WhyIslam

I vardagens jäkt och stress är det lätt att glömma att vår tid i den här världen är begränsad. Många undviker ofta att tänka på detta och distraherar sig istället med världsliga sysselsättningar. Koranen tar upp denna tendens: NI FINNER ert nöje i att överglänsa varandra i rikedom och världsliga framgångarända till dess ni står vid gravens rand. Ack nej! En dag skall ni få veta [ert misstag]! (Koranen 102:1-3). Islam lär att döden inte är slutet, utan en övergång till en annan fas av existensen. Att förstå det islamiska perspektivet på döden kan ge djupa insikter, inte bara för muslimer, utan för alla som söker ett mer meningsfullt och målinriktat liv.
Dödens oundviklighet: En väckarklocka
Oavsett om du är muslim, kristen, jude eller ateist är vi alla överens om en sak: döden är oundviklig. Koranen säger: Varje människa skall smaka döden. Därefter skall ni föras åter till Oss… (Koranen 29:57). Denna vers fungerar som en kraftfull påminnelse om vår dödlighet och det världsliga livets tillfälliga natur. Det uppmuntrar oss att stanna upp och reflektera: Lever vi på ett sätt som vi skulle vara nöjda med om idag var vår sista dag? Är vi förberedda på vad som kommer efter?
Inom islam är den bästa förberedelsen för döden att leva ett rättfärdigt liv. Detta betyder inte ett liv i stränghet eller ständig allvar, utan snarare ett liv i balans, vänlighet och medvetenhet om våra handlingar och deras konsekvenser. Profeten Mohammed, frid vare med honom, sa: ”Lev i denna värld som om du vore en främling eller en resenär som passerar genom världen” (Sahih al-Bukhari). Denna hadith fångar verkligheten i denna värld – den är som en flygplatsterminal eller en busstation. Därför bör man inte vara alltför besatt av överdriven materialism och istället fokusera på handlingar som har bestående andligt värde.
Sanningens ögonblick
Inom islam är dödsögonblicket när själen tas av dödsängeln, känd som Azrael. Koranen beskriver detta ögonblick: Han har den oinskränkta makten över Sina tjänare. Och Han sänder dem som vakar över er till den stund då döden [når er]. När döden kommer till någon av er tar Våra utsända emot hans själ – ingen går de förbi. (Koranen 6:61).
För dem som levde rättfärdigt beskrivs detta ögonblick som fridfullt: De vars liv änglarna tar i ett tillstånd av renhet och säger (till dem): de som är utan synd, då änglarna i dödsögonblicket hämtar deras själar och hälsar dem: ”Fred vare med er! Stig in i lustgården, [detta är belöningen] för era handlingar!” (Koranen 16:32).
Islam ger en livfull beskrivning av vad som händer i dödsögonblicket, baserat på läror som tillskrivs profeten Mohammed. Upplevelsen sägs variera kraftigt beroende på personens tro och gärningar i livet.
För en person som levde ett rättfärdigt liv beskrivs döden som en fridfull händelse. Enligt ett uttalande från profeten:
”När den troende tjänaren är på väg att lämna denna värld och inträda i livet efter detta, stiger änglar med strålande ansikten ner från himlen. De tar med sig ett hölje och parfym från paradiset och sitter så långt ögat kan nå. Dödsängeln närmar sig sedan och sätter sig vid personens huvud och säger: ’O rena själ, kom ut till Allahs förlåtelse och välbehag.'”
Själen sägs lämna kroppen lätt, beskriven som att den flyter ”som en droppe vatten från en kopp”. Änglarna tar sedan själen, sveper in den i det himmelska höljet och parfymerar den med en doft som beskrivs som den mest väldoftande mysken på jorden.
Själens resa fortsätter efter att den lämnat kroppen. Hadithen beskriver:
”Änglarna stiger upp med själen, och när de passerar grupper av änglar frågas de: ’Vem är denna rena själ?’ De svarar med personens bästa namn som är kända på jorden. När de når varje himmel ber de om inträde, och portarna öppnas.”
När själen når den sjunde himlen sägs Allah befalla: ”Skriv ner Min tjänarens bok i ’Illiyyun (den högsta himlen) och återför honom till jorden. Ty Jag skapade dem från den, och till den skall Jag återföra dem, och från den skall Jag återföra dem.”
Däremot beskrivs upplevelsen som svår för dem som levde ett liv i strid med islamiska läror. Hadithen säger:
”För den icke-troende tas själen hårt ut. När änglarna stiger upp med den passerar de grupper av änglar som frågar: ’Vem är denna onda själ?’ Änglarna svarar med de värsta namn som personen var känd under på jorden. När de når den lägsta himlen och ber om inträde, öppnas inte portarna.”
Koranen citeras sedan: HIMLENS portar skall förbli stängda för dem som påstår att Våra budskap är lögn och högmodigt vänder sig ifrån dem; det blir inte lättare för dem att komma in i paradiset än för ett rep att tränga igenom ett nålsöga. Så belönar Vi de obotfärdiga syndarna. (Koranen 7:40).
Livet i graven och bortom
Islam menar att själens resa inte slutar med döden. Efter begravningen tror man att två änglar, en som heter Munkar och den andra Nakir, frågar den avlidne om deras tro. Profeten Mohammed sade: ”När den avlidne begravs kommer två blåsvarta änglar till honom. Den ena kallas Munkar och den andra Nakir. De frågar honom: ’Vad brukade du säga om den här mannen (profeten Mohammed)?’ Han kommer att säga vad han brukade säga (i denna värld): ’Han är Allahs tjänare och Hans Sändebud…’” (Tirmidhi)
Själen går sedan in i ett tillstånd som kallas Barzakh, en period mellan död och uppståndelse. Koranen nämner detta mellanliggande tillstånd: Bakom dem [som lämnar denna värld] reser sig ett oöverstigligt hinder fram till den dag då de kallas till nytt liv. (Koranen 23:100). Medan den exakta naturen av detta tillstånd endast är känd för Allah, förstås det som en tid av väntan till Domedagen.
För de rättfärdiga förstås denna period som en period av fred och förväntan på Allahs barmhärtighet. Profeten Mohammed sägs ha sagt: ”När en troende dör, visas han sin plats i paradiset morgon och kväll” (Sahih al-Bukhari 3240). Omvänt, för dem som levde syndiga liv, kan denna period innebära obehag som en förhandsvisning av det ansvar som kommer.
Reflektion och handling: Tiden är nu
Att reflektera över döden får oss att begrunda de grundläggande frågorna om vår existens: Varför är vi här? Finns det ett större syfte med livet utöver våra dagliga rutiner och materiella strävanden? Dessa tankar leder oss naturligtvis till att överväga konceptet med en högre makt eller Skapare. Om det finns en Gud, vad är vår relation till denna gudomliga varelse? Hur formar denna relation, eller brist på densamma, vår förståelse av livet och vår plats i universum?
Dessutom väcker funderingar över döden oundvikligen frågor om vad, om något, kommer efter. Är döden verkligen slutet, eller är det en övergång till en annan form av existens? Om det finns ett liv efter detta, hur påverkar den möjligheten hur vi lever våra liv nu? Det här är inte enkla frågor att brottas med, men de är avgörande för att skapa en heltäckande världsbild och förstå vår plats i existensens stora plan.
Sådana reflektioner utmanar oss att se bortom det omedelbara och betrakta det eviga. De inbjuder oss att granska våra övertygelser, våra handlingar och själva grunden för vår världsbild. För dem som tror på ett liv efter detta väcker det frågan om hur förberedda vi är på vad som kommer härnäst. För dem som inte gör det manar det till eftertanke om hur man finner mening i en ändlig existens.
Islam lär ut att det aldrig är för sent att vända sig till rättfärdighet och söka svar på dessa djupa frågor. Koranen säger: TROENDE! Frukta Gud, och tänk på vad ni sänder framför er, var och en, till morgondagen! Ja, frukta Gud! Han är väl underrättad om vad ni gör. (Koranen 59:18). Denna vers är en uppmaning till handling, som uppmuntrar oss att vara medvetna om vårt andliga tillstånd och att söka förståelse innan vår tid i denna värld tar slut.
Slutsats
Inom islam handlar det inte om att leva i rädsla, utan om att leva med syfte och medvetenhet om vårt slutliga öde. Profeten Mohammed, frid vare med honom, sa: ”Var i denna värld som om du vore en främling eller en resenär” (Sahih al-Bukhari) och påminner oss om livets tillfälliga natur.
Koranen betonar detta perspektiv:
Detta jordiska liv är [knappast mer än] lek och flyktig glädje, men i evighetens boningar [väntar] livet i dess fullhet. Ack, om de visste…! (Koranen 29:64)
Denna lära uppmuntrar oss att prioritera våra handlingar baserat på deras konsekvenser i livet efter detta. Den kallar oss att leva meningsfulla, dygdiga och hängivna liv, alltid medvetna om vår återkomst till Allah.
När du reflekterar över dessa läror, fundera över hur denna medvetenhet om döden och livet efter detta kan omforma dina prioriteringar och handlingar. Vägen till rättfärdighet är öppen för alla, som Koranen säger: Gud älskar dem som vänder tillbaka till Honom i ånger [om de har syndat] och Han älskar dem som vill rena sig. (Koranen 2:222). Möjligheten till förändring finns alltid, men tiden att agera är nu.