Al-Quds al-Arabi / Rebelion
Vi tror att Fru Hillary Clinton, USA:s statssekreterares uttalande, för några dagar sedan, om att hennes administration var redo att samarbeta med islamiska rörelser i den arabiska nationen, i synnerhet, de från Tunisien och Egypten, uttrycker varken mer eller mindre en amerikansk egen övertygelse eller en ändring av hennes lands strategiska position. Detta har inte varit något annat än ett försök att få tid för att anpassa sig till den nya arabiska verkligheten som de har tvingas till efter utbrottet av revolutioner som strävar efter det arabiska folkets värdighet i flera länder.
Den nuvarande amerikanska administrationen, som de tidigare och de flesta europeiska regeringar, om inte alla, ser de islamistiska rörelsers seger i de val som de demokratiska revolutioner har gett upphov till som ett hot mot dess bundsförvant, Israel, och dennes existens. Denna seger korrigerar årtionden av arabiska och muslimska svaghet mot denna fiendes arrogans. Därför arbetar de och kommer att fortsätta arbeta för att försöka hindra dem från att komma till makten.
Det är sant att de flesta islamiska partier och grupper som har varit framgångsrika i den politisk spelet och har varit delaktiga i det demokratiska arbete som har sett dagens ljus, präglas av måttfullhet, realism och är lång bort från fanatism och extremism, vilket framgår av deras förslag. Men det är också sant att kärnan i deras tro inte gör några eftergifter framför den fara som innebär det israeliska projektet i regionen, eller deras strävan efter återfödelse, frigörelse och återtagande av deras rättmätiga ställning och självständighet i beslutsfattandet.
Så länge den amerikanska regeringen fortsätter att vara beroende av det israeliska projektet och dess attacker, kommer alla uttalande från deras sida om samlevnad med politisk islam och deras rörelser att fortsätta att sakna verklig mening. Det räcker med att tänka bara på alla smicker, hyckleri och försök att rida på vågen medan de samtidigt arbetar med planer om hur man handskas effektivt med detta nya hot, enligt de klassificeringar deras strateger använder i sina hemliga möten.
Den tunisiska rörelsen al-Nahda som präglas av måttfullhet, och dess ledare Rashid al Ganoshi talar med kraft om sitt motstånd mot något fullständigt genomförande av islamisk lag i Tunisien, och ser till att accepterar blandade stränder och bikini. De har vidtagit alla nödvändiga beslut för att behålla turistnäringen i Tunisien och uppmuntra utländska investeringar för att stärka ekonomin med en rad åtgärder och ståndpunkter som är tänkta ska lugna väst. Men al-Nahdas enkla envishet, tillsammans med sina allierade, andra nationalistiska partier, om att lägga till en punkt i den tunisiska konstitutionen, fortfarande under arbete, där den konstituerande församlingen fastställer en ”förbjud” om någon form av normalisering av förbindelserna med Israel, gör att alla tidigare dygder försvinner för den amerikanska administrationen. Israel och de som är på deras sida är den mått med vilket man avgör måttlighet och extremism, ett mått som den amerikanska administrationen använder för att godkänna eller avvisa en islamisk organisation.
Berömmet till Turkiet och till Rättvisa och Utveckling partis moderata islam under ledning av Tayyip Erdogan avdunstade ur många amerikaners synvinkel, och framförallt judiska författare, helt enkelt på grund av dess protest mot Gazaremsans blockad, avvecklande av förbindelserna med Israel, och kravet på en ursäkt för de turkiska aktivisternas död ombord på fartyget Marmara, som var en del av Frihets flottilj som skulle bryta blockaden.
Samexistens mellan islam och västvärlden är möjligt, förutsatt att det sist nämnd samtycker till principen om samexistens och lämnar bakom sitt stöd för Israel och dess kontrollmekanismer av den islamiska rikedom, med olja i täten. Historien har många exempel i detta avseende. Det mest relevanta exemplet om samexistens, om inte alliansen mellan radikala och måttlig islam och USA var under det kalla kriget, när kommunismen var den gemensamma fienden för båda parter. Men väst bröt mot samexistens villkoren när de bröt sina löften och bytte alliansen med 1500 miljoner muslimer för en allians med Israel. Då kom svaret till denna vändning i form av en upptrappning av extremistiska islamistiska organisationer, i synnerhet al-Qaida.
Det islamistiska partiet al-Nahda var den parti som vunnit fler platser i den konstituerande tunisiska församling, det Muslimska brödraskapet och Salafi grupper som deltar som kandidater i Egypten kommer att upprepa denna seger i parlamentsvalet som hålls senare denna månad . Samtidigt insisterar Mr Mustafa Abdel Jalil, från den libyska Övergångs Rådet att islamisk lag är den grundläggande källan till lagstiftningen i det nya Libyen. Dessutom är det Muslimska brödraskapet den ledande kraften inom den syriska oppositionen och Hizbollah är fortfarande den största makten i Libanon. Alla dessa förändringar till följd av demokratiska revolutioner, inför en ny verklighet som Washington nu tvingas ta itu med motvilligt. Dock har Washington glömt att detta kommer att bli ett begränsat engagemang, om inte farligt, om de bortser från viktiga regionala faktorer, däribland den israeliska ockupationen och uppkomsten av andra nya internationella krafter som har börjat hota dess hegemoni genom att hitta nya allierade i den muslimska världen, särskilt i arabvärlden.
Man kan inte få USA att samexistera med politisk islam genom den amerikanska administrationens godkännande av den sistnämnda utom tvärtom. Vi tror inte att islamisterna, vare sig moderat eller extremistiska, skulle acceptera USA:s politik i regionen från de senaste sex decennier som kretsar kring att förstöra alla försök att få slut på Israels aggression och hegemoni, och som har gjort Israel till den enda regional makt som råder i området. Balansen måste förändras radikalt annars kommer konfrontationen att bli oundviklig.
Politisk islam har förändrats, den har nu kommit att präglas av sin realism och vilja att samleva. Den har förändrats, ja, men med nya förutsättningar. Kan USA förändras? Och kan de ändra sina villkor?
