Profeten Muhammed (fvmh), beskrevs som en ”nåd för
alla varelser” när Allah säger i Koranen: Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk. (21:107)

Det var inte bara medlemmarna av den muslimska nationen som fick ta emot hans barmhärtighet, den utvidgades även till
icke-muslimer, till och med de som hade försökt skada profeten och hindra honom med sitt uppdrag. Detta förbarmande och
medkänsla tydliggörs av det faktum att profeten (fvmh) aldrig hämnades av personliga skäl och alltid förlät även hans
bittraste fiender. Aisha sade att profeten aldrig hämnades för egen vinning. Hon sa också att han aldrig svarade ont med
ont, utan med att förlåta och be om ursäkt. Detta kan bekräftas av en detaljerad analys av följande händelser i hans liv.

I början av sitt uppdrag gick profeten till staden Taif, en stad i bergen nära Mecka, för att bjuda invånarna till islam.
Ledarna för Taif behandlade Profeten på ett oförskämt och ohövligt sätt. Inte nog med det, uppmuntrade dem andra att plåga
Profeten. Dessa människor följde efter profeten och skrek obsceniteter och kastade sten på honom tills han var tvungen att
ta sin tillflykt i en fruktträdgård. Profeten fick kämpa mot större hinder i Taif än dem som han hade haft i Mecka. Dessa
skurkar gömde sig vid sidan av vägen och kastade stenar tills Profetens fötter började blöda. Dessa händelser förskräckte
profeten som störtade ner i ett tillstånd av depression, detta ledde till att Profeten i sin hjälplöshet och beklagansvärd
skick sökte Allahs hjälp med följande bön:

”Oh Allah! Jag vänder mig till dig i min svaghet, min hjälplöshet och obetydlighet inför folket. Du är den Barmhärtige. Du
är de utblottade och de svagas Herre. Oh min Herre! I vems händer lämnar du mig? I händerna på en främling som gör narr av
mig? Eller i mina fienders händer som har kontroll över mina affärer? Om din vrede inte ska drabba mig, då oroar jag mig
inte. Din förlåtelse är stort och räcker för mig. Jag tar tillflykt i ditt ansiktes ljus, som lyser mörkret, som reglerar
detta och det andra livets frågor. Jag hoppas att jag aldrig drabbas av Din vrede. Jag behöver endast din glädje och
tillfredsställelse, det är bara för din skull jag gör det goda och tar avstånd från det onda. Det finns ingen makt eller
styrka utan Dig.”

Då skickade Allah bergens ängel som bad profeten om hans tillåtelse att förena båda kullar mellan vilka Taif hade byggts
och krossa staden och dess invånare. Men hans stora barmhärtighet och förbarmande fick Allahs sändebud att säga: Nej!
Därför att jag hoppas på att Allah kommer att låta dessa människors avkomma en dag att tillbe Allah, enbart Allah utan att
associera någonting.” (Sahih Muslim)

Profeten Muhammeds förbarmande var så stor att Allah förebrådde honom för detta i mer än ett tillfälle. En av de största
motståndarna till islam och personlig fiende var Ubayy bin Abdullah, ledare för hycklarna i Medina. Han låtsades acceptera
islam och orsakade muslimerna och Profetens uppdrag stora skador. Trots att han viste om Ubayys sanna natur, utförde
profeten Muhammed Ubayys begravnings bön och bad till Allah att förlåta honom. Koranen nämner detta med följande ord:

Be aldrig för någon av dem som dött och stå inte vid hans grav; de förnekade Gud och Hans Sändebud och de dog med
[hyckleriet i hjärtat och] trots i sinnet. (9:84)

Abdullah bin Ubayy ägnade sitt liv att motarbeta Muhammed och islam, och gjorde allt möjlig för att sprida falska rykte och
motverka hans uppdrag. Han tog med sig tillbaka en tredjedel av Profetens armé i slaget vid Uhud, och nästan lyckades med
att förinta muslimerna. Han var inblandad i intriger och fientliga handlingar mot Profeten och mot muslimer. Det var han
som försökte skämma profeten genom att uppmuntra sina allierade att falskeligen anklaga Aisha, profetens hustru, för
äktenskapsbrott för att misskreditera honom och sitt budskap.

Profetens barmhärtighet utsträcktes även till dem som brutalt mördade och sedan stympade hans farbror Hamzahs kropp, en av
de han mest älskade. Hamzah var en av de första att acceptera Islam och genom sitt inflytande och sin ställning i Quraish
hierarkin hindrade ofta att muslimer skadades. En abyssinisk slav som tillhörde Abu Sufyans hustru, Hind, sökte Hamzah och
dödade honom vid slaget i Uhud. Natten före erövringen av Mecka accepterade Abu Sufyan islam men fruktade Profetens (fvmh)
hämnd. Profeten dock förlät honom och begärde inte någon ersättning för alla de skador han förorsakat under sina år av
fiendskap.

Efter att Hinds slav dödade Hamzah, stympade hon Hamzahs kropp genom att skära bröstet och slita av hans lever och hjärta i
bitar. Senare kom hon i tysthet till profeten och accepterade islam, han kände igen henne men sa ingenting. Imponerad av
hans storsinthet och fromhet sa hon: ”Allahs sändebud! ingenting är mer värdefullt för mig än ditt skydd vid denna tidpunkt, idag är ingen vackrare i mina ögon
än dig”.

Ikrama, son till Abu Jahl, var en av Profeten och islams stora fiender. Han flydde till Jemen efter erövringen av Mecka.
Efter att hans hustru hade konverterat till islam, tog hon honom under profeten Muhammeds beskydd. Profeten var så glad att
se honom så han hälsade Ikrama med följande ord: ”Oh, utvandrade riddare! Fred vare med dig, du är välkommen.”

Safwan bin Umayya, en av ledarna i Mecka, var också en stor fiende till Muhammed och Islam. Han utlovade en belöning till
Umair Ibn Wahab om han dödade Muhammed. När Mecka återerövrades flydde Safwan till Jedda i hopp om att finna ett fartyg som
kunde transportera honom till Jemen.

Umair ibn Wahab kom till Muhammed och sa: ”Allahs Budbärare! Safwan ibn Umayya, ledare för sin stam, har flytt av rädsla för
vad du kommer att göra med honom och hotar med att hoppa i havet.” Profeten sände en garanti för hans säkerhet och när han
kom tillbaka bad han Muhammed om två månader för att fatta ett beslut … Profeten gav honom fyra månader, varefter blev han
muslim av egen vilja.

Habir Ibn al-Aswad var en annan farlig fiende till Muhammed och Islam. Han skadade allvarlig Zainab, Profetens dotter, då
hon beslöt att utvandra till Medina. Hon var gravid när hon började sin utvandring och polyteisterna i Mecka försökte stoppa
henne. Den här mannen som var son till Habbar al-Aswad, överföll henne avsiktligt och hon föll från sin kamel. Fallet
orsakade en abort och hon blev allvarligt skadad. Angriparen hade också begått många andra brott mot muslimer. Han försökte
fly till Persien, men beslöt sig för att gå och stå inför profeten Muhammed som förlät honom.

Medlemmarna i stammen Quraish var bittra fiender till islam, i tretton år, medan profeten fortfarande var i Mecka, gjorde de
narr av honom och islam. Han misshandlades fysiskt och psykiskt. Vid ett tillfälle placerade dem en kamels moderkaka på hans
rygg medan han bad, de också bojkottade honom och hans stam tills de sociala bestraffningarna blev outhärdliga. De försökte
döda honom mer än en gång, och när profeten flydde till Medina, samlade de flesta av de arabiska stammarna och satte igång
många fälttåg mot honom. Men när muslimerna segrade och gick in i Mecka med en armé på 10 000 man, hämnades profeten inte
mot någon av dem. Profeten sade till Quraysh:

”Människor av Quraish! Vad tror ni att jag kommer att göra med er? I ett försök att få ett positivt svar, sade de: Du kommer
att göra de goda. Du är en ädel bror, son till en ädel broder. Profeten svarade: Då säger jag vad profeten Joseph sade
till sina bröder: Ni kommer inte att klandras för något idag. Gå! Ni alla är fria!”

Man hittar sällan sådana exempel av förlåtelse i historien. Även hans dödsfiende, Abu Sufyan som kämpat många strider mot
islam, benådades precis som dem som stannade hemma och slog inte mot Profeten.

Profeten förlät dem, inget brott eller aggression mot honom var för stort för att inte bli förlåtna av honom. Han var det
komplett exempel på förlåtelse och godhet som nämns i följande vers i Koranen:

ÖVERSE med människornas natur [och deras brister], och uppmana [alla att visa] hövlighet och vänlighet och undvik [alla
ordväxlingar med] dem som [står kvar i hednisk] okunnighet. (7:199)

Han svarade alltid det onda med det goda, med förlåtelse och exemplariska beteende, som enligt hans sätt att se på saker
och ting, är det bästa motgiftet. Han trodde och praktiserade den föreskriften att kärleken kan täcka hat och aggression
kan undvikas med förlåtelse. Han övervann många människors okunnighet med kunskap om islam och folkets dårskap och ondska
med sin vänlighet och förlåtande natur.

Med sin förlåtelse befriade han folk från synden och brottslighet och gjorde av dem goda vänner av islam. Profeten var ett
levande exempel på Koranens vers:

Den goda handlingen och den dåliga handlingen kan inte ställas sida vid sida. Jaga bort [den dåliga handlingen] med en
bättre – den som var din fiende kan bli din nära vän! (41:34)