T.O. Shanavas – The Minaret

Var Aisha sex år gammal när hon gifte sig? Del 1

Bevis 5: Slaget vid Badr och Uhud

Berättelsen om Aishas deltagande i slaget vid Badr finns i en hadith av Muslim, (Kitab al Jihad wa al Siyar, Bab al isti
karahiyat ana fi al bi gazwi kafir). I den berättar Aisha, om resan till Badr och en av de viktigaste händelser som
inträffade under den resan med orden ”När vi nådde Shadjara.” Uppenbarligen var Aisha med den grupp som reste till
Badr. I en annan berättelse om Aishas deltagandet i slaget vid Uhud från Bukhari (Kitab al Jihad wa al Siyar, Gazwi Bab al
Nisa wa qitalihinna ma al Rijal) finns det följande; ”Anas berättade att dagen för Uhud slaget, kunde man inte undvika
att dra tillbaka sina positioner runt Profeten. (Den dagen) såg jag Aisha och Umm Sulaim lyfta upp sina kjolar till vristen
(för att undvika att begränsa sina rörelser).” Återigen visar detta att Aisha deltog i slagen vid Uhud och Badr.

Bukhari berättade (Kitab al magazi, Bab al Khandaq Gazwa hiya wa al ahza) att ”Ibn Umar sade att ’Profeten tillät inte mig
att delta i Uhud, när jag var 14 år. Men i slaget vid Khandaq när jag var 15 år, tillät profeten mitt deltagande.’”

Baserat på dessa berättelser kan vi fastställa att (a) barn under 15 fördrevs och inte tilläts att delta i slaget vid Uhud
och (b) att Aisha deltog i slagen vid Badr och Uhud.

SLUTSATS: Aisha deltog i slagen vid Badr och Uhud vilket visar tydligt att hon inte var vid det tillfälle
nio år gammal utan minst 15 år. Kvinnorna var på slagfältet tillsammans med männen för att hjälpa till och inte som en
belastning. Slutsatsen är att även denna berättelse motsäger Aishas påstådda ålder.

Bevis nr 6: Sura Al Qamar (Månen)

Enligt en allmänt accepterad tradition föddes Aisha ungefär åtta år innan Hijra. Men enligt en annan berättelse från
Bukhari får vi veta att Aisha sa: ”Jag var en flicka (djariya på arabiska) när Sura al Qamar uppenbarades” (Sahih
Bukhari, Kitab al Tafsir, Bab al Sa’a Bal Qaulihi maw iduhum wa al sa’ adha’ wa amarr).

Kapitel 54 i Koranen uppenbarades åtta år innan Hijra (The Bounteous Koran, MM Khatib, 1985), vilket innebär att den
uppenbarades år 614. Om Aisha började leva med profeten vid nio års ålder, år 623 eller 624, då var hon en nyfödd flicka
(sibya på arabiska) vid tidpunkten då Sura al Qamar (Månen) uppenbarades. Men enligt den ovan nämnda traditionen, var Aisha
faktiskt en flicka, inte en nyfödd flicka vid tidpunkten för al Qamars uppenbarelse. ”Djariya” betyder flicka (ung lekfull
flicka) (Lane’s Arabic English Lexicon). Således, Aisha, var en djariya och inte sibya (nyfödd flicka) som var mellan 6 och
13 år gammal vid tiden för al Qamars uppenbarelse och därför var hon mellan 14 och 21 år gammal vid tidpunkten för sitt
giftermål med profeten.

SLUTSATS: Denna berättelse står också i strid med påståendet om att Aisha gifte sig vid nio års ålder.

Bevis nr 7: Arabisk Terminologi

Enligt en berättelse tillskriven Ahmad ibn Hanbal, efter Profetens första frus död, Khadija, gick Khawla till Profeten för
att råda honom att gifta om sig. Profeten frågade henne om hon hade några förslag. Khawla svarade: ”Du kan gifta dig med
en ogift (bikr) eller med en kvinna som varit gift (thayyib).” När profeten frågade namnet för den ogifta, bikr
(jungfru), nämnde Khawla Aishas namn.

Alla som kan arabiska vet att ordet ”bikr” inte används för en omogen flicka på nio år. Rätt ord för flicka [unga lekfull
flicka] är som vi nämnde tidigare djariya. När det gäller bikr, används den för en ogift flicka, utan äktenskaplig
erfarenhet före äktenskapet, virgin på engelska. Därför är det uppenbart att en flicka på nio år inte är en fröken (bikr)
(Musnad Ahmad ibn Hanbal, Vol 6, s. 210, Dar Ihya al Turath al Arabi, Beirut).

SLUTSATS: Den bokstavliga betydelsen för ordet bikr (jungfru) i den ovan nämnda hadith är ”vuxen kvinna utan sexuella
erfarenheter innan äktenskapet.” Så Aisha var vuxen när hon gifte sig.

Bevis nr 8: Koranens text

Alla muslimer är överens om att Koranen är referens boken. Så vi måste leta i Koranen de grunderna som kan hjälpa oss att
klargöra den förvirring som skapades av framstående män ur den klassiska perioden av islam i fråga om Aishas ålder vid
hennes bröllop. Tillåter eller förbjuder Koranen ett äktenskap med ett omoget barn på sju år?

Det finns inga verser som uttryckligen tillåter sådana äktenskap. Det finns dock en vers, där Koranen tydlig uttrycker en
muslims skyldighet att uppfostra ett föräldralöst barn. Koranens lärdom i fråga om de föräldralösas utbildning är giltig
även gällande våra egna barn. Versen lyder: Låt inte dem som [ännu] inte har förstånd få råda över egendom som Gud har
anförtrott åt er för [deras] uppehälle, men använd den för att förse dem med vad de behöver av mat och kläder och ha
[alltid] ett vänligt ord för dem. Och sätt de faderlösa [som ni har i er vård] på prov fram till dess de når giftasvuxen
ålder, och om ni finner dem förståndiga, överlämna då deras egendom till dem… (4:5-6)

När det gäller barn som har förlorat sina föräldrar, måste en muslim tillhandahålla dem (a) mat, (b) kläder, (c) utbildning
och (d) granska deras mognad ”tills de når giftermålets ålder” innan man anförtror dem ansvaret för sin egendom.

Således kräver Koranens vers en noggrann kontroll av den intellektuella och fysiska mognad tills de når äktenskapsålder med
syfte att kunna återlämna deras egendom.

Mot bakgrund av dessa verser skulle ingen ansvarsfull muslim ge det ekonomiska ansvaret till en omogen sju eller nioårige
barn. Om vi överens om att man inte kan ge ett sjuårige barn befogenheter i fråga om pengar, då är varken han eller hon
fysiskt eller intellektuellt redo för ett äktenskap. Ibn Hanbal (Musnad Ahmad ibn Hanbal, Vol.6, s. 33 och 99) berättar att
Aisha vid nio års ålder var utan tvekan mer intresserade av att leka med hästleksaker än att ta på sig den ansvarsfulla
uppgiften att vara en fru. Det är därför svårt att tro att Abu Bakr, en stor man bland muslimerna, kunde lova bort sin
omogen sjuåriga dotter till Profeten som var femtio år gammal. Lika svårt är att föreställa sig att Profeten skulle gifta
sig med en sju årig flicka.

En annan viktigt del av en mentors ansvar är att se till att ett barn uppfostras. Låt oss fråga då, ”hur många av oss tror
att vi kan uppfostra våra barn på ett tillfredsställande sätt innan de är sju eller nio år gamla?” Svaret är ingen. Logiskt
sett är det en omöjlig uppgift att uppfostra ett barn på ett tillfredsställande sätt innan de når sju års ålder. Så hur kan
vi tro att Aisha hade fullföljd sin uppfostran när hon var sju år gammal vid tiden för sitt bröllop?

Abu Bakr var en man med mycket mer förnuft än någon av oss. Så han definitivt hade gjort bedömningen om att Aisha var
fortfarande ett barn i sitt sinne och var inte tillfredsställande uppfostrad så som Koranen befaller. Han skulle inte ha
tillåtit hennes giftermål vi den åldern. Om man hade föreslagit Profeten att gifta sig med den fortfarande omogna och ej
full uppfostrade sjuåriga Aisha, skulle han ha förkastat förslaget, eftersom varken Profeten eller Abu Bakr skulle ha bryt
mot någon av Koranens riktlinjer.

SLUTSATS: Aishas äktenskap vid sju års ålder hade brutit mot riktlinjerna eller de krav på mognad som utfärdats av Koranen.
Därför är historien om Aishas giftermål vid sju års ålder en myt.

Bevis nr 9: Samtycke till äktenskap

En kvinna måste konsulteras och ge sitt godkännande till ett eventuellt giftermål för att den ska vara ett giltigt
äktenskap (Mishakat al Masabiah, engelsk översättning av James Robson, vol I, s. 665). En förutsättning för att ett
äktenskap ska vara giltigt från ett islamiskt perspektiv är att kvinnan har gett sitt samtycke utan att det kan
ifrågasättas.

Oavsett hur mycket vi anstränger vår fantasi kan vi inte betrakta på fullt allvar och acceptera som giltig ett sjuårig
omogen barns tillstånd för äktenskap.

Det är ofattbart att Abu Bakr, en intelligent man, skulle ha accepterat att en sjuårig flicka skulle godkänna sitt giftermål
med en man i femtioårsåldern.

På samma sätt skulle profeten inte ha accepterat godkännandet från en flicka som enligt en hadith av Muslim tagit med sina
leksaker när hon flyttade till Profetens hushåll.

SLUTSATS: Profeten gifte inte sig med Aisha när hon var sju år, eftersom det skulle ha brutit mot kravet på ett giltigt
godkännande enligt de anvisningar som finns för ett islamiskt äktenskap. Därför kan vi hävda att Profeten gifte sig med
Aisha när hon var ett intellektuellt och fysiskt mogen ung kvinna.

Sammanfattning

Det fanns inte någon arabisk tradition om att erbjuda flickor till äktenskap i en så ung ålder som sju eller nio år och
inte heller gifte sig Profeten med Aisha när hon var vid den åldern. Människorna i Arabien motsatte inte sig detta
äktenskap, eftersom det inte hände så som det har berättats.

Det är utan tvekan att berättelsen om Aishas äktenskap vid nio års ålder som har överförts av Hisham ibn Urwa inte kan
godtas som giltig då det strider mot många andra berättelser vi har fått från den tiden. Dessutom finns det absolut ingen
anledning att acceptera som giltiga Hisham Ibn Urwas berättelser när andra forskare, såsom Malik ibn Anas, betraktade Urwas
berättelser från sin tid i Irak som ogiltiga.

Information vi har fått från al Tabari, Bukhari och Muslim visar hur de motsäger varandra i frågan om Aishas ålder. Dessutom
samma forskare motsäger varandra ofta i sina krönikor. Därför berättelserna om Aishas ålder vid hennes äktenskap är inte
tillförlitliga med tanke på de uppenbara motsägelserna i hadith verk av Islams klassiska lärda.

På denna punkt finns det ingen anledning att tro att uppgifterna om Aishas ålder godtogs som giltiga då det finns
tillräckliga bevis för att förkasta det som en myt. Och utöver detta, Koranen själv förkastar äktenskapet med omogna barn
liksom att lämna över till dem socialt ansvar.

T. O. Shanavas är läkare, bosatt i Michigan. Denna artikel publicerades först i Minaret mars 1999.