Religionsfrihet i islam – Förtydligande om islam (I)

Armando Bukele Kattán – Aclarandoconceptos.com

En av islams viktigaste grunder vilket tydligt nämns i Koran är religionsfriheten. Koranen säger i sura 2, vers 256: Det
finns inget tvång i religion.
Detta innebär att i islam frågan om tro och icke tro bestäms av människors vilja.
Koranen säger i sura 18, vers 29: Den som vill tro, som skapar, och den som vägrade att tro att den skapar.

Koranen visade detta klart och tydligt för profeten Muhammed, när den avslöjade för honom att hans uppdrag var att förmedla
Guds budskap till mänskligheten och att han inte hade några befogenheter att konvertera folk till islam eftersom den sanna
konvertering kommer från Gud. I Sura 10, vers 99 säger Gud: Men kan du [Muhammad] påtvinga människorna tron. I sura 88,
vers 22 står det men över deras [sinnen] har du ingen makt. Och i sura 42 vers 48 sägs: OM DE vänder dig ryggen
[Muhammad, skall du veta att] Vi inte har sänt dig för att vaka över dem – du har bara att framföra [ditt budskap].

Detta bevisar utan tvivel att Koranen förkastar tvångskonvertering av folk till islam. Det är därför vi inte uppmanar folk
att konvertera till islam! Vi berättar om sanningen om islam, kommunicerar dess läror, men inte missionerar. Den som
konverterar, accepterar frivilligt islam, inget tvång, eller erbjudande om lektioner av snabb och automatisk frälsning.

Islam har definierat det sättet på vilket muslimer bör sprida islam, med visdom och positiv uppmaning. I sura 16, vers 125
står det: KALLA [människorna, Muhammad] med kloka och goda ord att följa din Herres väg, och lägg fram argumenten på ett
måttfullt och försynt sätt.
Och i sura 2, vers 83: … ha ett vänligt ord för alla människor … I Koranen finns över
120 verser som uppmanar oss att sprida islam genom kunskap, visdom och respekt för människans frihet att acceptera eller
förkasta religionen. Efter Meckas erövring och den slutgiltiga segern släppte Profeten alla fångar och tvingade inte någon
av dem att tro på islam när han sa till dem: ”Gå. Ni är alla fria.”

I Islams historia finns det inte några referenser om att muslimer har tvingat någon, vare sig kristna eller judar, att anta
islam. Bevis på detta är den första grundlag som framställdes av profeten Muhammed efter utvandringen till Medina, där man
nämner att judarna utgör en del av Medinas samhälle tillsammans med muslimer och att de har rätt att behålla sin religion.

Även den andra kalifen, Omar ibn al Khattab, när han gick in i Jerusalem slöt ett säkerhetsavtal med de kristna i vilket
framgick att deras kyrkor och kors var säkra och att ingen av dem skulle tvingas att lämna sin religion. Bevis på detta är
att de kristna kyrkorna i det heliga landet finns idag kvar.

Mahatma Gandhi, Indiens självständighets hjälte, skrev: ”Muslimer har aldrig fallit i arrogansen inte ens vid deras glans
och stora segers tid. Islam uppmuntrar beundran av världens skapare och hans verk. När väst levde i en tid av fruktansvärt
mörker, islams starka stjärna som lyste i öst gav ljus, frid och tröst till vår lidande värld.”

”Islam är inte någon falsk religion. Den dag hinduer studerar denna religion med den respekt den förtjänar kommer de också
att känna samma sympati jag känner inför islam.” Han fortsätter. ”Jag har dragit slutsatsen att islams snabba expansion
inte föranleddes av svärdet. Tvärtom, den berodde främst på dess enastående enkelhet och logik, dess profets stora
blygsamhet, hans noggranna respekt för givna löfte, hans gränslösa hängivenhet till varje muslim, hans bestämda karaktär,
hans oräddhet, hans absoluta tillit till Gud och sitt eget uppdrag. Dessa egenskaper, och inte svärdet, var det som gjorde
möjligt för honom att övervinna alla hinder.”

En muslim bör behandla icke muslimer på ett vänligt sätt och bara undvika kontakt med dem som betraktar islam som en fiende.
Om denna fiendskap orsakar våldsamma attacker mot muslimernas existens, det vill säga i händelse av krig mot dem, då ska
muslimerna svarar på ett rättvist sätt med hänsyn tagen till de mänskliga aspekterna av situationen. Alla former av barbari,
onödigt våld och orättvis angrepp är förbjudet inom islam. I en annan vers, varnar Gud muslimer mot detta och förklarar att
den ilska man känner mot sina fiender ska inte vara orsaken till att man agera orättvis.

TROENDE! Stå fasta på Guds sida som vittnen för rätt och rättvisa och låt inte avoghet mot människor förmå er att avvika
från rättvisans väg. Gör rätt – det ligger gudsfruktan närmast; Gud är väl underrättad om vad ni gör.
(5:8).

Ordet Islam kommer från den arabiska roten Salam, som betyder fred och Koranen fördömer kriget som ett onormalt tillstånd,
ett tillstånd som går emot Guds vilja.

Islam acceptera inte en totalt, aggressiv och förintande krig, eftersom islam erkänner att krig ibland kan vara oundvikligt
och ibland även en skyldighet på grund av förtryck och lidande. Koranen lär att krig skall vara begränsad och genomföras så
skonsamt som möjligt. Profeten Muhammed fick inte bara kämpa emot människor från Mecka men också mot några judiska stammar
i området och kristna stammar i Syrien som planerade en offensiv mot dem. Men detta ledde inte till att profeten Muhammed
anklagade Bokens folk (judar och kristna) eller att han bekämpade alla, utan han försvarade sig enbart mot de angripande
stammarna.

Muslimerna var tvungna att försvara sig, de förde inte något heligt krig mot deras fienders religion. När Muhammed befallde
Zaid som var ledare för den muslimska armén att bekämpa de kristna, han gjorde det med att säga att de skulle kämpa för Guds
skull, tappert men skonsamt. De skulle inte angripa präster, nunnor, munkar och civila eller de som inte kunde försvara sig.
Det skulle inte tillåtas slakt på civila eller fälla ner träd eller förstöra byggnader.

Efter den fredliga erövring av Mecka utfärdades ett dekret från profeten Muhammed som gäller fram till den yttersta tiden
om bred tolerans för alla religioner, i synnerhet judar och kristna, som kallas ”Akh el Kitab” (Bokens folk). Att påstå att
koranen uppmuntrar terrorismen är fel, det enda man uppnå med det är att uppmuntra terrorister som är en våldsam minoritet
som har funnits genom historien, i modern tid och i alla religioner.

När det gäller islam, fördömer vi terrorismen oavsett var den kommer ifrån, men de som säger något annat använder teologiska
argument för att försvara islamisk terrorism och med det kör de över de flesta muslimer som är fredliga. Genom detta skapar
de en koranisk grund för terrorismen vilket förvandlar dem till ”riktiga” muslimer medan den resterande 99,99% av
muslimerna, fredliga muslimer, diskvalificeras på et felaktig sätt.

Följande dekret är fjorton hundra år gammal. Den är praktiskt taget okänd i väst och utfärdades av profeten Muhammed och i
den står de regler som skall gälla för en fredlig samexistens mellan muslimer och kristna med en klar tillbakavisande av dem
som försöker identifiera terrorism och fanatism med islam.

”Vi ska skydda de kristna och judiska flyktingarna i våra hamnar, var de än finns, avlägsna eller nära, både i fredstid och
i krigstid.”

”Förutom ett lugnt liv garanterar jag deras egna försvar, liksom försvar för deras tempel, kloster och kapell, kollektivt
eller privat bostad för deras munkar samt säkerheten på vägarna under deras resor, varhelst och närhelst de bor.”

”Vi ska försvara deras religion och egendom på alla ställe och situation de än befinner sig, på samma sätt jag skulle själv
göra för min religion, mina släktingar och deras tillhörigheter, och jag ska också skydda dem mot skador, irritation,
olagliga beslut eller påtvingad ansvar. De ska skyddas mot främmande makt som har för avsikt att anfalla dem, med min egen
person och med mitt folk vare sig de är soldater eller civila, oavsett om fiendens storlek.”

”Redan nu anser jag dem står under mitt skydd och försvar, så att ingen bestämmelse ska påverka dem utan att först ha gällt
för mina representanter som ansvarar för landets försvar.”

”De befrias från skattebördor som de nomadiska stammarna betalar i enlighet med gällande avtal och de kan bidra med det
belopp de anser vara tillräcklig utan att ett sådant bidrag ska anses vara en oundviklig tribut.”

”Från och med nu är det inte tillåten att tvinga någon kristen präst att avsäga sig sitt prästerskap eller tvinga någon
person att lämna sin religion, samt att inte hindra munkarna i utövandet av sitt yrke eller tvinga dem att utrymma deras
kloster, eller att avbryta sina missionärers resor.”

”Det är inte tillåtet att riva ner inte ens en bråkdel av deras tempel eller fått tillstånd att köpa dem för att bygga
moskéer eller bostäder för muslimer, eftersom den som gjorde det skulle bryta den högtidliga löfte vi gav i Guds namn, inte
lyda profeten och öppet förråda sitt samvetes lycka.”

”När det gäller skatter, från företag som tillhör kristna, eller om någon av dem förvärvar fastighet eller lös egendom med
rätt att dra nytta av dess verksamhet eller hyra, ska inte betala högre skatt än det som betalas av muslimer.”

”När det gäller samvetsfrågor kommer de kristna att betraktas precis som våra egna, utan att tvingas gå i nationella arméer
för att möta fienden, eller gå med dem.”

”Inga kristna ska tvingas att konvertera till islam, och inte heller ska deras tro diskuteras, om inte på ett artigt sätt
och de ska behandlas av alla muslimer med barmhärtighet och kärlek, de ska skyddas dem från all skada och fördom var än dem
befinner sig och i alla situationer.”

”Muslimerna ska inte bidra till de kristna misslyckas med något de företar sig, inte heller kommer att nekas den hjälp som
behövs, inte heller hindras deras bön.”

”Genom detta gudomliga löfte ger jag dem samma garantier som till muslimerna, därför tar jag på mig skyldigheten att skydda
dem mot eventuella olägenheter och erbjuda dem möjligheter så att de blir riktiga medborgare, med samma rättigheter och
skyldigheter .”

”I fråga om äktenskap, ska inte en kristen kvinna tvingas till att gifta sig med en muslim, eller han ska inte ta illa upp
om hon avvisar hans frieri, eftersom hennes samtycke är nödvändig, och om de skulle förenas, bör mannen lämna sin hustru
fri att utöva sin tro utan att på något sätt tvinga henne att avsäga sig sin religion eller att motsätta sig om detta var
henne önskemål, eftersom varje handling som strider mot dessa principer, skulle placera honom bland de bedragare, de som
bryter Guds löfte och Hans profets ord.”

”Om de kristna skulle behöva bygga eller reparera sina tempel, helgedomar eller heliga platser, eller annat som är relevant
för deras kult, kommer vi att tillhandahålla på deras begäran, tekniskt eller ekonomiskt stöd för en sådan handling
betraktas som ren välgörenhet i överens med profetens löfte och enligt de normer som Gud fastställd för alla muslimer.”

”De ska inte tvingas i händelse av krig att fungera som budbärare, guider eller observatörer i fiende område eller någon
annan krigförande aktivitet, och om någon kräver det att dem antingen ensamma eller i grupp, kommer detta att betraktas som
olydnad mot det profetiska ordet och hans vittnesmål.”

”Den som bryter mot de fastställda villkoren skall betraktas som en förnekare av Gud och det högtidliga löftet från profeten
Muhammed till kristna präster och munkar, med hela nationens vittnesbörd.”

”Detta är en ofrånkomlig överenskommelse gjort av profeten i hans egen och alla muslimernas namn och vars efterlevnad är
absolut bindande ända fram till uppståndelsen och domedagen.”