Gud har garanterat varje levande varelse hans/hennes uppehälle. Han lovar och säger i Koranen: Det finns ingen levande
varelse på jorden som Gud inte sörjer för; Han vet var de gömmer sig [vid fara] och den plats som skall bli deras sista
vilorum; allt är inskrivet i [Guds] öppna bok. (11:6)

Men vad innebär detta löfte för människor, djur insekter, de minsta organismerna osv. när det gäller var och ens behov av
mat, bostad och kläder? Innebär detta löfte att dessa behov kommer att fyllas oavsett om denna varelse medverkat till denna
försörjning genom egna uppoffringar eller ej? Litar man till det senare så är man otroligt naiv.

Vad skulle det finnas för mening bakom detta löfte, att ge alla allt vad de behöver, utan minsta ansträngning från dem
själva? Det enda som skulle komma av detta är en förändring av människorna till att bli lata varelser som bara vill ha
utan att ge något igen. Då skulle ändamålet, med den mänskliga existensen som är att bygga civilisationen vidare på jorden,
bli helt och hållet förkastad.

Vad menas då med orden: ”Han har tilldelat vad som behövs (för allt levande)” och hur kan vi länka dessa två aspekter till
varandra? Den islamiska synen på detta är att gud har skapat jorden med tillräckliga möjligheter, för både växter och djur,
att leva behagligt av. Människan behöver arbeta för att kunna tillvarata dessa möjligheter. Detta måste alla inse.

Om vi lämnar jorden åt sitt öde, utan att bruka den, kommer den att bli vildvuxen och ofruktsam. Hon kommer enbart att
kunna producera sådant som är oätligt. En annan aspekt i frågan är att i vissa länder måste bönderna producera en viss
produkt, på grund av påtryckningar från industriländer. Bönderna får inte möjligheter att vårda sin landlott, utan blir
tvungna att suga ut jorden, tills den blir nästan obruklig. Man hamnar i en ond cirkel mellan marknadskrafterna. Om de
inte suger ut jorden förblir de utan inkomster på kort sikt och om de gör detta blir de utan inkomster på lång sikt.
Dessutom har liknande krafter sett till att ökenområdena spridit sig utom all kontroll.

När en jordbrukare tar väl hand om sin åker, tar bort oönskad växtlighet, använder bra gödning och gott utsäde och
bevattning, får han en god skörd. Han kan sälja vad han producerar, både på den inhemska marknaden och till export. Ta
som exempel den engelska fiskenäringen som är känd för sitt planerade fiske som syftar till att tillvarata möjligheterna
till en kontinuerlig tillgång på fisk året om. Andra länder som inte har denna typ av planlagt fiske får med tiden sämre
tillgång på fisk, eller kan bara ägna sig åt säsongsbundet och/eller begränsat fiske.

Vi hör ofta att den kraftiga befolkningsökningen kommer att bli till en katastrof för mänskligheten. Det framförs ofta
att jorden inte kommer att kunna försörja alla dessa människor. Dessa utsagor är dock kortsiktiga. De framfördes för ett
par decennium sedan, då befolkningen bara var en femte del av vad den är idag. Man ansåg då att jorden inte skulle kunna
försörja en större befolkning än den som då var aktuell. Hur kan den då trots dessa farhågor, försörja dagens befolkning
som är så mycket större?

Uppfinningar ger större produktion

Faktum är att människan har lärt sig att använda jordens tillgångar effektivare genom t ex elektricitet, vindkraft och
andra uppfinningar. Med detta menar jag inte att befolkningen kan växa vidare i samma takt som hittills, uppenbarligen bör
vi försöka att hålla den under en viss kontroll, men jag är övertygad om att der finns fler upptäckter att göra som tjänar
resursutvecklingen framledes. Med stöd av detta resonemang kan mänskligheten njuta av fler mer omfattande rikedomar, så
länge man använder dessa tillgångar rätt och riktigt.

Egypten och Sudan

När befolkningen i Egypten var ca 15 miljoner, under 40 och 50-talen, så kunde man inom landet försäkra alla dessa
människor sin försörjning. Idag skall samma resurser räcka till en befolkning som är fyra gånger större. I och med att
Egypten har Nilen som flyter genom hela landet, tjänar landområdena längs floden och deltaområdena mest av detta. Men
trots långa avstånd är detta vatten en tillgång även för ökenområdena genom bevattning. Dessutom har Egypten stora
tillgångar på grundvatten. Man har tack vare detta kunnat utveckla delar av Sinaiöknen till att nyttjas för odling.
Man leder nu framgångsrikt in mycket vatten från Nilen till dessa områden. Många fler insatser kan göras i Egypten,
och på så vis flerfaldigt öka produktionen av exempelvis spannmål. Som förklaring kan tilläggas att den egyptiska
statspolitiken faller västvärlden på läppen, och därför har landet fått en hel del tekniskt hjälp, som en blivande
producerande handelspartner.

Efter världskrigen ansågs Sudan var ett land med stora resurser inom jordbruk och djurhållning. Detta tack vare att man
enkelt och billigt kunnat tillvarata vattenresurser ur Nilen. Flera projekt startades för att skapa möjligheter för Sudan
att bli arabvärldens ”brödkorg”. Trots dessa satsningar har Sudan flera gånger drabbats av torka, hungersnöd och svält.
Det som orsakat detta är inte brist på resurser, utan politiska oroligheter och ett långvarigt tidigare missbruk av både
resurser och makt.

Det finns många fler exempel än dessa. Fortsätter man att handskas illa med resurserna, så kommer fattigdomen både att
bestå och öka i länder som skulle kunna vara självförsörjande eller till och med exportera livsmedel!

Slutsatsen som vi kan dra av detta är att Gud har givit oss möjligheter, men att vi gör inte det bästa av dessa
möjligheter, Resultatet av detta måste då rätteligen skyllas på människan, och inte på Gud.

Många ställer sig frågan om varför Gud låter människor i t ex Etiopien svälta. Ser man på utvecklingen i Etiopien under de
senaste sextio åren, så har diktaturerna avlöst varandra. Det är dessa makthavare som drivit landet till detta misslyckande.

Varför ska ett folk behöva lida so mycket för en dålig politik? I sammanhanget bör man notera att folket bär också ansvar
för utvecklingen i sitt land och måste till varje pris arbeta för att reformera ensidig och kortsiktig statsledning.

Rättvis resursfördelning

Islam förespråkar inte bara att man skall bruka tillgångarna rätt och riktigt, utan också att dessa tillgångar skall
finnas tillgängliga för alla som behöver ta del av dem. De som äger något skall dela med sig och hjälpa de fattiga. Dessa
regler av ekonomisk moral är grunderna av det islamiska systemet som har till syfte att skapa rättvisa för alla, och detta
skapar en förutsättning som kan garantera alla en anständig levnadsstandard.

Människorna måste alltså se till att följa dessa intentioner i Islam för att inte lidande och svält skall bli permanentade
om dessa problem uppkommer. Utan hårt arbete kan man inte förvänta sig att skörda goda frukter. Vi kan inte anklaga Gud
för att vi inte anstränger oss tillräckligt. Han har gett oss mojligheter till att öka välfärden för hela mänskligheten,
men vi måste själva finna god användning för dessa. Gör vi inte det så kommer den nuvarande, alvarliga situationen i många
länder att bestå och öka.

Ur Salaam Juli-Augusti 1997 Sidor 11-12