Raúl Sánchez García – Rebelion
Frågan är inte retorisk eller ett försök att prata om en imaginär värld där dessa tre stora idrottsmän ändrar
hudfärgen. Frågan är ganska verklig, och kan berätta en hel del om frågor som rör förhållandet mellan natur och
miljö som ofta presenteras som en falsk dikotomi som står emot varandra men som undviker just de viktiga frågor som
ligger bakom debatten.
Ur en synvinkel som upprätthåller ras myterna, det finns inte en mer kraftfull bild än startfältet av OS finalen i
100m. Allt är svart! Det finns ingen vit! Och då mina elever (eller mina akademiska kolleger) frågar mig, men hur
kan inte rasen påverka sporten? Det är tydlig, titta på detta. Och jag blir förtvivlad eftersom efter denna bild
kommer en rad rasistiska stereotyper (Vita människor kan inte springa eller hoppa, titta på NBA! Svarta kan inte
simma på grund av deras benstruktur som gör att de flyter mindre osv. … Titta på Moussambani i OS!)
Stereotypernas mekanism är följande: först, en obestridlig bild (startfältet i 100m), sedan främjande av studier och
resultat som motiverar stereotypen. Något liknande händer idag. Den flod av genetiska studier inom idrotten sedan
barnsben lovar att hitta dem som kan vara bäst lämpad för vissa idrottsgrenar.
På senare tid, beröms ACTN-3-genen (som påverkar muskelfibrers struktur) som man tror har stor påverkan när det
gäller hastighet eller kraften i hoppet. Den allmänna åsikten säger att den svarta rasen är magiskt begåvad med
denna gen, som skulle vara nödvändig för att förklara exempelvis 100m mytiska bild. Teorin verkar passa perfekt med
resultatet (odiskutabelt) som vi ser i varje större idrottsevenemang. Dock, detta uppenbara aseptiska och objektiva
vetenskapliga praxis ignorerar verkligen det otänkbara, det som inte diskuteras, nämligen den politisk-historiska
konstruktionen av begreppet ras.
Jag ät ledsen att säga att de flesta naturvetare är dåliga samhällsvetare och kategorierna som tas som faktiska data
(i detta fall, ras) är sociala konstruktioner som alltid inbegriper ett antal mycket specifika maktrelationer.
I fallet med ras, är det omöjligt att skilja den från den europeiska kolonialismens historia i relation med andra
nationer. Idealexempel för det mänskliga är den europeiska vita mannen, som är skild från allt annat. Det är ett vi
som definieras som inga andra. När det gäller idrott, motsats diskursen översätts mellan vita och svarta.
Sedan början av nittonhundratalet när de så kallade färgade idrottsmän i USA börjar växa fram i idrott (trots den
restriktiva ”färgbarriären’) dyker upp en serie av reaktioner som försöker förklara detta fenomen. Vanligtvis den
svartvita dikotomi var kopplad till andra som ande/djuriskhet, sinne/kropp, vilja/brutalitet, mm. som slutligen
summerades i att de svarta idrottarna borde betraktas som fuskare på grund av de biologiska fördelar de har på
idrottsplanen.
Detta argument har förfinats något och idag inbegriper den vördade och sofistikerade genetisk forskning. Men de data
som kommer ut av dessa studier faller fortfarande i samma gamla misstag, att inte riktigt fundera på om de
kategorier som används i studierna är relevanta. Och om vi inte tydlig kan definiera de kategorier över vilka vi
baserar våra studier, hur kan vi få säkra resultat från dem?
Jag tror att ras kategorin är helt enkelt en kategori som tillhör den allmänna åsikten och kan inte anses vara
vetenskaplig. På vilken svart pigmenterings nivå börjar och slutar den vita rasen? Varför när vi ser någon vi anser
vara en ”mulatt” tenderar vi att betraktar denne som tillhörande den svarta rasen?
De mytologiska berättelser om ras renhet uppstod som en påstådd vetenskaplig förklaring av E. Bancrofts teori
(intressant nog, en afroamerikansk författare) om ”muskel assimilation”: afro-amerikanska idrottare är så bra på
grund av en naturlig urvalsprocess som skett under slaveri perioden. Men mot detta uttalande kan man citera den
vanliga praxisen hos slavägarna att ha barn med sina slavar för att kunna direkt fortsätta producera flera slavar.
Det vill säga att rasblandning var ett ganska vanligt tillstånd i alla dessa samhällen, och detta bör vi inte
begränsa bara till amerikanskt territorium utan att till var och ett av de koloniala territorierna.
Men, och här ligger den springande punkten i hela frågan, dessa mestiser aldrig betraktades som vita, som en länk
till blod renhet som har funnits i varenda en av de situationerna av ras/etniskt utnyttjande längs historia.
Raskategoriseringar är, helt enkelt, giltiga utifrån den punkt från vilken de är definierade. Det är inte svårt att
föreställa sig att om den hegemoniska makten var de koloniserade befolkningsgruppers sida (svart), var och en av de
så kallade mulatterna skulle i detta fall vara vita! Jag menar, man skulle inte behöva förändra ett dugg av det
nuvarande genetiska struktur hos dagens Usain Bolt, Michael Jordan eller Muhammad Ali för att de skulle betraktas
svart eller vitt beroende på den hegemoniska perspektiv som definierar dem.