Umberto Mazzei – Rebelion

Diskussionen om växelkurser mellan valutorna och betalningsmedel vid internationell handel är helt aktuellt. Den 28 mars, slutade ett WTO symposium om detta ämne. Förra veckan hade BRICS (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) en konklav i New Delhi där de enades om att handeln mellan dem ska göras i respektive valuta.

Den amerikanska tryck för att internationalisera de ensidiga sanktioner de tillämpar mot Iran på de finansiella marknaderna har intensifierat behovet för handel och finans i andra valutor.

Dollarn var i över sex decennier den dominerande valutan i internationell handel. Detta gav stora fördelar till Wall Streets finansiärer, stort inflytande till USA:s regering och tillät amerikanerna att leva med en kronisk ogynnsam handelsbalans. Än idag, trots den finansiella krisen som uppstod på Wall Street och skapandet av ”kvantitativa hjälpmedel” för mer än en biljon (triljoner), 60 procent av alla valutareserver är i dollar. Men det finns stora förändringar i horisonten.

Den etablerade media uppfinner ofta eller ignorera enligt sina intressen Wall Streets ägare. Det är därför nästan ingen talar om avtalet att sluta använda dollarn i internationell handel.

Vissa länder har börjat sälja olja i andra valutor och att skapa avstånd till petrodollar, som man kallade utgivningen av dollar för att betala för oljans högre priser som orsakade USA:s slutliga övergivande av guldmyntfoten 1973. De stora exporterande ekonomier och internationella institutioner som FN, har redan tagit upp behovet av en ny global reservvaluta.

Den amerikanska ekonomin har försämrats under årtionden och de finansiella ansträngningar för att rädda bankerna har avlett och steriliserat i börsen de resurser som kunde ha stimulerat ekonomin. Stigande arbetslöshet, USA:s avindustrialisering och en kronisk underskott i handelsbalansen, rekommenderar övergivandet av dollarn som reservvaluta.

Samtidigt anklagas Kina av USA och dess satelliter för att undervärdera sin valuta, renminbi (RMB), och ber dem att göra den konvertibel. Det paradoxala är att Kina är den största externa kund för amerikanska statsobligationer, och det land som förlorar mest med en depreciering av dollarn, därför har de minskat andelen dollar i sina reserver från 74 % till 54 %. Dilemmat är att om RMB är konvertibel, vilket efterlyses USA, skulle det accelerera dollarns fall. Om balansen fortsätter, kommer Kinas ekonomi att nå den amerikanska år 2016, men med tillväxt. När den kinesiska levnadsstandarden höjs kommer den kinesiska ekonomin att bli den största i världen år 2020. Detta föranleder Kina att successivt tillåta en större närvaro av RMB som valuta.

Symptom

Sedan 2004, Ryssland och Kina arbetar för att skapa en ny global reservvaluta för att ersätta dollarn. I sin bilaterala handel undviker de dollarn och sedan ett år tillbaka handlar de enbart i sina egna valutor. Kina och Japan, världens andra och tredje ekonomier avtalade nyligen om att handla med sina egna valutor. BRICS länder (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina, Sydafrika) har meddelat att de kommer att öka handeln mellan dem och med deras egna valutor. Handeln mellan BRICS är 230 000 miljarder US dollar och växer med 28 %.

Afrika har en miljard invånare och dess största handelspartner är inte längre Europa, men Kina. Handeln mellan de två ökade med 31 % per år och gick från $ 10,6 miljarder US dollar 2001 till 120 miljarder US dollar 2010 och 166 miljarder US dollar år 2011 och den är till Afrikas fördel eftersom Afrikas export var 93 miljarder. Kinesiska tekniska avtal i Afrika under 2010 översteg 132 miljarder US dollar. Mer än en tredjedel av dessa transaktioner var med Sydafrika och efter överenskommelse mellan BRICS länder kommer handeln att ske i Rands och RMB som är redan reservvaluta i andra afrikanska länder. Den största banken i Afrika, Standard Bank, säger att år 2015 kommer över 100 miljarder av den afrikanska handeln att betalas i RMB.

Handeln mellan Indien och Afrika ökar också. Den 17 mars hölls i New Delhi det andra toppmötet mellan Indien och afrikanska handelsministrar där man fastställde målet att öka den bilaterala handeln från 62 miljarder 2011 till 90 miljarder US dollar 2015. Vi kan anta att handeln mellan Indien och Sydafrika, som är 8 miljarder US dollar kommer att betalas i rupier och rands, enligt BRICS avtalet.

Kina verkar fast besluten att införa EMB som stark valuta för investeringar och handel. Cirka 70 000 kinesiska företag använder RMB i sin asiatiska verksamhet. I januari enades Kina och Förenade Arabemiraten om att överge dollarn och använda sina egna valutor i oljetransaktioner. Detta är en valuta utbyte (valuta swap) för 35 miljarder RMB (5,5 miljarder US dollar). Detta avtal med Förenade Arabemiraten och uteslutandet av Iran från dollarn området är ett hot mot petrodollar systemet.

USA upphörde att vara Saudiarabiens viktigaste oljekund, och nu är Kina det, som importerade 1,39 miljoner fat i februari. Nu börjar byggandet av ett kinesisk-saudiskt raffinaderi och handeln mellan de två länderna växer i galopperande takt. Det är troligt att de diskreta avtalen mellan de båda länder inkluderar betalning av olja i RMB.

Behovet av att ersätta dollarn som den viktigaste valutan för handel och finans blir allt tydligare. En valuta med ett instabilt värde kan inte vara referens valuta, en valuta som dessutom deltar i en bedräglig ekonomisk oreda i maskopi med USA:s Federal Reserv.

Receptet

En FN-rapport förutspår ”ett nytt globalt reservsystem” … ”inte längre baserad i USA-dollar som den enda viktigaste reservvaluta.” IMF har också rapporter som pekar på detta behov. Det finns en med titeln ”Reserv ackumulering och internationell monetär stabilitet” som dammar av John Maynard Keynes recept som föreslogs på Bretton Woods, ”bancor” som utfärdas av en världs centralbank. I dessa tider med den finansiella sektorns absolut politiska dominans över resten av samhället, det som en gång rekommenderades, verkar oklokt idag. Det skulle säkerligen sluta i en global expansion av korruptionen med Wall Street och Citys delaktighet, något som nu präglar Federal Reserve och Bank of England.

Svaret måste börja med en tydlig konstaterande, som Jaroslav Lissovolik från Deutsche Bank sade: ”Euron och dollarns monopol som reservvaluta kan ifrågasättas. Världen behöver andra reserv valutor.” Den finansiella angrepp mot Iran för deras försök att bemästra kärnteknik, den ”tsunami av pengar” pga. den stora monetära injektion för att belöna banksters eller det löjliga med att frysa fru Assads konto för vissa påstådda inköp, som dessutom är lagliga, är handlingar som visar världen den irrationella missbruk av detta finansiella system och det brådskande behovet av förändring.

I Delhi kom man också överens om en utvecklingsbank sponsrad av BRICS-länder som skulle använda en korg av sina egna valutor i lån till andra utvecklingsländer. En stabiliserande nyhet, eftersom BRICS ekonomier har mer stabil tillväxt. Det skulle vara en bra utgångspunkt för att lindra spåret efter Bretton Woods-avtal som införde Världsbanken, IMF och den amerikanska dollarn som skiljedomare i internationella finanskretsar.

Umberto Mazzei har en doktorsexamen i statsvetenskap från Florens Universitet. Han är chef för Institutet för Internationella Ekonomiska Förbindelser i Genève.