Huda – LearnReligons

 

Muslimer hedrar och respekterar profeten Abraham (känd på det arabiska språket som Ibrahim). Koranen beskriver honom som en man av sanning och en profet… (19:41). Många aspekter av islamisk dyrkan, inklusive pilgrimsfärd och bön, erkänner och hedrar vikten av denna store profets liv och läror.

Koranen sammanfattar profeten Abrahams syn bland muslimer: Vem uppfyller religionens krav bättre än den som i allt underordnar sin vilja under Guds, som gör det goda och det rätta och följer Abrahams rena, ursprungliga tro? – Abraham, som Gud utvalde till Sin förtrogne. (4:125)

 

Monoteismens fader

Abraham var far till andra profeter (Ismael och Isak) och farfar till profeten Jakob. Han är också en av profeten Mohammeds förfäder, frid och välsignelser vare över honom. Abraham är erkänd som en stor profet bland troende i monoteistiska trosriktningar, såsom kristendomen, judendomen och islam.

Koranen beskriver upprepade gånger profeten Abraham som en man som trodde på en sann Gud, och som var ett rättfärdigt exempel för oss alla att följa:

Abraham var [till sin tro] varken jude eller kristen – han sökte och fann den rena, ursprungliga tron och underkastade sig Guds vilja; och han vägrade att ge avgudarna sin dyrkan. (3:67)

Säg: ”Gud har [i uppenbarelsen] sagt sanningen. Tro därför med Abrahams rena, ursprungliga tro, han som vägrade avgudarna sin dyrkan.” (3:95)

SÄG: ”Min Herre har lett mig till en rak väg, till den sanna tron, Abrahams rena, ursprungliga tro – han som vägrade avgudarna sin dyrkan.” (6:161)

ABRAHAM var en föregångsman och, i sin rena, ursprungliga tro, ett exempel. Han böjde sig under Guds vilja och var inte en sådan som ger avgudar sin dyrkan. Han var alltid tacksam mot [Gud] för Hans välgärningar, Han som hade utvalt honom och lett honom till en rak väg. Och Vi skänkte honom det goda i denna värld, och i evigheten är helt visst hans plats bland de rättfärdiga. Och tiden kom då Vi gav dig, [Muhammad, ingivelsen] att följa Abraham i hans rena, ursprungliga tro, han som inte var en sådan som ger avgudar sin dyrkan. (16:120-123)

 

Familj och gemenskap

Aazar, profeten Abrahams far, var en välkänd idolskulptör bland Babylons folk. Från en ung ålder insåg Abraham att ”leksakerna” av trä och sten som hans far skulpterade inte var värda att dyrkas. När han blev äldre, övervägde han den naturliga världen som stjärnorna, månen och solen. Han insåg att det bara måste finnas En Gud. Han valdes till en profet och ägnade sig åt dyrkan av En Gud, Allah.

Abraham frågade sin far och samhället om varför de dyrkar föremål som inte kan höra, se eller gynna människor på något sätt. Men folket accepterade inte hans budskap, och Abraham fördrevs till slut från Babylon.

Abraham och hans fru Sarah reste genom Syrien, Palestina och sedan vidare till Egypten. Enligt Koranen hade Sara inte kunnat få barn, så Sara föreslog att Abraham skulle gifta sig med hennes tjänare Hajar. Hajar födde Ismael (Ishmail), som muslimer tror var Abrahams förstfödde son. Abraham tog Hajar och Ismail till den arabiska halvön. Senare välsignade Allah också Sara med en son, som de gav namnet Isak (Ishaq).

 

Islamisk pilgrimsfärd

Många av riterna för islamisk pilgrimsfärd (Hajj) hänvisar direkt till Abraham och hans liv:

På den arabiska halvön befann sig Abraham, Hajar och deras spädbarn Ismael i en karg dal utan träd eller vatten. Hajar var desperat efter att hitta vatten till sitt barn och sprang flera gånger mellan två sluttningar i sitt sökande. Till slut kom en källa fram och hon kunde släcka deras törst. Denna källa, som kallas Zamzam, finns fortfarande idag i Mecka, Saudiarabien. Under Hajj-pilgrimsfärden återskapar muslimer Hajars sökande efter vatten när de går flera gånger mellan kullarna i Safa och Marwa.

När Ismael växte upp var han också stark i tron. Allah testade deras tro genom att befalla Abraham att offra sin älskade son. Ismael var villig, men innan de följde igenom meddelade Allah att ”visionen” hade fullbordats och Abraham fick offra en bagge istället. Denna offervilja hedras och firas under Eid Al-Adha i slutet av Hajj-pilgrimsfärden.

Själva Kaaba tros ha återuppbyggts av Abraham och Ismael. Det finns en plats precis bredvid Kaaba, kallad Abrahams station, som markerar var Abraham tros ha stått när han reste stenarna för att höja muren. När muslimer gör tawaf (går runt Kaaba sju gånger), börjar de räkna sina rundor från den platsen.

 

Islamisk bön

”Fred och välsignelse över Abraham!” (37:109) säger Gud i Koranen.

Muslimer avslutar var och en av de dagliga bönerna med en dua (bön), och ber Allah att välsigna Abraham och hans familj enligt följande: ”Oh Allah, sänd böner till Mohammed och Mohammeds anhängare, precis som Du skickade böner till Abraham och Sannerligen, Ni är fulla av lovprisning och majestät, sänd välsignelser över Muhammeds familj, precis som Du sände välsignelser över Abraham, och Sannerligen, Du är full av beröm och majestät.”

 

Mer från Koranen

Om hans familj och gemenskap

OCH Abraham sade till sin fader Aazar: ”Gör du bilder till föremål för dyrkan? Jag ser tydligt att du och dina stamfränder har gått vilse.” Vi visade nu Abraham [Vårt] herravälde över himlarna och jorden, för att han skulle bli fullt övertygad. När nattens mörker sänkte sig över honom, såg han en stjärna och utropade: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk [under horisonten], sade han: ”Jag kan inte dyrka något som sjunker och försvinner.” Och när han såg månen gå upp sade han: ”Detta är min Herre!” Men när den sjönk [och försvann] sade han: ”Om min Herre inte vägleder mig blir jag säkert en av dem som går vilse.” Och han såg solen gå upp och sade: ”Detta är min Herre! Denna [stjärna] är störst.” Men när [även solen] sjönk [och försvann] sade han: ”Stamfränder! Jag har ingen del i [den synd ni begår när] ni sätter medgudar vid Guds sida. Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och [vänt mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan.” [Då] hans stamfränder ville tvista med honom sade han: ”Vill ni tvista med mig om Gud sedan Han gett mig vägledning? Jag har ingenting att frukta från det som ni sätter vid Hans sida, om inte min Herre vill att något [ont] skall drabba mig. Han omfattar allt med Sin kunskap – vill ni inte tänka över [detta]… (6:74-80)

 

I Mecka

Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse. (3:96-97)

 

På pilgrimsfärd

Vi anvisade Abraham platsen för denna Helgedom [och sade:] ”Sätt ingenting vid Min sida!” och ”Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den och som skall resa sig [till bön] och böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten!” Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter för att uppleva vad som tjänar till deras uppbyggelse och under de [av alla] kända dagarna uttala Guds namn över de djur ur boskapshjordarna som Han skänker dem [för att offras]; ät något av köttet från dessa [djur] och ge också den olycklige som lider nöd att äta! Därefter skall de fullfölja och avsluta de för vallfärden föreskrivna andaktsövningarna och infria de högtidliga löften som de har avlagt och [en sista gång] utföra rundvandringen omkring den äldsta Helgedomen. (22:26-29)

OCH [MINNS att] Vi gjorde Helgedomen till en samlingsplats för människorna och en fristad [för förföljda]. Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön. Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten [i tillbedjan]. Och då Abraham bad: ”Herre, gör detta till ett tryggt land och ge dess folk – de bland dem som tror på Gud och den Yttersta dagen – de frukter de behöver för sitt uppehälle”, sade [Gud]: ”Och den som förnekar tron, honom skall Jag skänka välstånd under någon tid; sedan skall Jag överlämna honom åt Eldens straff – ett i sanning fasansfullt slut!” Och när Abraham och Ismael lade grunden till Helgedomen [bad de:] ”Herre! Tag nådigt emot vår [möda]! Du är den som hör allt, vet allt. Herre! Gör att vi underkastar oss Din vilja och gör våra efterkommande till ett samfund av [människor] som underkastar sig Din vilja. Lär oss att förrätta vår andakt och tag emot vår ånger; Du är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige! (2:125-128)

 

Om hans sons offer

Och då [sonen] hade blivit gammal nog att [arbeta tillsammans med fadern och] delta i hans strävanden, sade [denne]: ”Min käre son! Jag har sett i drömmen att jag offrar dig [åt Gud]. Vad anser du [om detta]?” [Ismael] svarade: ”Fader, gör som du blir befalld! Om Gud vill, skall du se att jag är tålig och uthärdar [allt].” Men så fort de båda hade visat att de underkastade sig Guds vilja och [Abraham] hade lagt [sonen] med tinningen mot marken, ropade Vi till honom: ”Abraham [hejda din hand]! Du har redan utfört den befallning som du fick i drömmen!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta; detta var klart och tydligt en prövning. Som lösen för [sonen] tog Vi emot ett präktigt offerdjur; och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten [som ber:] ”Fred och välsignelse över Abraham!” Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. Han var en av Våra sant troende tjänare. (37:102-111)