Redaktion – Källa: www.islamreligion.com

 

An-Nawwas bin Saman berättade att profeten Muhammed, frid vare med honom, sade:

”Rättfärdighet är god karaktär och synd är allt som bekymrar (ditt samvete) och något du inte vill att folk ska veta.”
(Sahih Muslim)

An-Nawwas bin Saman är en berömd följeslagare till profeten Muhammed. Han tillhörde den arabiska stammen Kallab och bosatte sig i Syrien efter profetens död.

Hans berättelser samlades in av Muslim bin Hayyay, en kunnig man i Hadith. Han föddes år 817 e.Kr. i Naishapur i nordöstra Iran och dog vid 58 års ålder, 875 e. Kr. i samma stad. Muslim började studera den profetiska Hadith vetenskap när han var 15 år gammal. Han reste till Irak, Hijaz (västra Saudiarabien), Syrien och Egypten för att studera under Hadith stora mästare al-Bukhari, Ahmad ibn Hanbal och andra. Muslim sammanställde en bok som innehåller 9200 hadith som är känd som Sahih Muslim. Muslimska lärda anser att den är det mest autentiska hadith samling efter Sahih Al-Bukhari.

Denna berättelse är viktig eftersom det ger oss klarhet om några av de subtila detaljerna omkring rättfärdighet och synd vilket hjälper oss att definiera både begreppen. Eftersom Islam lägger så stor vikt vid tro och dyrkan av den Ende Guden, man kan göra misstaget att tro att detta i sig är tillräckligt för att vara rättfärdig. Denna hadith visar att en viktig konsekvens av att ha en sann och korrekt tro är en bra karaktär och att detta är en viktig komponent i rättfärdighetens betydelse. Det betonar innebörden i Guds ord när Han säger att rättfärdighet, samtidigt som den är en kombination av en riktig övertygelse och den föreskrivna dyrka, är också ett korrekt handlande av de mänskliga relationerna:

Fromheten består inte i att ni vänder ansiktet mot öster eller väster. Sann fromhet äger den som tror på Gud och den Yttersta dagen och änglarna och uppenbarelsen och profeterna och som ger [av] det han äger – vilket pris han än sätter på detta – till de anhöriga, de faderlösa och de behövande, till vandringsmannen och tiggarna och för att friköpa människor ur fångenskap och slaveri och som förrättar bönen och erlägger allmoseskatten och som håller sina löften och som med tålamod bär lidande och motgång och som håller stånd i farans stund. De har visat att deras tro är sann; de fruktar Gud. (2:177)

Snarare än att vara ett mål i sig, är ett av de viktigaste syftena med tillbedjan att dra till sig positiva attribut för individen och samhället. Gud säger om bön:

LÄS VAD som har uppenbarats för dig av denna Skrift och förrätta bönen. Bönen avhåller [den bedjande] från skamlösa handlingar och allt som strider mot rimlighet och förnuft. (29:45)

Således kan man säga utan att tveka att islam som helhet kom att fullända gott uppförande, liksom Profeten själv:

”I sanning jag skickades för att komplettera de ädlaste karaktärsdrag.”
(Sahih Muslim)

Eftersom islam är inte bara en religion utan en hel livsstil som omfattar alla dess olika dimensioner och sidor, gott uppförande betraktas i själva verket som en form av tillbedjan genom vilken man kan uppnå samma belöning som den man får för andra mer uppenbara frivilliga handlingar av dyrkan. Profeten (fvmh) sade:

”Genom sitt beteende och gott uppförande, kan den troende få samma status som den person som fastar under dagen och be på natten.”
(Abu Dawud)

Profeten sade även att detta var en av de bästa former av dyrkan, med ingenting bättre än de obligatoriska handlingarna inom islam:

”På Domedagen kommer ingenting (bland goda gärningar) att få mer tyngd på vågen än en troendes gott uppförande. Gud hatar den som svär utan skäl och yttrar obsceniteter.”
(Abu Dawud, At-Tirmidhi)

Genom att upprätthålla ett gott uppförande, blir man en av de älskade av Guds tjänare. Profeten sade:

”Den mest älskade av Guds tjänare för Gud är de som har de bästa beteende.”
(Al-Hakim)

När man inser vikten av en god karaktär och dess vikt när man definierar rättfärdighet, vilket är målet med islam, blir man som muslim uppmanat att uppfylla denna del av tron på samma sätt, eftersom man inte kan bli ”rättfärsig” enbart med ren tro och hängivenhet till Gud utan ett gott uppförande och beteende.

Men vad anses vara en god karaktär? Vi fann att Koranen och Sunnah, i flera texter, definierar det som en egenskap som är fördelaktig för människorna, både för sig själv och för andra, och på samma gång är den varken allmän eller specifikt förbjudet enligt islam. Till exempel, säger Gud:

de som ger åt andra såväl i välfärdens dagar som i tider av brist och som lägger band på sin vrede och förlåter sina medmänniskor – Gud älskar dem som gör det goda och det rätta… (3:134)

Rättfärdighet innebär att behandla familjen med opartiskhet, rättvisa och anständighet. Profeten sade:

”De troende med den mest perfekta tron är de med de bästa beteende och uppförande. Och de bästa bland er är de som är bäst med sina familjer.”
(At-Tirmidhi)

Sannfärdighet är en viktig aspekt av en god karaktär, vilket leder till Paradiset. Profeten sade:

”Sanninger leder verkligen till rättfärdighet, och detta leder till Paradiset.”
(Sahih Muslim)

Dessa är bara några få exempel på de många texter som definierar och uppmanar muslimer att vara noga med sin karaktär och sitt beteende. Även om rättfärdighet omfattar handlingar som för sin natur behagar människornas samvete, spelar religionen en viktig roll för att definiera vad rättfärdighet är. Till exempel något som orsakar mer skada än nytta inte kan definieras som rättfärdig även om allmänheten betraktar det som något god och rättfärdig. Profeten sade:

”Det är inte rättfärdig att fasta under resan.”
(Sahih Al- Bukhari)

Även fastan, en av de mest förtjänstfulla handlingar, anses inte rättfärdig på grund av de skador det kan orsaka en person och dennes följeslagare under en resa. Förutom detta, att stjäla från en rik person för att ge till en fattig människa inte kan betraktas som rättfärdig eftersom stöld är uttryckligen förbjudet enligt religionen.

Samtidigt kan en åtgärd som ibland betraktas som hård, också anses som ett tecken på bra karaktär, till exempel att straffa ett barn vid en viss ålder som ett sätt att uppfostra barnet. Profeten sade:

”Säg till era barn att be när de är sju år gammal, och straffa dem (om de inte gör det) när de är tio år gamla …”
(Abu Dawud)

Av denna anledning söker vi gudomlig vägledning för att definiera vad som är hyfs och bra karaktär vilka exemplifieras av profeten, som Gud sa:

Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel] (68:4)

Gud sa också:

I GUDS Sändebud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Yttersta dagen och som ständigt har Gud för ögonen. (33:21)

Aisha, profetens fru, fick frågan om hans karaktär. Hon svarade:

”Hans karaktär var Koranen.”
(Sahih Muslim, Abu Dawud)