Nobels fredspris bör döpas om till Nobel Propaganda Pris, efter årets ständigt så krystat utmärkelse till FN –
godkända kemiska vapen laget som skickades att avväpna Syrien.

Andra tvivelaktiga vinnare av det ”berömda” priset inkluderar den anklagade krigsförbrytare och förre amerikanske
utrikesministern Henry Kissinger som övervakade ett folkmord med bombmattor över Indokina under 1970-talet.

På senare tid finns en annan anklagad krigsförbrytare, USA:s president Barack Obama, bland de som har belönats med
utmärkelsen trots hans pågående användning av mord och mordiska aggression i flera länder, däribland Iran, Libyen,
Nordkorea, Somalia, Jemen och Syrien.

En norsk baserad kommitté med påstådd skandinavisk neutralitet delar ut utmärkelsen varje år som den har gjort under
mer än ett århundrade sedan 1901. Priset skapandes av Alfred Nobel, ett stort vapen tillverkare. Det i sig säger en
del om institutionens motsägelsefulla natur.

Förra årets vinnare av Nobelpriset var ännu en skam för moral och sunt förnuft i form av den Europeiska unionen. Hur
kan ett block av regeringar på lång väg anses vara fredlig när den tar bort den grundläggande sociala välfärden för
miljontals medborgare i tjänsten av kriminella banker och elitens privata rikedom? Eller när man lyfter ett vapen
embargo mot extremister som löper amok i Syrien? Eller agerar i maskopi för verkställandet av förlamande ekonomiska
sanktioner mot Iran baserad på nukleära förtal upphittad av västerländska militära underrättelsetjänsten, sanktioner
som dödar kvinnor och barn på grund av bristen på grundläggande importerade läkemedel?

Även om det har varit ett par förtjänta vinnare av Nobels fredspris genom åren, trots det är bäst att behandla denna
institution med skepsis, om inte hån. De förtjänstfulla aspekterna av utmärkelsen kan tjäna till att ge tilltro till
dess tvivelaktiga och bedrövliga bundsförvanter. På så sätt är det mer Propaganda Pris än Fredspris.

Årets mottagare, inspektionsgruppen som tillhör Organisationen för förbud mot kemiska vapen, har bara börjat sitt
arbete förra veckan med att avveckla lagren i Syrien. Detta är en del av arrangemanget som Ryssland föreslog förra
månaden för att avvärja ett olagligt angreppskrig planerad av Nobels Fredspristagare Barack Obama. Presidenten
Bashar al Assads syriska regering har accepterat helt nedrustningsprocessen.

Men det är för tidigt, minst sagt, att tilldela OPCW Nobelpriset, precis som det var för den Oslo baserade kommittén
att ge priset till Obama i 2009, bara några månader efter hans första val och innan han visade sig vara en av
Amerikas mest krigshetsande presidenter sedan andra världskriget.

Hur vet vi att OPCW kommer att vara effektiva i att avväpna västvärldens stödda legosoldat grupper som kämpar för
att störta Assad regering från sina kemiska vapen? Hur vet vi att OPCW inte skälmskt kommer att missbruka sitt
ansvarsområde och Nobelpristagaren status för att föra den västerländska propagandan berättelse mot den syriska
regeringen?

Utdelning av ett fredspris som inte bygger på någon meritlista skapar misstanke om att institutionen och dess
godartade konnotationer används för att inskärpa en förkastlig politisk agenda.

Samma smygande propaganda formel av förment dygd som döljer brott kan också ses i denna veckas rapport av New York
baserade Human Rights Watch Group om massakrer som utförs av utländsk stödda militanta i Syrien.

Rapporten anklagar upp till 20 al-Qaida kopplade grupper, inklusive Al Nusra och Islamiska staten Irak och Shams,
för att döda massor av civila i Syrien i västra Latakia provinsen i början av augusti.

Sådant till synes graverande vittnesmål från en västerländsk människorättsorganisation kan verka som en positiv
utveckling.

Men, precis som med Nobels fredspris, det finns en mycket verklig fara att HRW rapporten enbart fungerar som en
bortförklaring av västerländska staters brott.

För att börja med, hävdar HRW rapport att det har funnit den ”första bevis för brott mot mänskligheten utförd att
oppositionen”. Detta innebär att man antar tidigare illdåd är hänförliga till de syriska regeringsstyrkorna. Detta
är helt enkelt falskt. Många tillförlitliga källor har funnit att de flesta, om inte alla, stora massakrer i byar
och städer över hela Syrien under de senaste två och halvt åren har begåtts av de regeringsfientliga
legosoldatgrupperna.

Västerländska medier och människorättsgrupper, inklusive HRW och Amnesty International, har medvetet eller
inkompetent tillskrivit dessa brott till syriska regeringsstyrkor, som sedan tjänar till att skänka en falsk
moralisk auktoritet på västerländska regeringar för deras olagliga inblandning i Syrien.

Till exempel har både HRW och Storbritanniens statliga media, BBC, liksom den amerikanska regeringens Voice of
America, rapporterat om att syriska statens styrkor utförd napalm bombningar av skolor i Raqqa och Aleppo i norra
delen av landet. Dessa rapporter baseras på en overifierad amatörvideo som släpptes av de så kallade oppositionella
grupper, såsom Ahrar al – Sham, som själva har deltagit i genomförandet av grymheter, som i Latakia provinsen under
augusti.

HRW och västerländska medier fortsätter att skylla kemiska vapen incidenten den 21 augusti nära Damaskus på den
syriska regeringen. HRW har öppet attackerat andra trovärdiga källor, som har rapporterat att den händelsen var en
avskyvärd handling, mycket möjligen begått av västvärldens stödda militant som en beräknad provokation.
Det finns starka misstankar, uppbackad av indicier och vittnesbevisning, att barnen som framställs som förgiftad i
videon som släpptes av opposition från 21 augusti incidenten i East Ghouta nära Damaskus, kidnappades av militanta
under deras terror räder mot byar i Latakia under föregående veckor. Deras död var alltså iscensatt för avskyvärd
propaganda syfte, med vilka de västerländska regeringar, media och mänskliga rättigheter industri därefter har
anklagat Bashar al Assad, som ledde slutligen till att OPCW inspektionsgruppen, bisarrt nog, tilldelades
Nobelpriset.

Den senaste rapporten från HRW om massakrerna i Latakia konstaterar att det fortfarande finns över 200 människor,
främst kvinnor och barn, som saknas i dessa attacker. Men HRW inte tar itu med den uppenbara kopplingen till de
anonyma barnoffer filmade i öst Ghouta incidenten.

En ytterligare smygande propaganda effekten av HRW rapporten i militantes massakrer i Latakia är att det förstärker
illusionen att de militanta i Syrien är uppdelade mellan de ”dåliga extremister ” och ”goda moderata”, som de
västerländska regeringarna stöder. HRW säger att man inte funnit några bevis för sambandet mellan den förment
väststödda Fria syriska armén till Latakia grymheter.

Men detta motsägs av tidigare rapporter om att ledaren för FSA, General Salim Idris och västerländska regeringars
moderata ”älskling”, var i Latakia under den mordiska framfarten. Inte bara var Idris närvarande i Latakia, han
videofilmade firandet av ”framgången” av operationen.

Den 11 augusti, rapporterade New York Times: ”Den Fria syriska armén befälhavares besök, general Salim Idris,
verkade avsedda att visa att han och hans kämpar också var inblandade i Latakia erövring [sic] som en del av en ny
front i inbördeskriget.” Rapporten tillade att Idris skröt om ”prestationer” i en utsläppt video.

The Human Rights Watch Group är därför inte ett positivt bidrag för att rensa dimman kring kriget som västvärlden
har pumpat ut obevekligt över Syrien, långt därifrån. HRW är en djup och smygande del av problemet. I själva verket
ägnar de sig att tvätta bort de västerländska regeringar och mediernas verkliga brottslig inblandning i den hemliga
angreppskrig mot Syrien.

Nobels fredspris och västvärldens människorättsgrupper kan låta harmlösa. Men de är en central del av den
västerländska propagandan maskinen, så mycket som MI6, CIA, Mossad, Pentagon, Whitehall och arsenalen av
västerländska nyhetsmedier med kända namn som BBC och New York Times.

Originaltext: Nobel Prize part of Wests propaganda fog >>>>>