Farid Stambouli – Saphirnews

 

I Sura Al-An’am (Boskapen) fastställer Gud tydliga rekommendationer för troende, som Han utpekar som sina gränser för att inte överträdas, för att vägleda individer mot ett rättvist och balanserat beteende. Bland dessa rekommendationer finns:

Och rör inte den faderlöses egendom – om det inte är fråga om att föröka den – innan han har nått myndig ålder. Och mät och väg med fulla mått [i allt vad ni företar er] såsom rättvisa och rimlighet kräver – Vi lägger inte på någon en tyngre börda än han kan bära. – Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig. Och håll fast vid förbundet med Gud.” Detta är vad Han befaller er; kanske lägger ni det på minnet. (6:152)

Dessa verser, rika på lektioner, betonar rättvisa under alla omständigheter, inklusive i de mest personliga och intima sammanhang, som familjen. Efter att ha förbjudit destruktiva beteenden som att döda barn av rädsla för fattigdom (6:151), riktar Gud uppmärksamheten mot mer subtila men lika avgörande interaktioner: de som involverar rättvisa och rättfärdighet i tal.

Förbudet mot att döda sina barn, som nämndes strax innan i vers 151, har en självklar aspekt: ​​att skydda familjemedlemmarnas fysiska liv. Men följande vers, genom att frammana rättvisa i tal och rättvisa mot nära och kära, utökar skyddet till den psykologiska och andliga dimensionen. Ja, precis som det är otänkbart att beröva ett barn hans liv genom rädsla eller försummelse, är det lika allvarligt att skada hans själ genom orättvisa ord eller partiskt beteende. Verbal orättvisa, särskilt när den kommer från föräldrar eller auktoritetsfigurer, kan ha en djupgående inverkan på en individ och påverka deras självförtroende och moraliska utveckling.

 

Vikten av rättvisa i familjekretsen

Slapphet i strävan efter rättvisa inom familjekretsen är en naturlig tendens som alla kan möta. Familjekontexten, präglad av förtrogenhet och närhet, kan leda till uppfattningar om interaktioner som mindre formella eller mindre viktiga än de som sker i ett kommersiellt, socialt eller juridiskt sammanhang. Men versen understryker att rättvisan inte känner några gränser, inte ens familjebandens. Gud påminner oss om vikten av att upprätthålla strikt rättvisa även när det kommer till nära och kära, eftersom det är i denna relation som den sanna anslutningen till tron ​​ligger.

Det är lätt att ägna sig åt ett mindre rigoröst beteende med nära och kära, med tanke på att den privata miljön tillåter mer flexibilitet. Denna avslappning kan dock orsaka känslomässiga sår och obalanser i familjerelationer. Vi kan frestas att tona ned en sårande kommentar, ignorera orättvist beteende eller gynna en familjemedlem av tillgivenhet eller vana. Denna typ av slapphet kan tyckas obetydlig, men den skapar ett prejudikat och etablerar en orättvis familjedynamik som i slutändan kan påverka hur varje medlem agerar utanför hemmet.

 

Tal som en indikator för rättvisa

När Gud säger: Och när ni yttrar er, yttra er med opartiskhet, även om det gäller en nära anhörig, visar det att rättvisa inte är begränsad till handlingar eller ekonomiska transaktioner, utan även sträcker sig till ord. Det vi säger kan ha stor inverkan på uppfattningen om rättvisa i familjen. Orättvisa ord, vare sig de är partiska eller visar favorisering, kan skapa förbittring och känslomässiga obalanser. Inom familjen väger ord särskilt tungt eftersom de ofta tas till hjärtat och lämnar ett djupt intryck.

Denna gudomliga befallning kräver därför ökad vaksamhet på hur vi talar till våra nära och på de domar som uttrycks mot dem. Detta innebär att tillämpa samma stringens och opartiskhet i verbala utbyten som man skulle tillämpa i ett officiellt eller socialt sammanhang. Till exempel, en förälder som alltid försvarar ett barn till andras nackdel, eller som ger mer uppmärksamhet och beröm till en viss familjemedlem, äventyrar familjebalansen och sänder ett motsägelsefullt budskap om rättvisa.

 

Familjen som grund för ett rättvist samhälle

Familjen spelar en central roll i individens bildning och i förlängningen för samhällets goda hälsa. Om rättvisa praktiseras konsekvent inom hushållet, blir det andra natur för dess medlemmar. Barn, genom att växa upp i en miljö där rättvisa respekteras även i små saker, kommer att bära detta värde in i sina vuxna liv. De kommer att vara mer benägna att tillämpa dessa principer i sina vänskapliga, professionella och medborgerliga relationer.

Å andra sidan, om rättvisa uppfattas som något som kan avslappnas inom familjesammanhang, förlorar denna föreställning sin styrka och relevans i andra livssfärer. Denna slapphet kan sedan sprida sig, påverka hur individer interagerar i samhället och äventyra social sammanhållning och kollektiv rättvisa.

 

Lärdomar för den troende

För den troende är vissa lärdomar viktiga:

– Rättvisa hela tiden: den troende är kallad att upprätthålla rättvisa, även i informella stunder och familjestunder, för att fullt ut förkroppsliga Islams värderingar.

– Ansvar i tal: ord måste återspegla rättvisa och aldrig talas med partiskhet. Det är ett engagemang för verbal rättfärdighet som bidrar till fred och öppenhet inom familjen.

– Modell av integritet: genom att handla rättvist i hemmet, positionerar den troende sig själv som ett exempel för sina barn och nära och kära, och inspirerar en rättfärdighetskultur som sträcker sig till samhället.

 

En profetisk modell av rättvisa och vänlighet

Guds befallning att utöva rättvisa är inte avsedd enbart att förhindra ondska, den syftar också till att uppmuntra ett större nytta. När vi tittar på det profetiska mönstret, observerar vi att profeten Mohammed, frid vare med honom, inte bara var rättfärdig under alla omständigheter, han lyste också upp sitt hem med vackra ord och vänliga handlingar. Han visste hur han skulle anpassa sig till de olika karaktärerna hos sina nära och kära, ge alla den nödvändiga uppmärksamheten och omsorgen, som en trädgårdsmästare som tar hand om sina växter.

Varje medlem i familjen, som en unik blomma, fick lämplig vård: tålamod för de mest ömtåliga, uppmuntran för de mest blyga och kärleksfull fasthet för dem som behövde det. Han såg inte bara till att han aldrig skadade hjärtan med olämpliga ord eller handlingar, utan han gav näring och vattnade deras själar med välvilja och visdom, så att alla kunde blomstra fullt ut.

Detta engagemang för rättvisa och skönheten i familjerelationer, även i ord, understryker att familjen är vaggan där de grundläggande värdena för ett sunt och rättvist samhälle odlas. Genom att anta denna inställning respekterar den troende inte bara den gudomliga rekommendationen, utan ansluter sig också till den profetiska traditionen som höjer själen och stärker bandet mellan familjemedlemmarna, så att de blir förebilder för rättfärdighet och godhet i världen.