Iqbal Jassat – The Palestine Chronicle

När ett historiskt stort antal muslimska amerikaner vinner mandat i USA:s mellanårsval, fokuserar västerländska medier ofta på en välbekant tolkning: en milstolpe för politisk representation, en seger för mångfalden och ett avståndstagande från islamofobi inom landet.
Men tusentals kilometer därifrån ser politiska aktörer på saken på ett helt annat sätt. För den islamiska motståndsrörelsen Hamas ses muslimers politiska avancemang i Washington inte genom identitetspolitikens lins, utan genom geopolitikens och den palestinska kampens kompromisslösa prisma.
För att förstå Hamas perspektiv måste man se bortom de inhemska framgångarna gällande representation och istället undersöka hur gruppen tolkar de förskjutna maktförhållandena hos Israels mäktigaste allierade.
I officiella uttalanden efter valen har högt uppsatta företrädare för Hamas beskrivit valresultaten som ett ”strategiskt nederlag” och en ”strategisk katastrof för den sionistiska entiteten”.
Denna reaktion belyser en viktig distinktion i hur Hamas bedömer västerländsk politik. Rörelsen betraktar inte valet av en muslimsk kandidat som en automatisk seger för sin egen sak, enbart baserat på en gemensam tro.
Historiskt sett har ledande företrädare ofta tonat ner betydelsen av amerikanska val, med argumentet att politiska skiften i Washington inte förändrar USA:s grundläggande utrikespolitik i någon djupare mening.
Istället bedömer Hamas amerikanska politikers värde uteslutande utifrån deras offentliga ställningstaganden i den israelisk-palestinska konflikten, USA:s militära bistånd och den regionala maktbalansen i stort.
Ur Hamas perspektiv ligger den verkliga betydelsen av mellanårsvalen i att pro-palestinska åsikter har normaliserats inom den amerikanska politiska huvudfåran.
Under årtionden betraktades ett orubbligt diplomatiskt och militärt stöd till Israel som en ”tredje skena” – en fråga så känslig att den var omöjlig att röra vid i Washington; att utmana den innebar i praktiken politisk utfrysning.
Idag ser Hamas ett fundamentalt brott mot detta status quo i det amerikanska politiska landskapet.
Denna förändring har uttryckts tydligt av Bassem Naim, medlem i Hamas politiska byrå. Han påpekar att även om en omfattande politisk seger i sig är något normalt i en västerländsk demokrati, så är retoriken som omger den det inte. Naims kommentarer kring valet lyfte fram en tydlig förändring i kandidaternas offentliga ställningstaganden gällande stöd till palestinier och kritik mot Israel; han noterade att sådana ståndpunkter tidigare innebar stora politiska risker.
I ett inlägg på sin Telegram-kanal, som uppmärksammats av den jemenitiska nyhetsbyrån (Saba), påpekade Naim att det nya i dessa val är den radikala omsvängningen i vissa kandidaters ståndpunkter.
Han framhöll att de inte bara uttryckte motstånd mot den sionistiska entiteten och den sionistiska lobbyn, utan även gav sitt stöd till det palestinska folket och dess legitima rättigheter, samtidigt som de uttryckligen fördömde det pågående folkmordet.
Offentliga ställningstaganden som för några år sedan hade varit tillräckliga för att avsluta en kandidats politiska karriär – eller till och med leda till gripande anklagad för antisemitism eller stöd till terrorism.
Hamas ser faktiskt införlivandet av dessa pro-palestinska och antikrigsinriktade ståndpunkter i den politiska huvudfåran som ett tecken på förändrade inhemska påtryckningar.
Snarare än att betrakta valresultaten som isolerade milstolpar för medborgerliga rättigheter, tolkar Hamas dem som ett bevis på att Israels historiska hegemoni över USA:s utrikespolitik håller på att vittra sönder, vilket ger den palestinska saken en permanent röst inom det amerikanska etablissemanget.
De förväntar sig inte att en handfull lagstiftare ska kunna montera ner Washingtons grundläggande allianser över en natt. Men i de nyvalda företrädarnas retorik ser rörelsen sprickor uppstå i en mur som en gång var ogenomtränglig – ett bevis på att den palestinska saken, även i hjärtat av det amerikanska politiska etablissemanget, har fått en permanent och hörbar röst.
Det är föga förvånande att många stora islamiska organisationer i USA ser framgångarna som ett resultat av mångårigt gräsrotsengagemang och kampanjer för att registrera väljare.
Nihad Awad, nationell chef för Council on American-Islamic Relations (CAIR), framhöll exempelvis att det höga valdeltagandet bland muslimer gav gruppen möjlighet att påverka utgången i en rad val runt om i landet – ett faktum som har uppmärksammats nationellt av både medier och framstående politiska kandidater.
Sammantaget ser de etablerade muslimska organisationerna inte dessa framgångar i mellanårsvalen enbart som enskilda politiska vinster, utan snarare som en systemförändring mot en institutionell närvaro – och som en tydlig markering att muslimska amerikaner vägrar att behandlas som politiska syndabockar.
Original text: Muslim American Victories and the Changing Politics of Palestine in the US