Att tro på profeten Muhammed (fvmh) är en av
tros artiklar i islam. Så när någon överskuggar hans karaktär, som de bredd publicerade kommentarer av den amerikanska
pastorn Falwell år 2002, är den muslimska världen djupt upprörd och besviken.

Men medan pastorns kommentarer var mycket negativa, många människor som inte bekänner islam är verkligen nyfikna över
islams profet – vem är han, varför accepterar och omfamnar muslimer honom så fullständig?

För nästan två år sedan, när jag först kom till islam från kristendomen, ställde jag mig samma fråga. Muslimerna trodde
på honom på den mest rena sätt i sina hjärtan. Jag beundrade dem för detta, men jag var fortfarande offer för en
sekulär hållning, för rationell. Om jag skulle fullt ut acceptera profeten, fick det vara på ett ”vettigt” logiskt
sätt.

Muslimska vänner berättade för mig om hans hårda arbete, hans oklanderliga karaktär, och hans många förtjänster.
Ironiskt nog, ju mer de kommenterade hans fullkomlighet, desto mer emot var jag. Det påminde mig en hel del om de
kristnas iver om Jesus (fvmh). Risken kommer från överdrivet beröm, omedvetet kan en underbar profet höjas till en
högre rang än en dödlig. Som många kristna idag och i dåtiden. Jag trodde inte att Jesus (fvmh) var Gud, och var rädd
för all upplyftande språk som höjde för mycket en profet.

Så varje gång jag läste om profeten bad om skydd för mina egna missuppfattningar, mina egna kulturella fördomar. Det
var då jag hittade en dag en härlig berättelse om profetens barndom, en period av sitt liv där han vårdades av en
beduin kvinna. Medan han levde med denna stam, hade den frikostiga skördar och djur fulla av mjölk. Beduinerna blev
snart övertygad om att detta barn var speciell. Jag hade sett i mitt liv, hur Gud tar hand om barn och ge dem
oförklarligt mycket under särskilt svåra tider. Därför, genom Guds nåd, öppnade historien om beduiner en dörr för mig.

Efterhand som jag läste vidare, började väggarna runt mitt hjärta att falla sönder. Månggifte var tillåtet och
acceptabelt bland muslimer, judar, kristna och polyteister på den tiden, fjorton århundraden sedan.

Men profeten hade många hustrur och troende från andra religioner ivrigt citerade detta som bevis för perversion. Vad
var den rationella sanningen? För det första var han inte otrogen mot en fru i 20 år, fram till hennes död, även om
hon var äldre än profeten med femton eller tjugo år. Efter hennes död gifte han sig med två kvinnor inom ett par år.
En av dem, den äldsta, var en utblottad änka från en gammal vän och det andra, den älskade dottern av hans bästa och
villkorslös vän. Bland dessa var den charmiga Aisha en lysande vacker ung kvinna som profeten kände från hennes födsel.

Hon var en av de första personer som omfamnade Islam och förblev en av hans mest lojala förtrogna hela sitt liv, och
en begåvad historiker. Han hade möjligheten att gifta sig bara med henne, varför gjorde han inte det? Visst var hon
allt han kunde önska sig som hustru, hennes fysiska, emotionella och andliga egenskaper var exceptionella, och han
valde henne att vara med honom i sin dödsbädd. Men han gifte sig senare med andra kvinnor; familjemedlemmar,
främlingar, kvinnor från olika kulturer, åldrar, fysiska attribut och sociala positioner. De flesta av dem hade fött
barn som kom att vara under hans ansvar och som annars hade levt till stor del ett liv i fattigdom på grund av deras
ställning som änkor utan den förmånliga behandling av en friare som skulle gått med på att gifta sig med dem.

Hans äktenskap bildade allianser mellan tidigare åtskilda folk, kopterna i Egypten, judarna, de arabiska stammar som
kämpade varandra och människor av färg. Den mosade också rasismens rötter och socialt förtryck. Samtidigt blev hans
hem den första islam skola och hans fruar och barn blev ambassadörer för denna tro bland sitt eget folk, vilket ökade
islams acceptans och utbredning.

Det är helt enkelt ologiskt att tro att en man som var över 50 eller 60 år, med en perfekt ung hustru, skulle vilja
komplicera sitt liv genom att öka sin familj med mer än 20 eller 30 personer, däribland många barn från andra män,
bara för att tillfredsställa sina köttsliga begär. Utan tvekan, var hans komplexa familjeliv del av hans yrke som en
Guds budbärare och inte på något sätt återspeglade någon avvikelse från hans sida.

Bilden av profeten som en krigare var en annan öm punkt om vilken befann mig själv debatterande med min egen kristen
familj. Efter en uttömmande läsning var min slutsats att han helt enkelt var en man med en helt annan syn på den
dominerande uppfattning och det är aldrig lätt att hantera på någon plats eller tid. Han kämpade för att försvara sig
själv och sin gemenskap och för att skydda deras rätt och andras rätt att utöva sin tro. Han gjorde det perfekt, men
kvalitet är något som nästan ingen använder mot någon.

En enkel observation baserad på objektiva data om hans beslut och val tydliggör detta på ett bättre sätt. Han kunde ha
stannat hemma i lugn och ro med några barn och barnbarn, i sitt hems bekvämlighet. Istället var han på slagfältet med
stenar knutna runt magen för att lindra hunger, och tvättade sin kropp med sand. Han blev inte rik och inte heller
drog sig tillbaka till ett liv i lätthet. Istället förblev han i fattigdom, trött, slagen och hotad. Han förvandlades
inte till ett föremål för någons hängivenhet. Beviset på det finns i det faktum att muslimer firar hans födelse, död
och kallelse som dagar av reflektion och hängivenhet.

De viktigaste heliga dagar för muslimer är strikt relaterade till islams budskap, underkastelse till den enda Gud, och
inte till människan. Om han verkligen hade storhetsvansinne, som påstår de som starkt motsätter sig islam, varför
”tänkte” inte han Koranens verser så att han tvingade muslimer att erkänna honom som den bästa bland alla andra
profeter och värdig att dyrkas?

Istället respektfullt referera Koranen till honom som en vacker modell för mänskligheten, en analfabet bland sitt eget
folk och en ödmjuk budbärare. Budskapet är alltid klart All ära till Gud, inte till profeten.

Dessutom i ett senare anfall på hans natur och personlighet, icke-muslimer på den tiden och i dag insisterar på att
profeten Muhammed (fvmh) fick alla typer av information från olika människor och som helt enkelt var ” redundanta
historier om gamla tider.” Detta är svår att förstå. Först av allt, tillbringade profeten större delen av sin tid med
affärsmän, inte forskare, före sin kallelse till profetskap.

Dessa köpmän kände ”lite av allt”, de har rest flitigt, men kunde knappast förväntas ha kunskap om världsliga frågor
på djupet. De flesta av dem var analfabeter med en utbildning baserad enbart på handeln. Däremot innehåller Koranen
omfattande information om de gamla folken, religionens läror och fakta om geologi och mänsklighetens historia.
Dimensionen av den kunskapen som finns i denna heliga bok är så stor att de kunde inte vara bara skvaller från köpmän
som satt runt en lägereld.

För att ha denna kunskap krävs intensivt akademiskt arbete än idag, man behöver inte ens nämna villkoren för 1300 år
sedan när det fanns så få texter och vetenskapliga instrument och ännu mindre av de översättningarna som finns i vår
tid. Hur tror dem som motsätter sig honom att han förvärvade sådan kunskap ändå? Detta skulle ha krävt dagliga samtal
med kloka och lärda, mitt bland ett stort antal slag, med ett otroligt hektisk familjeliv att driva, otaliga dagliga
bönerna och med tillägg av sitt uppdrag att sprida budskapet till andra. Och ändå han aldrig sågs med någon dödlig
lärare, och inte ens hans fiender föreslog att han någonsin hade haft någon.

Faktum är att vissa våldsamma motståndare hävdar att Muhammed yrade, att han fick inspiration från sin egen fantasi.
Men om detta vore sant, hur kunde han hantera samtidigt en stor och komplex hem med många hustrur och barn, en
administration som består av intrikata allianser mellan människor med olika religiösa, sociokulturella, politiska och
ekonomiska bakgrund samt skapa en strategi för att stabilisera det islamiska riket både i nutid och i framtid?

Profetens militära och politiska skicklighet har bevarats i historiska dokument, i tusentals volymer publicerat av
muslimer och andra troende av olika religioner. Och den grundläggande verkligheten är att han inte skulle ha kunnat
yra och bli samtidigt så oändligt pragmatisk. Dessutom, om hans enda mål var att manipulera folk, varför inte använda
mer allmänt accepterade taktik? Magin, till exempel, är lätt att lära sig. Trots de arkiverade beskrivningar på
profeten, även de som citeras av de icke troende, saknar de alla billiga illusioner.

Och hur är det med de ”nya kunskaper” som finns i Koranen, vetenskapliga avslöjanden om jordens rotation, ljusets
hastighet, atmosfäriska skikt, skapandet av stjärnorna, kontinentaldrift, typer av stenar, regnets ursprung,
växtklassificering, den mänskliga vävnadens sammansättning, embryots bildande, järns ursprung, och så vidare? Av alla
de heliga böckerna i världen endast Koranen innehåller vetenskapligt verifierbara data.

Vilken vanlig dödlig källa kunde förmedla denna kunskap till profeten? Inga. Och i vilket syfte? Eftersom dessa fakta
inte kunde kontrolleras tills nyligen, vilket nytta skulle den ha om den inte kunde övertyga någon vid den tidpunkten?
Inga. Om profeten hade tänkt övertyga människor med en viss typ av dokument som han skapade själv, varför ha så mycket
material som var meningslöst för någon för ytterligare tusen år eller mer?

Sannerligen, om han bara önskade hans personliga vinst, ett lättare liv för sig själv, skulle ha varit bättre att bara
hålla tyst och glömma Koranen helt. Själv kan jag se hur mitt liv skulle vara mycket enklare och utan krångel med min
familj om jag inte hade konverterat till islam. Profeten Muhammed (fvmh) hade redan förlorat sin far, mor och morfar.
Varför ville inte han skydda och behaga den enda familj han fortfarande hade, sin älskade morbror, och bekänna
polyteismen? Varför ville inte han bara gå i en bekväm pension i Mecka som framgångsrik make, en god far och en
framstående medlem av samhället?

Faktum är att profeten Muhammed (fvmh) var en arbetande man, lysande, modig och andligt djup som gav allt han hade i
detta liv för att upprätthålla tron på islam bland en enorm opposition. Han offrade sin rikedom, familj, hälsa och
personlig välfärd. Hans enda syfte var att övertyga alla som ville lyssna, att dyrka en Gud, inte sig själv.

På kortare tid än de flesta människor behöver för att få en grundläggande utbildning, organiserade han världens första
välfärdssystem, inrättade en nationell hälsovårdspolitik, rätt matvanor och förebyggande vård som är fortfarande
giltiga idag. Han avskaffade slaveriet, mordet på flickebarn och könsdiskriminering i familjen och i arv frågor. Han
störtade rasismen, ledde miljontals kraftfull, starka och passionerade människor till en mer konservativ attityd i
sexuella frågor, och övertygade hela nationer och generationer som följd efter dem att avstå från alkohol. Han är
personligen ansvarig för det faktum att omkring en miljard människor över hela världen ber dagligen i ständig
åminnelse av en Gud.

Med minutiös precision återberättade han det gudomliga budskapet i vilket finns vetenskapliga sanningar som inte hade
någon mening för honom eller för någon annan vid den tidpunkten. Profeten var kompetent på alla områden i livet och
nådde fler mål än någon som någonsin levat. Dessutom är hans talanger lätta att bekräftas med historiska fakta för en
person som har förkärlek för läsning i vilken bibliotek som helst i världen.

När man läser sura (kapitel) 80 i Koranen, finner man att profeten klandras för att ignorera en blind mans gnagande
frågor samtidigt som han var engagerad i förhandlingar med höga personer i Mecka och mycket var på spel. Profeten
försökte hjälpa sin spirande religion genom detta möte, men Gud kritiserar profetens frustration över den blinde och
föreslår att profeten borde ha lyssnat på honom och besvarat hans frågor. Således, här kan vi se profetens rena
ärlighet, han kunde ha räddat sig själv från denna offentliga förlägenhet för urminnes tider med bara dölja detta
Sura, men han gjorde det inte.

Suran visar också en verklig man som upplever en stund av felbarhet. Trots sina mänskliga begränsningar strävade han
mot sitt livs högsta ideal och för Guds nåd i nästa liv. Därför nådde han fullkomligheten och blev det sista exemplet
för alla människor.

Kanske den blinde mannen är i sig en lämplig symbol för dem som nyligen har omfamnat islam, eller för troende av andra
religioner eller ateister och agnostiker, som avbryter praktiserande muslimers lugn och ro med sina frågor, en del
ibland irrelevant, eller kanske störande, som ibland är mitt fall.

Guds budskap är klart, den första prioriteringen är att instruera passionen, intresset och tron på Gud, var man än
befinner sig, var och hur det kommer. Och så kan vi förstå varför muslimerna omfamnar och accepterar Profeten Muhammad
(fvmh) på ett sådant ärligt och fullständigt sätt, eftersom hans liv har varit och alltid kommer att vara ljuset som
gör synlig och nåbar vägen för vad som är rätt.