Nevzat Savas
Livet i paradiset var som en ljuv dröm
Ibland när vi drömmer, ser vi i dem en del bra saker som vi vill att de ska gå i uppfyllelse och när de förverkligas blir vi glada som fåglar som flyger genom himlen. I paradiset blir drömmarna verklighet även om de är omöjliga. Det man önskar blir plöstligt verklighet, bara vi verkligen vill det. Drömmarna blir verklighet, mat och dryck finns i överflöd, komfort, lugn och lycka … Färgerna hos varelserna i Paradiset är klara och ljusa. Det finns trevliga dofter på alla platser, magiska landskap.
Adam var omgiven av otaliga välsignelser och Eva hade skapats för att fullända deras lycka. Han kände sig inte längre ensam. De tog promenader, hade roligt tillsammans, delade sina idéer och lycka. De lyssnade på näktergalarnas sång, flodernas bön som flyttade oavbrutet, universums magiska musik som inte visste sorg och smärta betyder. De var rörda och dyrkade Gud.
Gud, hyllning och ära till Honom, tillät dem att njuta av allt de ville, var och när de ville, med undantag för ett träd: ”Närma er inte detta träd! Om ni gör det kommer det att orsaka er stor skada, ni kommer att vara en del av de orättfärdiga! ”. Det är möjligt att detta var ondskan och smärtans träd.
Adam och Eva visste att de inte borde närma sig det förbjudna trädet. Men Adam var människa (2). Eftersom Iblis avsikter var onda och han visste att Adam var en människa och därför svag, viskade han oavbrutet i hans öra med stor bitterhet:
”Vet du varför är det förbjudet att närma sig detta träd? Därför att detta är odödlighetens träd. Om ni äter av dess frukt kommer ni att vara odödliga. Ni kommer att vara änglar i evighet.”
Tiden gick och varje dag försökte Iblis ingjuta onda tankar i Adam och Evas huvud. Slutligen beslöt de sig för att äta frukten från det förbjudna trädet. De glömde att Iblis var deras största fiende. Adam tog en frukt från trädets grenar och gav den till Eva. Eva och Adam åt den.
När Adam åt den förbjudna frukten från trädet började göra ont i hans hjärta. Han kände smärta, sorg och ånger. Den magiska musiken som gjorde dem glada tystnade och allt runt omkring de fick bleka färger som vid en sorgedag. Plötsligt insåg de att de var nakna. Min Herre! De skämdes och samlade löv för att täcka sina kroppar.
Gud beordrade dem att lämna paradiset, Adam och Eva föll ner till världen och lämnade det lyckliga tillstånd de var i. De var inte längre i paradiset. Adam stönade och beklagade sig, Eva grät med sorg. De kom tillbaka till Guds barmhärtighet genom de ord Han uppenbarade för dem.
Eftersom Gud är barmhärtig, förlät dem, men från det ögonblicket skulle de leva i världen fram till Domedagen.
Så började livet på jorden, med ständigt arbete, oändliga svårigheter och trötthet … Adam förstod att lämna paradiset betydde att lämna bakom sig bekvämligheten, lugnet och förmåner utan ansträngning.
Här i världen, var tvungna att bygga sitt hem. De måste så och skörda, kort sagt odla jorden för att kunna äta. De måste sy sina egna kläder för att täcka sig och beväpna sig för att skydda sin familj från vilda djur.
Framförallt var de tvungna att inte glömma sin kamp mot Iblis, som var den verkliga orsaken till utvisning från paradiset. Men Iblis försökte lura deras barn också.
Kampen mellan gott och ont skulle pågå i all oändlighet. Det finns varken rädsla eller skam för dem som litar på Gud. Men det finns smärta och bestraffning för dem som förkastar de uppenbarade ord och lyder Iblis, om de gör det kommer de att brinna tillsammans i helvetets eld. Denna regel ändras aldrig.
Adam förstod detta tack vare livets svårigheter och han led för det. Trots allt detta han fann tröst i att ha fötts till världen som en kung. Han var Jordens Herre. Han skulle så och skörda, bygga civilisationer, städer, få barn och ge form till saker så att det vackra skulle bli ännu vackrare.
Livet är ett test och världen var den plats där testen skulle äga rum. Adam och Eva fick många barn och barnbarn. De lärde dem lydnad till Gud och varnade för Iblis frestelser eftersom att bli godkänd i denna världens test innebar att besegra Iblis.
De fick så småningom barn och varje föddes tvillingar: en dotter och en son. Adam matchade en pojke från den ena födelse med en flicka från den andra. Men Kain, en av Adams söner, ville gifta sig med systern som föddes samtidigt med honom, men enligt den ordning som Adam etablerade skulle hon gifta sig med Abel (Adams andra son). Kain insisterade på att gifta sig med flickan. Sedan föreslog Adam dem att göra ett offer till Gud, den vars offer accepterades skulle därmed gifta sig med flickan. Abel erbjöd hans mest älskade och feta får, men Kain erbjöd en mager. Gud accepterade Abels offer.
Iblis ingöt förbittring och hat i Kain och lurade honom. Han skrek till sin bror Abel:
– Jag ska döda dig!
Abel hade en lugn personlighet. Han svarade Kain med:
– Om du lägger en hand på mig för att döda mig, kommer jag inte att försvara mig eftersom jag fruktar Gud, Universums Herre.
Iblis lekte med Kains sinne. Jorden skulle för första gången se oenigheten från Kains händer.
Det var mycket varmt. Abel sov i skuggan av ett träd. Kain gömde sig, han kom från vänster och höll ett dött djurs ben. Han närmade sig Abel och slog honom i huvudet. Abels oskuld ansikte var fläckade med blod och Abel dog. Detta var det första mordet på jorden. Han hade fallit i djävulens spel. Detta var en fälla från Iblis för hela mänskligheten. Adam hade varnat dem hur många gånger som helst!
När han såg sin brors lik, vaknade Kain från en mardröm. Där låg Abel, orörlig. Han skakade bels axel men till ingen nytta. Han skrek av ånger. Det var oundvikligt, han drabbades av panik och funderade över var han skulle gömma kroppen. Senare hörde han ljudet av en kråka. Kain såg en svart kråka göra ett hål i marken bredvid en annan död kråka. Kanske han hade dödat sin bror också. Sedan förde kråkan sin brors lik till hålet och begravde den. Kain sade till sig själv:
– ”Ack! Jag kan inte ens göra som denna kråka!”
Han gjorde sedan ett hål i marken, begravde sin bror och sprang därifrån, mördaren flydde efter att ha gömt kroppen.
Profeten Muhammed talade med sina lärjungar. När han påmindes om världens första mord sa han dessa vackra ord: ”Kain får samma straff för varje mord som begås i världen eftersom han är världens första mördare.”
När Adam fick reda på mordet blev han bedrövad. Trots att han hade varnat sina barn om Iblis, en av dem blev lurat och misslyckat med sitt prov på jorden. Detta var innebörden av detta äventyr i världen, en evig kamp mot Iblis för att återvända till det förlorade Paradiset.
Tiden går obönhörligen …
Dagarna blev veckor, veckor månader och månader år… Tiden gick och en natt blåste en stark vind… Bladen på ett gammalt träd som Adam hade planterat med sina egna händer skakade. Grenarna på trädet böjde sig mot ytan på sjön som låg framför den. Frukterna rörde vid vattnet. När vinden upphörde återgick trädet till sin vanliga position. Vattnet filtreras genom grenarna, och föll ett oändligt antal droppar, trädet grät, lutad mot sjön…
Trädet var ledset. Löv och grenar skakade. Stjärnorna tindrade också på himlen. Månen såg på världen med ett ansikte som lyste som silver. De kände att viktiga saker hände, men de visste inte vad de var. Sedan beordrade månen ljusstrålarna:
– ”Gå till världen och informera mig!”
Strålarna höjde sig och nådde världen. De belyste berg, floder, hav och dalar och de blev rörda eftersom alla varelser grät med böjda huvuden. Månskens strålar gick in i Adams rum för att ta reda på hemligheten med sorgen som omslöt hela jorden. Ljuset lyste Adams ansikte. Det var blek, men glad. Månen insåg att tiden för sitt sista andetag var nära… Och började sörja.
Adams rum var mycket enkelt. En säng gjord av grenar och rosor, och på den en oskyldig man med vitt skägg, Adam. Hans barn omkring honom och väntade på de ord som skulle komma ur hans mun, hans vilja.
Adam talade och vände sig till alla sina efterkommande.
– Det finns bara en båt man ska hålla fast vid för att uppnå frälsningen för hela mänskligheten. Vi har bara ett vapen för att bekämpa Iblis, sade han.
Denna båt är tron och vapnet är den gudomliga uppenbarelsen genom profeterna. I människans kamp mot Iblis, kommer Gud att hjälpa människan. Han kommer att skicka dem profeter och vägledare som tar människan tillbaka till paradiset. De kanske kommer att ha olika namn, och göra olika underverk med olika egenskaper men alla sammanstrålar på en punkt, lydnad till Gud, den Ende.
Adam, som var den första mannen och den första profeten, uttalade sin sista vilja. Hans slöt ögonen som var tunga. Plötsligt såg han änglar runt omkring honom som hälsade honom. Hans ögon fästes på en av dem, dödsängeln. Han hade ett hjärta fullt av frid, han log, och hans själ var fylld med paradisets väldoftande och behaglig doft.
Anteckningar
- I Koranen nämns han som heter ”Adem”.
- Mänsklig, det arabiska ordet för människa är ”insan” och i det språket ”insan” kommer från nisyan som betyder ”den som glömmer, den som har komplexa känslor i hjärtat, en med en svag själ”.
