En del av dem som söker att kritisera islam, av antingen okunnighet, partiskhet eller oärlighet, har försökt framställa
islams sista profet som en självupptagen vällusting. De anklagar honom för saker som inte ens en vanlig människa skulle
komma på att göra, för att inte tala om en av Guds profeter. Skulle någon av dessa kritiker företa en närmare undersökning
av omständigheterna kring den sista profetens äktenskap står det klart att dessa varken var mer eller mindre än ett till
ansvar som profeten var i sitt ämbete som Guds budbärare.
Orsakerna bakom profeten Mohammeds (fvmh)
äktenskap är flera, men även om dessa må vara av provat natur, hade de alltid att göra med hans roll som ledare av det nya
muslimska samhället. På följande sidor kommer vi att ta upp en del av dessa orsaker, för att visa hur fåfänga dessa försök
att svartmåla den sista profeten egentligen är!
Först bör vi lägga märke till vilken ställning och vilken uppskattning profeten fick av sitt folk före sitt profetkall.
Det är bekräftat av flera källor att hans vänlighet, rättvisa, ärlighet, hans höga moral, integritet, trohet till sin
familj och vänner blev omtalade i hela Mecka. Men så fort han kallades till profet började hedningarna i Mecka anklaga
honom för bl. a förräderi mot förfäderna, men ingen av dessa, trots att de var i sin ignorans både skrupelfria och
arroganta, vågade anklaga honom för oärlighet eller sedlöshet, för att detta ingen människa skulle kunnat tro på! Det är
viktigt att lägga märke till att hela hans liv grundade sig på sedlighet och självdisciplin.
En enda hustru i 23 år
Första gången gifte profeten sig i 25 års ålder. Detta skedde före hans profetkall i hans ungdom. Kvinnan han gifte sig
med hette Khadija, (må Gud vara nöjd med henne). Hon var äldre än han men detta äktenskap blev en symbol av kärlek och
samförstånd. Detta äktenskap hade ett mycket högt värde i profetens ögon. Han levde med Khadija i 23 år i största
förnöjsamhet och harmoni.
Khadija dog det åttonde året efter profetkallet. Efter hennes död levde profeten ensam i fyra-fem år. Han tog hand om sina
barn, och var i praktiken både mor och far till sina fyra döttrar under alla dessa år. Under Khadijas livstid tog han inga
andra hustrur, trots att bruket att ha flera fruar var både utbrett och accepterat. Alla hans andra äktenskap ägde rum
efter att han fyllt 55 år. Det är uppenbart att en man i denna ålder inte har lika stort intresse för äktenskap som en
yngre man har. Ett påstående om vällust i denna ålder, efter en sådan sedlig livsföring som profeten haft är både befängd
och ologisk. Sanningen är att profetens fiender inte kan finna en enda moralisk nackdel hos honom, varken i äktenskap med
Khadija eller i hans senare äktenskap.
Hur kan polygami vara i samklang med profetkallelse?
Denna fråga kräver ett grundligt svar, men låt oss först anmärka att de som frågar detta är oftast ateister eller
representanter av andra religioner. Vad gäller ateisterna har de i många fall inga moraliska regler för sin egen
livsföring. För dem är äktenskap inget måste för att inleda ett förhållande med en kvinna. För en del av dem är även
incestuösa förhållanden med barn och sexuella förbindelser med personer av samma kön normalt beteende. Att med sådan
bakgrund ifrågasätta profeternas äktenskap är inget annat än självbedrägeri och moralisk blindhet.
Däremot en jude eller kristen som ifrågasätter motiven bakom profetens äktenskap lär ha glömt att profeten Mohammed var
inte den första profeten som gifte sig med flera kvinnor. Inte heller var han den som gifte sig med flest kvinnor. Anklagar
man då profeten Mohammed (fvmh), som man inte tror på, anklagar man sina egna profeter!
Vi muslimer däremot tror på och har respekt för alla Guds profeter och vi ser dem alla som goda exempel för hela
mänskligheten. Vem helst som anklagar dem för det ena eller andra ifrågasätter i själva verket Guds omdöme om profeterna,
vilket naturligtvis i våra ögon är en enorm synd!
Polygamin uppfanns inte av muslimerna, tvärtom, det var Islam som begränsade och reglerade dess bruk! Vad gäller den sista
profeten, tjänade detta bruk ett alldeles särskilt syfte:
I en mening var det nödvändigt att profeten under sina sista år gifte sig med flera kvinnor. En stor del av sunna, den
islamiska traditionen och av den islamiska lagen kunde endast förmedlas genom det nära förhållande som ett gift par har.
Profetens fruar blev de allra första och bästa, lärda som kunde förmedla hans sägner och hans tolkningar av den
uppenbarelse han fick till hela den kommande muslimska nationen. Deras betydelse är än i dag avgörande som tolkare av
islamiska familjer lagar och inte minst för kvinnans ställning och delaktighet i samhällslivet i stort.
Det fanns även andra skäl som bidrog till en del av profetens äktenskap. Eftersom han gifte sig med både unga, medelålders
och gamla kvinnor, änkor och frånskilda samt en oskuld, fick de islamiska lagarna att belysas från olika vinklar i olika
situationer. Både de islamiska lagarna och traditionerna introducerades först i profetens hushåll och spreds därifrån till
resten av samhället. I detta hade hans hustrur en avgörande roll.
Eftersom profetens hustrur kom från olika stammar etablerade han genom sina hustrur anknytning med flera stammar. Detta
ledde till jämlikhet förbrödring mellan Arabiens stammar genom äktenskapsförband, en viktig och nödvändig utveckling bort
från ständiga stamkrig. Profetens hustrur hade även en ansvarsfull uppgift att förmedla islams läror till sina stammar.
Alla profetens hustrus hade en viktig roll i islams spridning både under profetens livstid och efter hans död. Deras
förmedling och tolkning av den koranska uppenbarelsen samt profetens liv och muntliga traditioner har visat för miljarder
människor vad islam var i praktiken. Det är knappast möjligt att en kvinna skulle ensam ha klarat av denna enorma uppgift,
däremot ett systerskap mellan dessa kvinnor blev det bästa sättet att bära vidare islams budskap. Dessutom blev ju kraven
på detta arbete allt större i och med att det islamiska samhället växte.
Genom sina äktenskap hade profeten Mohammed (fvmh) blivit familjemedlem hos de allra flesta av Arabiens stammar, detta
medförde att han kunde röra sig tryggt i hela Arabien och att varje stam kunde komma till honom, för att lära sig om islam.
De skattade sig lyckliga i denna familjerelation och flera av dessa stammar kom att spela en stor roll i världshistorien.
Bland dessa Umayyaderna genom Umm Habibah (må Gud vara nöjd med henne), Hashemiterna genom Zaynab bint Jash (må Gud vara
nöjd med henne), samt Banu Makhzum genom Umm Salamh (må Gud vara nöjd med henne).
Khadija, Må Gud vara nöjd med henne!
Khadija var den första av profetens hustrur. När hon gifte sig med profeten var hon fyrtio år medan han var tjugofem. Han
blev mor till alla hans barn utom ett, Ibrahim, som dog ung. Förutom hustru var hon profetens vän och betrodd i hans stora
uppgift. Hon var hans stöd innan någon annan trodde på honom, inklusive honom själv. Jon fanns vid jans sida under den
första, svåra perioden. Han älskade henne djupt och vägrade att gifta sig med någon annan. Detta äktenskap var sannerligen
idealisk, full av kärlek och omtanke, tröst och uppmuntran samt ömsesidig hjälp och stöd. I fyra- fem år förblev profeten
ensam med sina döttrar och delade med dem deras sorger och fen fattigdom so drabbat familjen. Att påstå att en sådan man
sökte livets njutningar är ohyfsat fräckt. Då skulle han knappast ha levt ensam med sina barn ens en enda dag!
Aishah, Må Gud vara nöjd med henne!
Aisha betraktas som profetens andra hustru. Hon var Abu Bakrs dotter. Abu Bakr var en av de allra första konvertiterna och
han ville få en ännu närmare ställning till profeten och erbjöd honom sin dotter som hustru. Genom att gifta sig med Aishah
bekräftade profeten det nära förhållandet med Abu Bakr, som ju delat islams första år och bekymmer med profeten. Dessutom
visade sig att Aishah hade många egenskaper som gjorde henne till den perfekta hustrun för profeten. Hon blev kanske den
bästa av profetens studenter och lärjungar. Hon hade förmågan att både komma ihåg och förklara både Koran och Hadither,
Sharia och Fiqh. Profeten hade sett i en dröm att han skulle gifta sig med Aisha, men eftersom hon ännu var en ung flicka,
flyttade hon inte i profetens hushåll förrän senare.
Umm Salamah, må Gud vara nöjd med henne!
Umm Salamah var från Makhzums klan. Hon var först gift med sin kusin. De var båda bland de första som konverterade till
islam och de flydde tillsammans till Abessinien för att undvika meckabornas förföljelser. När de återvände från Abessinien
flyttade detta par med sina fyra barn till Medina. Maken deltog i många strider och dog av skadorna han fick i slaget vid
Uhud. Både Abu Bakr och Omar, som insåg hennes svåra situation med de fyra barnen föreslog henne äktenskap, men hon vägrade
dessa båda, för att hon inte trodde att någon av dessa skulle vara bättre än hennes make som dött som martyr.
Men hon kunde inte påstå att hennes make varit bättre än profeten, därför hade hon inga argument när profeten själv
föreslog henne äktenskap.
Profetens motiv i hennes fall var uppenbarligen endast nobla; Umm Salamah var helt ensam efter sin makes död, hon hade ju
lämnat hela sin släkt, för att få behålla sin tro. När profeten gifte sig med henne fick hon återigen en hel familj att
ty sig till. Hon förtjänade att bli en medlem av denna respektabla och nobla familj efter alla sina umbäranden och
prövningar. Umm Salamah var precis som Aisha, en intelligent och begåvad kvinna. Hon hade alla de egenskaper som krävdes
av en lärare och andlig ledare. När profeten gifte sig med Umm Salamah var han nästan sextio år, ingen kan påstå något
annat än att han gifte sig med henne och tog hand om henne och hennes fyra barn av ren och pur medkänsla för denna tappra
kvinna.
Umm Habibah, må Gud vara nöjd med henne
Umm Habibah var Abu Sufyans dotter. Han var en av profetens största fiender, och de otrognas ledargestalt. Men hans dotter
var en av de första dem omvände till islam. Hon var bland dem som flydde till Abessinien, men för henne blev denna flykt
anledning till en ny familjetragedi; hennes man konverterade till kristendom och eftersom hon inte kunde acceptera
kristendomen, skilde hon sig från honom och blev helt ensam igen. Profetens kompanjoner var inte många och de hade små
möjligheter att hjälpa henne materiellt, hon verkade inte ha så mycket att välja på. Antingen skulle hon acceptera
kristendomen eller återvända till sin otrogne far, inget av dessa alternativ var möjligt för Umm Habibah och hon var
utan en enda beskyddare, tills Gud, Hyllning och Ära till Honom, förberedde henne en stor ära och belöning för hennes
tålamod och ståndaktighet.
Profeten hade hört om hennes förlägenhet och bjöd henne äktenskap. Denna gest var både ädel och generös, ett sant bevis
på koranversen: Vi har sänt dig [Muhammad] enbart av nåd till alla folk (21:107)
Umm Habibahs kunskaper som hon förvärvade som profetens hustru bidrog till muslimernas moraliska och andliga liv i flera
generationer och genom detta äktenskap blev Abu Sufyan släkt med profeten, vilket ledde till att han ändrade sin attityd
mor muslimerna. Vi bör även notera att den mäktiga ätten Umajjiterna som härskade det muslimska samväldet i över hundra år,
härstammade från denna familj. Denna släkt sim varit islams värsta fiender kom att bli en av islams eldigaste fanbärare!
Utan tvekan var vändpunkten i denna förändring profetens och Umm Habibahs äktenskap.
Zainab Bint Jashs, Må Gud vara nöjd med henne!
Zainab Bint Jashs var även hon en dam från en respekterad familj som var släkt med profeten. Hon var dessutom en kvinna
som var känd för sin starka tro, sin generositet och själuppoffring. Profeten hade först förmedlat ett äktenskap mellan
henne och si adoptivson Zaid. I hemlighet hade hon och hennes familj velat att hon skulle gifta sig med profeten, men de
ville såra inte honom, och accepterade detta anbud.
Zaid hade blivit tillfångatagen i ett stamkrig och blivit Khadijas slav. När profeten Mohammed (fvmh) gifte sig med
Khadija, frigav han honom, men bjöd honom att vara kvar i familjen om han so ville, som en familjemedlem och adoptivson.
Zainabs äktenskap med Zaid var i själva verket en utmaning för de arabiska stammarna. Enligt deras tradition kunde ett f d
slav inte gifta sig med en fri kvinna. Men detta äktenskap deklarerade han att en slav och en fri människa är likvärdiga,
vilket naturligtvis var en enorm reform i profetens tidevarv.
Tyvärr blev inte Zainab och Zaid lyckliga tillsammans och trots att de båda var goda muslimer kunde de inte komma överens.
Profeten uppmanade dem båda till tålamod, ända tills han fick en uppenbarelse. Han fick genom denna uppenbarelse veta att
Gud hade bestämt att profeten skulle själv gifta sig med Zainab.
Detta budskap var en av profetens hårdaste prövningar, helst skulle han velat avstå från detta eftersom det stred i gen mot
de arabiska traditionerna. Enligt dessa traditioner var det otänkbart att gifta sig med sin adoptivsons f d hustru,
eftersom en adoptivson betraktades som ens biologiska barn, inte bara i uppfostran, omsorg och kärlek, vilket naturligtvis
är helt rätt men dessutom menade man helt emot både förnuft och biologiska fakta, att adoptivbarnet blev ene eget
biologiska barn.
Aisha har berättat i en hadith av Bukhari och Muslim att om det var något av uppenbarelsen som profeten skulle velat dölja,
var detta. Men som vi känner till lydde profeten Gud även i denna svåra prövning. Guds visdom ledde denna både nobla och
fromma kvinna till profetens hushåll. Hon blev en excellent hustru och en ansvarsfull följeslagare för profeten och
dessutom en kunnig lärare för det muslimska samhället.
Juwayriah Bint Harith, Må Gud vara nöjd med henne!
Juwayriah Bint Harith blev tillfångatagen av muslimerna och hamnade hos en ansari* från Medina. Denne krävde en summa
pengar för att återlämna henne hos sin familj. Eftersom hon var dotter till klanledaren Harith, kom hon till profeten och
bad honom hjälpa henne att bli fri. Detta livade profeten henne, men frågade även hur hon skulle klara sig ensam eftersom
hennes klan hade förlorat nästan allt de hade. Han förstod även att denna nobla kvinnas stolthet hade blivit djupt sårad.
Han ville gottgöra henne och återge henne hennes höga ställning bland sitt folk. Han frågade om hon ville bli hans hustru.
Detta ville hon gärna och tillsammans med henne frigavs ett hundra familjer av Hariths klan. Klanens nederlag hade på detta
sätt förändrats till dess största lycka. Släktbanden med profeten garanterade deras framgång och istället för att vara
erövrare och undersåtar blev muslimerna och denna klan vänner och bundsförvanter.
Safiah, Må Gud vara nöjd med henne!
Safiah var dotter till Huyay, en av Khaybarstammens klanledare, som hade övertalat Quraish klanen att bryta fredsavtalet
med profeten. Ända från barndomen såg Safiah hur hennes klan försökte kämpa emot profeten och muslimerna. Till slut hade
hela hennes familj, både hennes far, hennes bröder och hennes make dött i krigen mot muslimerna, och hon själv blev
tillfångatagen. Tre dagar innan hon blev tillfångatagen hade hon drömt att fullmånen reste sig över Medina och rörde sig
mot Khaybar och föll i hennes armar. När profeten red till Khaybar började hon hoppas att hennes dröm skulle bli sann.
Safiah hämtades framför profeten, som erbjöd henne frihet eller äktenskap! Safiah valde äktenskap med profeten.
Safiah dotter till en judisk klanledare blev en av de troendes mödrar. När hon kom till profetens hushåll fick även
profetens andra hustrur lära sig en läxa genom henne; enligt tradition hade profeten stor sympati för henne och någon av
profetens hustrur blev avundsjuk och påpekade att hon varit fiende till islam.
Detta kom till profetens kännedom och han förebrådde sina hustrur och sade: Våga aldrig säga så om Safiah, Ni är mina
hustrur men tänk på att hennes far är Ibrahim, hennes bror är Moses och Hennes make är Mohammed och vi är alla Guds
sändebud!
Vem helst lärde känna Safiah älskade henne för hennes mjukhet och godhet och hon lärde sig älska sin nya familj och islam.
Detta äktenskap hade en stor betydelse för relationer mellan muslimer och judar. Det förde judar och muslimer närmare
varandra i släktskapsband och många judar ändrade sin attityd mot muslimerna. Äktenskapet lade även en god grund för en
sann ömsesidig tolerans mellan muslimer och judar, och ledde till ett rikt utbyte mellan dessa två folkslag.
Sawdah Bint Zamah-bin Qays, Må Gud vara nöjd med henne!
Sawdah bint Zamah bin-Qays var änka efter Sakran, de båda var bland de första som hade omfamnat Islam. De hade flytt till
Abessinien, Sakran dog i exilen och hans hustru blev helt ensam. Profeten hörde om detta och erbjöd sig att gifta sig med
henne och ta hand om henne. Sawdah var den första kvinna som profeten gifte sig med efter Khadijas död.
Hafsah, Må Gud vara nöjd med henne!
Hafsah var Omar Al-Khattabs dotter. Hon hade förlorat sin make i en av striderna och var ensam en period. Både hon och
hennes far ville gärna vara ännu närmare profeten och eftersom profeten förstod detta och ville dessutom hjälpa och stödja
en kvinna som förlorat mycket för sin tros skull, bad han om hennes hand. Hafsah blev även hon en av de mest prominenta
lärare och en tapper bärare av profetens budskap.
Denna artikel är att betrakta som en kort översikt över omständigheterna och orsakerna kring profetens äktenskap. Ett
gemensamt drag mellan dessa äktenskap är att profetens syften alltid var att hjälpa och stödja utsatta kvinnor, att
upprätta äran för nedslagna stammar och släkte, främja fred och förståelse mellan stammarna och att ära genom
familjeförband några av sina närmaste medhjälpare. Genom dessa äktenskap fick Islam ett tillskott av duktiga och
intelligenta kvinnor som blev de första islam kunniga, även kunnigare än männen eftersom de levde närmare profeten.
Alla profetens hustrur utom aisha var änkor eller frånskilda kvinnor, ibland med flera barn. Det vore otänkbart att en
man som endast vill njuta av livet skulle ta detta ansvar att försörja och uppfostra alla dessa barn.
Profeten var alltid rättvis med sina fruar, han delade med dem allt på ett rättvist sätt och sökte att tillbringa sin tid
jämt fördelat mellan dem. Förutom att försörja dess kvinnor var han även en vän och kompanjon med dem alla.
Må Gud välsigna alla sina profeter och låta deras goda exempel vägleda oss.
Vi bör notera att muslimerna var förbjudna att döda eller skada kvinnor och barn, åldringar eller sjuka och även män som
inte bar vapen. De blev istället tillfångatagna. Ibland friades de när fientligheterna var över, ibland fick de betala för
sin frihet och – ibland – ville de inte återvända.
I vissa fall hade de ingenting att återvända till. Många av kvinnorna gifte sig med någon av muslimerna och många av dem
blev muslimer, bl. a eftersom islams läror beordrade att de skulle bli välbehandlade och respekterade.
Restriktionen att endast ha fyra hustrur kom efter att profeten gift sig med dessa nio kvinnor. Efter detta bud blev även
profeten förbjuden att gifta sig med flera kvinnor.
Idag är polygami (dvs. polygyni) mycket sällsynt och vi bör komma ihåg att det vanliga är monogami, men att polygami kan
vara en fungerande lösning i vissa särskilda fall.
Kvinnan måste naturligtvis ge sitt medgivande i alla muslimska äktenskap. Ett beslut om att mannen gifter sig med flera
kvinnor bör därför vara ett gemensamt beslut, i vilket alla parter deltar. Inget äktenskap kan fungera om någon av parterna
inte är tillfreds med situationen. Inget beslut, vare sig det handlar om äktenskap eller skilsmässa skall heller fattas
oövertänkt.
Att gifta sig med t ex två kvinnor innebär också ett dubbelt ekonomiskt ansvar för mannen. Detta ansvar ställs mot att i
dagens samhällen, i öst och väst, har de flesta svårigheter med att klar av att försörja en familj. Dessutom återstår flera
praktiska och juridiska problem att lösa, eftersom det i många länder är olagligt att vara gift med flera kvinnor samtidigt
som det, motsägelsefullt nog, är lagligt att ha utomäktenskapliga förhållanden.
Polygami kräver (ännu) mera tålamod och hänsynstagande än monogami, men som bäst är polygami en gåva för kvinnan det är
hon som ha störst nytta av det eftersom det ger henne en möjlighet att han en familj och skaffa barn även om tillgången
på män är begränsad. (Så som det ibland varit vid stora krig, landsflykt mm) Männen har inte samma möjlighet.
Sist men inte minst skall vi muslimer inte förbjuda det som Gud tillåtit och inte påbjuda de som Gud förbjudit. Äktenskap
med flera kvinnor är tillåtet, men förtryck, orättvisa, oansvarighet och hänsynslöshet är förbjudet i alla situationer och
i alla slags familjer.
* Ansari: En Medinabo, ordet betyder hjälpare, eftersom Medina-borna blev muslimerna första bundsförvanter och hjälpare .
Mecka-borna som flydde till Medina kallades dör muhajjiriin, de som rest eller flytt.
Salaam Juli-Augusti 1997 sida 21-26
