Det finns två prostrationer som görs i den obligatoriska eller frivilliga bönen. De görs i en sittande position och man
utför hälsningen efter desamma, och de följs inte av någon annan Tashahhud.

Visdomen i sujud

Allah skapade människan med en glömsk natur, och Satan alltid försöker förstöra bönerna med ett tillägg, utelämnande eller
tvivel. Därför föreskrev Allah Sujud as-Sahud för att motverka Satan, kompensera Hans tjänares misstag och på så sätt uppnå
Hans välbehag.

Glömskan under bönen hände även Profeten (fvmh), eftersom att glömma är människans natur. När detta hände sade han:
”Sannerligen är jag en man som ni och jag glömmer precis som ni. När jag glömmer något, påminn mig om det.” (1)

Orsakerna till att göra Sujud as-Sahud är tre: Ett tillägg, glömska och tvivel

Sujud as-Sahud har fyra fall:

1. Om den som ber lägger till en av bönernas rörelser ofrivilligt som Ruku eller Sujud till exempel. Om man gör två
   prostrationer och istället för att sitta kvar, ställer man upp sig eller om man ber fem raka’a istället för fyra. I det här
   fallet bör man göra sujud as-Sahud efter hälsningen för tillägget man gjorde, oavsett om man mindes det före eller efter
   hälsningen.

2. Om den dyrkande utelämnar en av bönens pelare. I detta fall, om han/hon minns det innan man når samma punkt i följande
   raka’a måste man göra om det med den missade delen och fortsätta med bönen. Om man kommer ihåg det när man kommer till
   samma punkt i följande raka’a, bör man inte göra om det felaktiga raka’a, utan den blir ogiltig pga. utelämnandet. Om man
   kommer ihåg det efter hälsningen, måste man göra det som utelämnades och upprepa bara det som följer och slutligen göra
   sujud as-Sahud efter hälsningen. Den som yttrar hälsningen och avslutar bönen när det fortfarande är ofullständigt, liksom
   den som gör hälsningen efter den tredje raka’a i en bön med fyra raka’a och som varnas om det, bör stå upp utan att säga
   Takbeer och med avsikt att fortsätta sin bön, då ska man göra den fjärde raka’a den slutliga Tashahhud, hälsningen och
   slutligen Sujud-as Sahud.

3. Om den som ber missar en av bönens obligatoriska delar som till exempel den första tashahhud, har ingen skyldighet att
   göra om det utan att han/hon ska göra sujud as-Sahud innan den avslutande hälsningen.

4. Om den som ber är osäker om antal raka’a han/hon har bett, till exempel om det var tre eller fyra, måste anta att det är
   det lägre antalet, slutföra sin bön och göra sujud As-Sahud innan hälsningen.

   Och om man tror att en av de två möjligheter är mer troligt, bör man anta det och göra sujud as-Sahud efter hälsningen.

Bönen blir inte ogiltig om man säger något som föreskrivs i bönen, men man gör det på fel plats, som till exempel att
recitera Koranen under ruku eller sujud eller att säga Tashahhud stående. Sujud as-Sahud är inte obligatorisk då men det
rekommenderas.

Om den bedjande blir efter imamen av någon anledning, bör han/hon gör de delar som han/hon ligger efter och nå imamen.

Vad man säger under Sujud as-Sahud

I Sujud as-Sahud sägs säger man samma sak som i en vanlig sujud.

Om den bedjande uttalar hälsningsfrasen och slutar sin bön för tidigt, och upptäcker det när han/hon håller på att avsluta
sin bön, då ska man komplettera den genom att göra hälsningen och slutligen göra sujud as-Sahud. Och om man glömmer göra
sujud as-Sahud och gör något som inte tillhör bönen, som att tala till exempel, då gör man sujud as-Sahud och sedan gör man
hälsningen igen.

Om man måste göra sujud as-Sahud två gånger, en före och en efter hälsningen, då gör man det bara innan hälsningen.

Den bedjande (ma’mun) måste följa imamens alla rörelser. Om den bedjande är någon som kom sent till den gemensamma bönen
och imamen gör sujud as-Sahud efter hälsningen, och om det imamen glömde inträffade medan han/hon bad bakom honom, då måste
man göra sujud as-Sahud med imamen. Om däremot det som glömdes hände innan man anslöt sig till gruppen, då är man inte
skyldig att göra sujud as-Sahud.

Anteckningar:

1. Al-Bukhari 401. Muslim 572.