Salafist doktrinen är inte bara jihadisternas hat tal som kan förändra en individs tankesätt och få dem att anta en
skadlig inställning gentemot samhället, den är också en doktrin om individens identitet som kan ha lika skadliga
konsekvenser för samhället och samlevnad.

En av dessa och konsekvenser och troligen den mest sannolika är just utvecklingen av ett samhälle med olika segment
oberoende av varandra. Med andra ord, en uppdelning i mindre samhälle så långt som det går och som gör det möjligt att
kunna leva sitt ”eget liv” vilket upphöjer deras idealiska modell till en universell livsstil och därför perfekt för
människans lycka.

Profeten för rollen som modellen att följa

I tankesättet hos de som identifierar sig som salafister har imitationen företräde framför resonemanget. Med andra
ord reduceras islams principer, enligt deras lära, till att imitera profeten och om nödvändigt hans fyra politiska
efterträdare som Koranen särskiljer som de rättvägledda (ar-rachidunen). Underkastelse till Gud övergår således
genom profeten, som antar rollen som modellen att följas på alla situationer i livet. En underkastelse där de har
definierat villkoren, kriterierna och utvecklingssättet, samtidigt som de försvarar sig och förnekar vara
initiativtagare, men bara enkla och ödmjuka tolkar av Guds vilja.

I sina egna ord, när tron är uppriktig och fullständig, sprids den i individens kropp och själ, för att
självständigt och utan uppdelning fullständig bestämma det beteende som leder till lycka, det ultimata målet för
människan på jorden, och självtillfredsställelse här i detta liv. Eftersom man bara bedöms enligt kriterierna för
denna tro, är allt som inte ingår i det fåfänga, absurd och därmed Satans verk. Den verkliga tron är ingen annan än
total och ovillkorlig efterlevnad av den profetiska traditionen som rapporterats och sammanställdes av sunnisk
ortodoxi.

Islam, lösningen för alla problem?

En fredag i en moské, ledaren till en grupp som tillhör den rörelse som förespråkar spridningen av sina övertygelser
genom ord (det som kan kallas för fredlig jihad i motsats till våldsam jihad), höll ett tal med syftet att rekrytera
kandidater för att genomföra detta uppdrag.

Eftersom man inte kan vara övertygande utan att vara självsäker, avslutade ledaren sitt euforiska tal med den
mördande argument som ska förbli inristad i minnet hos lyssnarna och potentiella kandidater, vilket naturligtvis ska
underlätta de efterföljande diskussionerna som kommer att föra tillbaka det förlorade fåret till den ultimata tron.
Liksom de som utövar den politiska tron att Islam är lösningen på alla de problem som mänskligheten upplever och
står inför, sammanfattade ledaren sitt sista argument i denna mening: ”Koranen och Sunna, sade han, innehåller alla
aspekter av livet och in i sina minsta detaljer. Det finns inte ett område eller en fråga som Sunna inte har
behandlat. Det är därför vi måste imitera profeten i allt från hur han klädde sig till hur han agerade genom alla
aspekter av livet. Sunna, sade han, handlade om allt, till och med jordbruket.”

Detta uttalande skakade mina tankar i ett försök att minas någon hadith som denna ortodoxi refererar till. Hadithen
jag kom på i mitt minne berättar för oss att, på förslag av profeten, hade trädgårdsmästarna avstått från att
beskära deras dadelträd. Efter att ha avstått från denna förfädernas praktik blev skörden mindre än vanligt. Då
avvisade profeten sitt ansvar i detta problem genom att argumentera för trädgårdsmästarna att de var bättre
kvalificerade att veta vad som var användbart för dem som praxis i deras verksamhet.

Var detta bara ett språkligt missförstånd på grund av ledarens upphetsning som orsakade att han föll i denna
överdrift, eller var det en medveten handling?

Argumentet som ledaren erbjöd till sina lyssnare var en ”paket” av lösningar på alla livets problem och som dessutom
kräver ingen ansträngning förutom den enkla och lätta handling av att följa Profeten, som han och hans kamrater
propsar på individen.

Den imiterande muslimen behöver således inte komplicera sitt liv med att rasonera och de trakasserier som det kan
leda till. Reflektion, forskning, alla dessa smärtsamma handlingar som resonemanget kräver, har den muslimska
salafisten blivit befriad ifrån. Allt är tillgängligt och lätt att få, denna ”universella” samling av regler som
ortodoxiens ulemor känner till i hjärtat och behärskar fullständigt. Det räcker med att ha tro, en tro som grundas
i ett totalt förtroende för dem och deras recept.