USA:s drönare och den nationella religionen

David Swanson – PressTV

 

USA:s nationella religion är nationalismen. Dess gud är flaggan. Dess bön är löfte om trohet.

Flaggan befogenheter inkluderar liv och död, makt som tidigare ägdes av traditionella religioner. Dess myter är uppbyggda kring offret av liv för att skydda dem mot det onda utanför nationen. Dess hjältar är soldater som gör sådana offer baserade på orubblig tro. En ”Dream Act” som skulle ge medborgarskap till de invandrare som dödar eller dör för flaggan förkroppsligar de djupaste drömmar om flaggas dyrkan. Dess höga präst är överbefälhavare (Commander in Chief). Dess slakt av otrogna är inte skyddet av en nation, men en handling som i sig helt utgör nationen som det förstås av dess anhängare. Om nationen slutade döda skulle den upphöra att existera.

Vad händer med myter som dessa när vi upptäcker att flygande mördarrobotar är bättre soldater än själva soldaterna? Eller när vi lär oss att presidenten använder dessa flygande robotar för att döda amerikanska medborgare? Vilka föreställningar ska vi kasta överbord för att minska dissonansen i våra oroliga hjärnor?

Cirka 85 % av US religiösa anhängare, en snabb krympande grupp, är teister. Flaggas dyrkan kan vara på tillbakagång också, men dess siffror är fortfarande höga. En majoritet stöder ett förbud mot flagga förbränning. En majoritet stöder presidentens makt för att döda icke-US religiösa anhängare med drönare, medan en betydligt mindre andel stöder presidentens makt att döda amerikanska medborgare med drönare utomlands.

Det vill säga, om översteprästen förklarar någon till Guds fiende, tror många människor att han borde ha befogenheten att döda denna fiende. . . Om inte fienden är en amerikansk medborgare. I sekulära termer, vilket gör denna verklighet ännu galnare, många av oss stöder mord baserat på offrets medborgarskap.

Naturligtvis dödar överbefälhavare amerikanska medborgare hela tiden genom att skicka dem till krig. Drönare ändrar inte det. Drönares piloter har begått självmord. Drönares piloter har blivit ett mål och dödas av självmordsbombningar som hämnd. Drönare har dödat amerikanska medborgare genom oavsiktlig vådabekämpning (”friendly” fire). Den fientlighet som drönare genererar utomlands har motiverat terroristattacker och försök till attacker utomlands och inom USA:s nationella gränser.

Men utfodring av vår heliga flagga med lik ser annorlunda ut när vi matar dem direkt till presidentens flygande robotar utan en utländsk mellanhand. Och ändå för ungefär en fjärdedel av den amerikanska allmänheten är inte annorlunda trots allt. Presidenten, enligt sin egen uppfattning, bör ha befogenhet att döda dem, eller åtminstone makten att döda någon (inklusive amerikanska medborgare) som är så förorenade att den finns utanför USA, en skrämmande och primitiv värld som många US religiösa anhängare har aldrig besökt och känner inget behov av att någonsin besöka.

Folkligt stöd för presidentens mord sjunker betydligt om ”oskyldiga civila kan också dödas.” Men ett religiöst trossystem förevigar sig inte genom de positioner man tar på befintlig fakta men genom sin förmåga att välja vilka fakta man blir medveten om och vilka fakta är fortfarande okända.

Många US religiösa anhängare har undvikit att veta att amerikanska medborgare, däribland minderåriga, har blivit ett mål och dödats, att kvinnor och barn är med på listan över dem som ska dödas, att hundratals civila dödsoffer har dokumenterats av seriösa journalister, inklusive offrens namn och identiteter, att amerikanska fredsaktivister åkte till Pakistan och träffade offrens familjer, att den amerikanska ambassadören i Pakistan sade att det finns en amerikansk regerings räkning på hur många civila hade dödats, men han skulle inte säga hur många de var, att den stora majoriteten av de dödade inte var viktiga ledare i någon organisation, att människor blir ett mål och dödas utan att ens veta deras namn, att människor blir ett mål och dödas enbart för att de försöker rädda offer för tidigare attacker, att de sårade är fler än de döda, att de traumatiserade är fler än de sårade, att de flyktingar som har flytt drönares attacker är över en miljon, att Drone Wars inte ersätter markkrig men startar ett krig genom att destabilisera nya nationer vilket kan utvecklas till markkrig, att vissa topp USA: s militära tjänstemän har sagt att drönarna skapar fler nya fiender än de döda, eller att det drönare gör med vårt rykte utomlands får Abu Ghraib att se ut som det roliga spel våra media och förståsigpåare sa att det var.

Om våra domstolar skulle döda utan rättegång, det skulle finnas per definition en risk för att döda oskyldiga. Detsamma bör förstås när en president och hans flygande robotar, eller missiler eller nattliga räder dödar utan rättegång.

Om vi bombas skulle vi inte anse det mer acceptabelt att döda dem som motsätter sig än de som inte gjorde det. Därför är kategorin ”oskyldiga civila” (till skillnad från skyldig icke civila) misstänkt i bästa fall.

Den stora majoriteten av de ”värsta av de värsta” inlåsta i Guantanamo har friats och befriats, något som inte kan göras med drönares offer. Men John Brennan, som en gång bedömdes som oacceptabel för sin roll i förvar och tortyr, anses nu vara acceptabelt.

Godheten i hans mördande onda varelser uppväger det onda i hans kvarhållande och torterande av människor som ibland hade fel identitet. De döda kan inte fel identifieras. Presidenten har förklarat att alla oidentifierade döda män gammal nog att slåss var per definition en militant. När allt kommer omkring han hade redan dödats.

Men det vi vet med säkerhet: Han var någons barn. Han var någons älskade. Han var någons vän.

Vi har ett ansvar nu att växa upp väldigt snabbt. Vår regering bryter ner rättsstaten och stryper bort våra rättigheter med ursäkten av den skyddar oss från en fiende som genereras genom samma process. Drönare är inte oundvikliga. Drönarna är inte ansvariga för oss. Vi behöver inte fylla våra lokala himlar med ”övervaknings” drönare och ”folksamlings kontroll” drönare. Det är ett val som är upp till oss att göra. Vi behöver inte överföra till meningslösa metallbitar hjältemodet som hittills skänkts lika meningslös på soldater. Det finns ingen ursäkt för att stödja mord på utlänningar i de fall där vi inte skulle stödja mordet på amerikanska medborgare. Det finns ingen ursäkt för att stödja en politik för att mörda någon alls.

Det finns ingen ursäkt för att låta er regering att ta din son eller dotter och få tillbaka en flagga. Det finns ingen ursäkt för att låta er regering att ta någon annans son eller dotter. Någonsin. Någonstans. Oavsett hur rädd du än är. Oavsett vilken trohetsed du robotaktig har lovat till en färgad bit tyg sedan dagis. Dagens robotar kan utföra trohetslöfte som vilken människa som helst. De har emellertid inte något hjärta att placera sin hand över. Vi bör reservera våra hjärtan för åtgärder robotar inte kan utföra.

 

Anteckningar

David Swanson är en amerikansk aktivist, bloggare och författare. Han tjänade i ett år som media samordnare för Internationella arbetsorganisationen Communications Association. I maj 2005, hjälpte Swanson att producera Downing Street memo känd i USA och diskuterat i kongressen. Han var med och grundade Efter Downing Street och ledde en pågående kampanj för att anklaga president George W. Bush och vicepresident Dick Cheney. Swanson fortsätter att arbeta i nära samarbete med fredsrörelsen och leder ofta kampanjer för att avsluta Irakkriget och bestraffa dem som deltog i lanseringen av detta krig. Hans Swanson böcker inkluderar War Is A Lie. Han bloggar på http://davidswanson.org och http://warisacrime.org och arbetar som kampanjen samordnare för online aktivist organisation http://rootsaction.org.