”Om vår uppvaknande till en icke känslig verklighets medvetande var resultatet av utvecklingen av vår vetenskapliga anda,
var utvecklingen av artikulerat tal en konsekvens av behovet att överföra bilder och begrepp som genererades i denna
parallella verklighet.”

Religionen är ett psykologiskt mellanliggande tillstånd mellan utvecklingen av den vetenskapliga andan och framväxten av
artikulerade tal hos människan.

Något måste ha hänt i hominidernas psykologiska utveckling som förmådde dem att börja det transcendentala medvetandet.

En sådan händelse kunde ha förvärvat substans i den vetenskapliga andan som började utvecklas på en ofattbar tid i
hominidens tanke, detta skulle ha agerat som en faktor som skulle motivera uppkomsten av religiös tanke i de generationer
av hominider som snart skulle komma.

Det sätt på vilket vetenskapen skulle ha påverkat utvecklingen av begrepp som motsvarar med verkligheter som går utöver det
man uppfattar med de naturliga sinnena, kan ha funnits i orsak och verkan relationen som skulle bli följden av vetenskaplig
praxis.

De hominider som först utvecklade tekniken för att bearbeta sten kunde kanske jaga ett djur så småningom, men de var inte
organiserade jägare, utan de överlevde genom insamling av frukt och grönsaker samt rester från döda djur. För att
underlätta det senare förfarande kunde de ha börjat använda sig av stenredskap.

Dessa instrument skulle ha krävt en förberedande bearbetning för att kunna riva delar av köttet. Genom att slå en sten mot
en annan erhöll de vassa flingor som ersatte den direkta verkan av tänderna på djurets kropp de skulle äta.

Den återkommande bearbetning av stenen på detta sätt skulle utveckla i hominiden en inbillningskraft som skulle tillåta
honom att se den råa stenen omvandlad till instrumentet som han skulle använd sedan för att göra vardagen lättare.

Han höll i sina händer stenen i sitt naturliga tillstånd, och sedan såg han det i sin tanke omvandlad till det tänkta
skärande instrument som så småningom skapades.

Denna hjärnaktivitet som utvecklades på ett kontinuerligt och systematiskt sätt, skulle samlas i deras minne och så
småningom bli en betydande del av sin genetiska struktur. Vetenskaplig kapacitet skulle då överföras från generation till
generation, vilket skulle påverka ofrånkomligt den skapande potential som skulle känneteckna de framtida människoapornas
(hominider) samhällen i processen som ledde till att de blev människor.

Förmågan att projicera förändrade bilder som en följd av vetenskaplig verksamhet, kan ha gett upphov till mentala
återskapande av ett känsligt inbillat universum som uppstod från den intellektuella insats som innebar den mentala
utformningen av sten verktyg för att göra dem användbara för deras behov.

Denna systematiserade intellektuella ansträngning inom hominidernas släkter ur nödvändighet, som överfördes genom det
kollektiva minnet till oräkneliga generationer, kan ha varit ansvarig för att naturen sedan skulle placeras i en
immateriell universum.

Hur kan denna process, att från att förstå en fysisk verklighet gå till att uppfatta en parallell verklighet som inte kan
kännas av våra sinnen, har skett?

Eftersom hjärnan tillåter extrapolering endast av begrepp man känner till, kan det ha varit det inbillade verklighet som
låg mellan stenen i dess naturliga tillstånd och det tillståndet skapat av hominidens handarbete med stenen, som gav upphov
till andarnas begrepp.

Arbetet med att forma stenen är metodisk. Vetenskapsmannen som utför det, har samlat urminnes kunskap som gör att denne kan
inbilla sig hur stenen kommer att bli efter att ha bearbetat den för att passa sina behov. Hans högra hjärnhalva förstärks
så att dess inbillningar inte är längre begränsad till de stenar denne har i händerna, och då börjar man bredda sig till
den naturliga världens andra verkligheter.

Dessa inbillningar provocerar i sin tur ett tillstånd av förvirring, som förmå dem att söka svar.

Den rädsla som driver individens inbillningar är då en följd av hans dykning i transcendent tron, och inte orsaken till
detta.

Önskan att lindra sin nöd gör att individen söker referenser i naturen som kan göra det möjligt för denne att dra en
urbild, och hitta ett sätt att lösa den negativa inverkan av dessa immateriella och obekanta krafter som han med sitt eget
sinne har återskapat som ett resultat av sin vetenskapliga verksamhet.

Med sin vänstra hjärna utforskade den omgivande naturen och fäste sin uppmärksamhet på himlen, där i den ändlösa cykel som
involverade växlingen mellan ljus och mörker fann svaret till sin högra hjärnhalvas impulser som fick honom tänka en
bipolär värld.

Genom att kombinera ljud och rörelser artikulerade han sociala förhållanden som uppmuntrades av hans sällskapliga instinkt,
i och med han inte kunde mer än bara uttrycka koncept och idéer hämtade från den materiella naturen.

Hans hjärna kunden överföra denna förnimbara verklighet genom dessa kommunikations metoder, men dessa visade sig vara
otillräckliga för att förmedla idéer från den icke materiella världen som inte kunde uppfattas med de naturliga sinnena.

Den högra hjärnhalva som utvecklade hans fantasi och tog honom ner i transcendent medvetande, tvingade samtidigt vänstra
halvhjärnas fysiologiska utveckling, i och med behovet av att förmedla nya idéer som hade sitt ursprung i det imaginära
och immateriella universum.

Så utvecklades och expanderades de olika former av ljud som strömmade ur hans hals, en process som skulle påverka hjärnans
anatomiska utveckling som gjorde det möjligt att kommunicera med ett artikulerat språk, så att de kunde överföra och
förena gruppen framför den framväxande kognitiva verkligheten.

Utrustad med artikulerat tal, tränades dess hjärna att resonera med en alltmer genomtänkt tanke.

Den mänskliga hjärnans evolution har varit resultatet av en växlande utveckling pendel mellan dess två delar, eftersom
utvecklingen av den ena påverkat den andra.

Om vår uppvaknande till ett medvetande av en icke materiell verklighet var resultatet av vår vetenskaplig andas utveckling,
var utvecklingen av artikulerat tal själv följd av behovet att överföra bilder och begrepp som genererades i den parallella
verkligheten.

Grunden för religiös tänkande är därför av intellektuell karaktär.