommer från
Washington, Riyadh, Paris eller Tel Aviv. Denna situation påminner om det som hände den 4 juli 2003, då den
amerikanska militären grep 11 medlemmar av de turkiska specialstyrkor i Sulaimaniyeh (Irak), incident som
populariserades av den turkiska filmen Vargarnas Dal (5). En händelse som ledde till den allvarligaste kris mellan
Turkiet och USA under de senaste 60 åren.
I det här fallet är det mest sannolika hypotesen att Ankara inte hade några planer på att delta i en sådan bred
offensiv och det var endast med operationen på plats som de fann att Washingtons mål var skapandet av Kurdistan.
Vilket förmodligen fanns inte med i Ankaras planer, enligt kartan publicerad 2006 av Pentagon, skulle Kurdistan
omfatta en del av turkiskt territorium. Faktum är att ”amputationen” enligt den amerikanska planen sker inte bara
på Washingtons fiender. Det påverkar även ”vännerna”, och allt tyder på att gripandet i Mosul av de turkiska
diplomater och medlemmar av specialstyrkorna syftar att förhindra att Ankara försöker sabotera operationen.
Vid sin ankomst till Ankara, från Amman, USA:s särskilda representant till FN:s säkerhetsråd, Samantha Power,
hycklande fördömde ISIS handlingar. Närvaron i Mellanöstern av denna ivriga främjare av Washingtons moraliska
interventionism antyder att man har förutsatt någon reaktion från USA i det scenariot.
Iran meddelade under tiden att de är villiga att hjälpa till att rädda den shiitiske al-Malikis regering genom att
skicka vapen och militära rådgivare, men utan att blanda in stridande. Ett möjligt störtande av den irakiska staten
skulle gynna Saudiarabien, Irans stora regionala rival, i en tid då den saudiska prins Saud al-Faisal, bror till den
ägaren till ISIS, har uppmanat dem att förhandla.
Anmärkningar
Thierry Meyssan är en fransk intellektuell, grundare och ordförande av Voltaire Network och Axis for Peace. Hans
utrikespolitiska analys publiceras på arabiska, latinamerikanska och ryska pressen.
- Blood borders: How a better Middle East would look ” av Ralph Peters Armed Forces Journal, juni 2006 upplaga.
- Se Leffroyable imposture: Tome 2, Manipulations et désinformations » av Thierry Meyssan, ed. Alphée 2007.
- Citerat i ” Pression militaire et succès diplomatique pour les rebelles syriens ” av Isabelle Mandraud (med Gilles
Paris), Le Monde, 14 december 2012. - Turkiska komplott för att starta ett öppet krig mot Syrien”, Voltaire Network den 28 mars 2014.
- Den turkiska anti Hollywood fördömer amerikanska brott” av Mireille Beaulieu, Voltaire Network den 5 maj 2006.
