Oskuld och mor eller mormor och gammal? Ja, vad kan erbjuda den gamla religionen?

Den första är en fråga som vi kan ställa oss själva, särskilt kvinnor men även män. Det är också en fråga som borde
ställa sig hela samhället som sådant.

Det är ingen hemlighet att runt kvinnan finns en hel del idealiseringar och ämnen som man inte vet om de kommer från
traditionen, kulturen, modet, den konventionella religionen eller någon annanstans som gör kvinnan till ett väsen
som existerar beroende av andra.

Om vi går till det västerländska religiösa bildspråk, i många fall har man intrycket att kvinnan endast existerar i
funktion av mannen, att vara mamma, förutsatt att barnet är manlig, han, mannen, människan av sig själv, medan kvinnan
existens som människa är beroende av andra och måste motivera sin existens genom att vara användbar för människan par
excellence.

Den religiösa historien om skapandet av mannen och kvinnan, åtminstone en av dessa historier, bekräfta kvinnornas
utilitaristiska roll, medan i fallet med mannen tänker man aldrig att hans roll är till att tjäna för något för det
andra könet eller andra. Hans existens berättigas av sig själv.

Jag kommer inte att använda denna påstående för att ta fram det billiga skämtet att män är värdelösa, även om jag
gillar att skämta. Nej, jag är fast övertygad om att de är användbara om ger de möjlighet att visa det, om inte de
själva av moraliska och rättviseskäl agerar frivilliga. Men det är detta, genom att vara huvudrollsinnehavarna, alla
andra kretsar kring dem.

I och med kvinnor betraktas som det inkräktar könet vars existens bygger på dess användbarhet hos det andra könet,
kretsa deras existens kring behoven och kraven hos männen och motiverar sin existens i att vara användbara. Ingen
skulle komma på att motivera förekomsten av män som en redskap för kvinnor, men med kvinnorna, ofta är detta man gör
mer eller mindre.

Den delen om oskuldhet har också sin del i historien. Och när det paras ihop med moders roll är den explosiv. Genom
att betrakta som den perfekta kvinnan, den obefläckade jungfru och mor, förlöjligas fullständig den vanliga kvinnan
eftersom hon döms till ofullkomlighet. Och varför behöver hon vara oskuld? Och, varför måste hon vara perfekt?

Islam, om den skulle följa av den ärade Koranen, inte skulle falla i dessa krumbukter, men i dess tradition och tro
mer eller mindre populära, istället för att följa Koranen, har man rikligt importerat främmande religiösa bildspråk
så att även här går pennorna varma i diskussionen om Maryam (Maria) var en oskuld mor eller inte, som om det skulle
betyda något.

Självklart att detta om jungfrun och mor och helt enkel mor förutom andra saker, reducerar kvinnor till ett
reproduktivt redskap och när hon inte längre kan utföra det uppgift, upphör kvinnan att ha något värde och, faktiskt,
får man henne att skämmas för att ha förlorat sin dragningskraft, för att hon har fått rynkor och ibland lite
mustasch. Vilken skam! Detta är inte vara kvinna, om hennes funktion är att vara mor och lockande och inget annat.
Det folkliga visa som säger ”den ogifta kvinnan är gjord av guld och den gifta av silver, änkor är av koppar och de
gamla av tenn” är en ganska tydlig beskrivning av kvinnornas sociala värde.

Och det är här jag vänder mig till den gamla religionen och firar det faktum att de hade den sublima inställning att
se upp till vår mormor, Toci som ett gudomligt namn. Ja, mina damer och herrar, ja. Kvinnor är fortfarande människor
efter att de upphörd att vara uppfödare.

Deras människovärde är inte begränsad till att fungera som ett fordon eller rekreations verktyg för män med sina
sexuella attribut. Ja, låt oss fira vår farmor, ja, som var mor, men kom till den gudomliga exakt när hon inte längre
kunde föda eller var attraktiv. Välsignade vara våra förfäder som visste att värdera detta som något karakteristisk,
ädel och hedervärd hos människan. En kvinna som inte längre har dessa hormoner som gör henne så intressant, som gör
hennes oskuld till en skatt, en trofé för dem och tydligen även till Gud enligt vissa, är fortfarande förtjusande,
värd vördnad, och har ett värde av sig själv eftersom man älskar henne och för att hon är en pelare för samhället.

Ja, beröm till Gud och vördade vara våra mormödrar och, naturligtvis också våra farfäder. Men är just detta det man
ville uppnå i den gamla religionen genom att höja upp mormodern? Det vill säga att vara kvinna är något som vara hela
livet och är bra, att hon är viktigt av sig själv, hela livet, med eller utan hormoner?

Leve mormödrar! Leve farfäder! Leve de som har lämnat oss detta arv så innerlig och så effektivt att det värmer
själen! Och ja, leve den gamla religionen, som idag utan sina avvikande aspekter visar sig så klok, så praktiskt, så
frodig, så tröstande, så, gammal som så mormor, vår farmor.