Varför bankintresse är motsatsen till lagliga allmosor (2/2)

Ezzedine Ghlamallah – Saphirnews

Mohamed Boudjellal, professor och algerisk ekonom, definierar Zakat, den tredje pelaren i islam, som ”en
religiös plikt som berör alla muslimer som uppnått nissab och som bör rena sin rikedom och inkomster genom
att betala med jämna mellanrum, in natura eller kontant, en bestämt belopp som kommer att fördelas till
rättmätiga fordringsägare i enlighet med det som anges i Koranen.”

Han definierar nissab som ”ett tröskelvärde som när den är uppnådd blir ägaren av en förmögenhet
ansvarig att betala zakat skatten. Den är lika med 85 gram rent guld. När det gäller ackumulerad rikedom
(kontanter eller ädla metaller som inte har varit föremål för transaktion under ett månår, 354 dagar) och
mer, är det nödvändigt att betala en skattesats på 2,5% per år.

Zakat representerar därför en negativ ränta på 2,5 %, vilket avskräcker från att öka förmögenheten allt
för mycket och uppmuntrar till investeringar i realekonomin, medan räntan på kapital betalar för
behållning utan transaktioner, ett passivt kapital. Det är därför möjligt att säga att en zakat
skattepliktig kapitalvinst tenderar obevekligt mot nissab, det vill säga nära noll när man tar hänsyn till
tidsfaktorn, i motsats till räntan som när man tar hänsyn till samma faktor kommer alltid att tendera att
gå mot oändlighet. Det är utan tvekan detta attribut som ledde till att den grekiske filosofen Aristoteles
sa att räntan var i strid med naturen eftersom människan, med räntan, gav en av sina skapelser som saknar
fysisk form, ett gudomligt attribut, oändlighet.

Koranen säger också att intresset är precis motsatsen till välgörenhet: Vad ni lånar ut i ockersyfte för
att det skall växa [i värde] på bekostnad av [andra] människors egendom, växer inte [i värde] inför Gud;
men det ni ger till de behövande för att vinna Guds välbehag [välsignar Han] med en mångdubbel belöning.

(30:39)

Eftersom det nuvarande och framtida liv är, i vissa delar, motsatta till varandra och räntan och
välgörenhets effekter i det framtida livet, som beskrivs av Koranen, är omvända från de man observerar i
detta liv: kapitalet som resulterat från riba reduceras till ingenting, medan kapitalet som resulterar av
välgörenhet multipliceras.

Detta bekräftas av: Gud utplånar vinsten av ockret men låter allmosornas värde växa. (2:276)

Den troende och humanisten placerar sina personliga intressen i ett långsiktigt perspektiv vars tyngdpunkt
går utöver sitt eget jordiska liv: en man kan bara tjäna sitt individuella intresse för det efterföljande
livet och de kommande generationer genom att uppfylla dess etiska och moraliska förpliktelser. Han kommer
inte att kunna tjäna sitt eget intresse genom en självisk användning av jordiska resurser och kommer
istället att föredra att visa solidaritet snarare än att berika sig på andras bekostnad med hjälp av
räntan.

Bankräntesystemet institutionaliserar girigheten

Vid läsning av de heliga texterna och traditionen angående grunderna för zakat är det lätt att förstå att
bunkrat och inaktivt kapital inte kan ge rikedom. Tvärtom, med en minskning med 2,5% per år, tenderar det
oföränderligt mot nissab.

Vi har materiella bevis för att Islams heliga källor, med praktiserande av zakat, institutionaliserar
solidaritet i samhället med automatik genom att beskatta allt bunkrat och inaktivt kapital medan systemet
med bankränta institutionaliserar girighet genom att belöna bunkring och inaktivitet. Ett rättsligt
baserat finansiellt system måste dela på ett jämbördigt sätt risken för affärsverksamhet mellan de
avtalsslutande parterna utöver den finansiella risken som leverantören av medel måste bära, medan systemet
med ränta undantar den sistnämnda från risken för affärsverksamhet och placerar denne i en vinnande
situation oavsett resultatet av operationen.

Vilket värde kan ha ett system som ersätter kapitalets inaktivitet med bankränta och gör det möjligt för
de rika att vara rikare utan att behöva göra något annat än att vara rika?

Denna ställning är etiskt och moraliskt ohållbar och oacceptabel, både från traditionell synpunkt med
hänvisning till källorna till de olika formerna av mänsklig visdom och antikens grekiska visdom precis
som med de tre monoteistiska religioner, men också från en samtida synvinkel när man överväger världens
fördärvade tillstånd under skuldens grepp och det förslavande finansiellt systemet som genom en överdriven
utnyttjande av naturen och livet, leder till förstörelsen av ekosystemet.

Den islamiska civilisationen har fortfarande mycket att erbjuda när det gäller ekonomisk etik

Vi minns Ibn Ishaq, författare till en biografi om profeten Muhammed (sira), som rapporterade att den
senare i sin avskedspredikan, satte stopp för skulden som drivs av ocker: ”Varje ocker ska avskaffas, men
ni ska ha ert kapital: ni ska inte utnyttja någon och ingen ska utnyttja er. Gud har bestämt att det inte
kommer att finnas något ocker. Abbas Ibn Abd al-Muttalibs ocker ska avskaffas helt.” Profeten började
genom att avskaffa ränta som skulle betalas till hans familj.

Dessa ord kommer sannolikt att snart vara med på agendan när frågan om avskrivningen av skuldräntan kommer
att diskuteras på allvar, efter att den senare har blivit outhärdlig för hushåll, företag, institutioner,
samhällen och stater runt om i världen. Den islamiska civilisationen ha bidragit med en hel del till
mänskligheten i form av teknisk och vetenskaplig kunskap, den har fortfarande mycket att erbjuda i frågan
om ekonomisk och finansiell etik.