Piri Reis karta

Hadji Muhiddin Piri Ibn Hadji Mehmed (?-1554), allmänt känd som Piri Reis var en ottomansk militär. År 1507 fångade han
sju spanska fartyg och tog en kopia av kartan som Columbus hade skickat till de katolska kungarna från Haiti (1498). På
begäran av Sultan Selim I, drog Piri Reis en världskarta (1513).

År 1929 hittades i Topkapi palatset i Istanbul en ofullständig karta, daterat 1513, som visar Sydamerika och Afrika i
korrekta relativa längder, vilket verkade omöjligt med tanke på 1500-talets kunskaper om kartografi.

Efterföljande studier har visat att liknande kartor finns över hela världen. Författaren av kartan var en turk i
Konstantinopel, amiralen Piri Reis. I noterna som medföljer dokumentet anges att av de 20 kartor som användes som källa
för sitt arbete, en del är från tiden för Alexander den store (som tycks bekräfta likheten mellan måttenheter med de av
fenicierna och kartagerna) och andra är baserade på matematik.

Med denna korta historiska och biografiska introduktion av Piri Reis världskarta går vi in i en värld av medeltida
kartografi omgiven av en intressant gloria av mystik.

Kartan har vridits i förhållande till koordinaterna nord-syd 90 grader i motsols riktning, vilket innebär att väst
ligger uppåt, man ser klart i det övre vänstra hörnet den Iberiska halvön och Atlantkusten i Afrika, och i botten, öst.
Man ser helt klart konturen av vad som senare kom att kallas Sydamerika. På huden där kartan har ritats kan man också se
med utomordentlig precision Antarktis. Och han gjorde det genom att ta de nödvändiga data från ett antal gamla kartor
vars ursprung har aldrig klargjorts.

Kan vi säga utan risk för att ha fel att det fanns förberedelser och kunskap som denna berömda muslimska sjöman fick från
källorna som fanns tillgängliga och från vilka han drog vetenskaplig kunskap med utomordentlig precision?

Ja det kan vi, och det visar än en gång den enorma bidrag den islamiska kulturen lämnade till kunskap och Europas
blomstrande som då var djup inne i en obskyr period, något som idag förnekas och förlöjligas av deras ättlingar som ärvde
från dem alla typer av sakkunskap tillhörande modern tid.

Det finns en detalj som fångar ögat och det är Antarktis kust som har ritats utan närvaro av is, vilket lägger detta på
ett plan som faktiskt är ännu mer svår att förklara när man tänker på att det är nyligen, för tre decennier sedan, man
har kunnat avslöja Antarktis geografi under isen med hjälp av infraröd satellitteknik. Det har en extraordinär likhet
med ritningar på Piri Reis karta.

Men om vi bara stannar vid den västafrikanska kusten som har en nästan absolut precision, är det helt obegripligt att
detta gjordes i en tid där beräkningen av longitud var okänd. Sydamerika har ritats fram till Eldslandet. Men det
upptäcktes 1543 och kartografer i slutet av 1500-talet, inklusive Mercator, viste inte placera den väl. Anderna finns
också representerade, även om de var okända vid tiden för Piri Reis och ett lamadjur, ett typiskt djur för denna region
visas på bilden. Européerna hade aldrig sett detta djur. Kartan nämner också Falkland, eller Malvinasöarna som upptäcktes
1592.

Om vi håller oss till den officiella historien, trodde Christopher Columbus att han hade kommit till Asien, kallad av
européerna för Indien och dog utan att veta att det var en okänd kontinent för européerna och kristna.

Men Piri Reis kartan ifrågasätter ”Amerikas upptäckelse” liksom andra moderna författare vars forskning visar att
muslimerna kände till Afrikas västkust, det som kallas för Maghreb, att de gjorde sjöresor med hjälp av det så kallade
latinseglet under 1200-talets tidiga period, över 200 år innan Christopher Columbus första resa (”Afrika kontra Amerika”
av Maria Luisa Isabel Alvarez de Toledo).

En kort korrigering på det så kallade latinsegel som trots namnet ”latin” verkligen används flitigt av araberna, och har
även smeknamnet ”knivsegel”, vilket hedra bättre den på grund av dess form och funktionalitet den tillhandahåller,
eftersom den ”skär” vinden och tillåter en segelbåt att segla med fören mot vinden vilket drar fördel av vindens styrka
i alla rådande förhållanden. Det är föregångaren till focken. Återigen ser vi ett fall av fel benämning av en uppfinning
med arabiskt ursprung.

Det är obegripligt att trots att den kallades ”latinsegel” inte användes av kristna eller européerna i sina
sjöexpeditioner med karaveller, skallror och handelsfartyg som endast drevs med ”råsegel” vilka användes i de tre fartyg
som deltog i Columbus resor. Denna typ av segel, till skillnad från knivsegel (termen som föll i glömska när latinsegel
blev vanligare under 1400-talet) är användbar endast när vinden blåser från akter och fenor, inget mer.

Denna korrigering görs för att få mer ljus och förstå bättre att den officiella historien är fullt medveten om sin
användning av tekniska termer på verktyg som var landmärken och hur man försöker tillägna sig dem genom namnbyte.