Allah har gett dem rikedom och barn för att klara uppdraget att bygga mänskligt liv på jorden, men inte för att de ska
bli helt upptagna i dem och deras förhållanden.

TROENDE! Låt inte [omsorgen om] era ägodelar och [bekymren för] era barn få er att glömma att åkalla Guds namn; de som
gör detta är förlorarna. Och ge av det som Vi har skänkt er för er försörjning innan ni känner döden närma sig och ni
säger: ”Herre! Ge mig bara ett kort uppskov; då skall jag ge åt de behövande och leva som en rättskaffens människa!”

Men Gud beviljar inte uppskov åt den vars tid har löpt ut, och Gud har full kännedom om vad ni gör. (63:9-11)

Detta är den sista referensen i sura Al-Munafiqun. För de troende, må Allah vara nöjd med dem, tillsammans med Hans
budbärare, i sin egen rang, har gjort dem att dela i ära och värdighet. Han vill att de når denna höga toppen, och
göra sig av med alla egenskaper som liknar hycklarnas.

De borde föredra att stiga över allt annat, inklusive sina egendomar och avkomma. Ingenting bör avleda deras
uppmärksamhet från att sträva efter sådana andliga syften.

Pengar och barn kan oroa en person som att denne blir omedveten om allt annat, det är så, om inte hjärtat påminner
denne om syftet med hans existens, vilket gör att man känner att man har ett högre mål. Detta mål bör vara en som är
värdig den varelse i vilken Gud har andats sin egen ande, som får denne att vakna inom honom en önskan att uppnå vissa
gudomliga egenskaper, naturligtvis, inom ramen för sina egna mänskliga begränsningar.

TROENDE! Låt inte [omsorgen om] era ägodelar och [bekymren för] era barn få er att glömma att åkalla Guds namn; de som
gör detta är förlorarna. (63:9)

Det första du förlorar är din mänskliga identitet, vilket är beroende att behålla kopplingen till människans mänskliga
ursprung. Den som förlorar sin identitet förlorar allt, oavsett storleken på dennes rikedom eller antalet ättlingar.

När det gäller donationer till välgörande ändamål, påverkar sura hjärtan på flera sätt, Och ge av det som Vi har
skänkt er för er försörjning… (63:10). Detta påminner oss om ursprunget för allt vi har. Allt tillhör Gud, som vi
tror på och som lär oss att vara generösa och välgörande.

Denna välgörenhet bör göras ”innan ni känner döden närma sig…” Det borde vara ett resultat av individens egna
handlingar innan döden kommer och då lämnar man allt bakom sig åt andra att njuta. Om man inte gör så, kommer man att
se runt omkring bara för att upptäcka att man inte har gjort något själv för att uppnå sin egen frälsning. Detta är
den värsta dumheten och största förlust.

Då kommer man att känna samvetskval och ånger och önska sig mer tid för välgörenhet och för att förena sig med dem som
är rättfärdiga. Sådana önskningar kommer inte att gynna någon alls. Men Gud beviljar inte uppskov åt den vars tid har
löpt ut… (63:11)

Hur kommer de att kunna erbjuda något nu, när chansen finns bakom dem? … och Gud har full kännedom om vad ni gör.
(63:11)

Flera varningar görs på en kort och rätt plats, omedelbart efter att beskriva egenskaperna hos hycklarna och deras
intriger mot troende. När de troende är orubblig i sin fruktan för Allah, kommer de att skyddas från hycklarna. De
tjänar från att utföra de uppgifter som deras tro kräver av dem. De ska aldrig lämna sin hängivenhet till Gud,
eftersom det är källan till deras maximalla säkerhet. Har inte Allah nedsänt Koranen för att utbilda och utveckla de
troendes sinnen och hjärtan?

Anteckningar:

Sayyid Qutb har varit en av de mest inflytelserika tänkarna i den islamiska världen. Han föddes i Musha (eller Qaha)
i Asyuf provinsen, söder om Egypten den 8 oktober 1906 och dog den 29 augusti 1966.