Thierry Meyssan – voltairenet.org
Organisationen för Kollektiv Säkerhets Avtal (CSTO) började i Kazakstan, det 8 oktober 2012, militärövningen ”Okränkbar Broderskap”. Scenariot är utplaceringen av en fredsbevarande styrka i ett imaginärt land där internationella jihadistiska grupper och terroristorganisationer opererar i ett sammanhang av etniska och sekteristiska splittring. Inbjudna till övningen lyssnade den ackrediterade diplomatiska kåren i Kazakstan uppmärksamt på öppningsanförande av biträdande generalsekreterare i organisationen, Valery Semerikov. Den senare pekade tydligt på att CSTO laddar för en eventuell intervention i Mellanöstern. Och för dem som är döva, betonade generalsekreteraren själv, Nikolai Bordyuzha att dess vice generalsekreterare inte syftade till Afghanistan. Geneves Deklarationen som förhandlades fram de 30 juni av Kofi Annan, föreskriver utbyggnaden av en fredsbevarande styrka, om det begärs av den syriska regeringen och oppositionen. Den ”Fria Syriska Armén” avvisade detta avtal. Så termen ”oppositionen” avser endast politiska partier som efter mötet i Genève, träffades nyligen i Damaskus under överinseende av Ryssland och Kinas ambassadörer. Eftersom Genève avtalet hade stöd av säkerhetsrådet i FN, utplacering av ”blå chapkas” kan förverkligas utan en ad hoc lösning. Valery Semerikov sade att denna fredsbevarande styrka redan har 4000 soldater och andra 46 000 är för närvarande under utbildning och kan mobiliseras snabbt för att förstärka en första kontingenten.
I detta sammanhang växer lavinartade i Syrien alla tecken på västerländsk tillbakadragande. Västvärldens flöde av vapen och soldater har stoppats och bara fortsätter det som fortfarande finansieras av Saudiarabien och Qatar.
Mycket mer förvånande än detta är det faktum att i sex tillfälle i rad har NATO-kommandot i Incirlik (Turkiet) led jihadisterna till en samlingsplats i vissa områden för att genomföra större offensiver. Det intressanta är att den Syriska Arabiska Armé, inte anpassad för gerillakrig eftersom den utformades för att möta de israeliska väpnade styrkorna, är mycket mer effektiv i klassiska stridssituationer. Men i vart och ett av dessa sex fall enheterna av den ”Fria Syriska Armé” omringades och förintades. Första gången kunde man tro att det var ett enkelt taktiskt misstag, den andra skulle kunna tillskrivas till en inkompetent generals envishet… men när situationen upprepas för sjätte gången, måste man tänka på en annan hypotes: Nato skickar dessa soldater till döden medvetet.
I motsats till den allmänna uppfattningen i väst, är jihadisternas motivation inte riktigt ideologisk eller religiös men estetisk. De är inte ute efter att dö för sak, och de vänder sig bort, naturligtvis, från Jerusalems öde, utan de omfamnar en romantisk hållning och försöker utöka sina egna känslor, antingen genom droger eller genom sitt beteende före döden. De är därför mycket lätt att manipulera och söker extrema situationer. Då räcker det med att skapa en sådan situation och vägleda dem. Under de senaste åren blev den saudiska prinsen Bandar bin Sultan den stora arkitekten av jihadist fraktioner, inklusive al-Qaida. Han ledde dem genom predikanter som lovade deras medlemmar ett paradis där 70 oskulder skulle erbjuda dem de största nöjena för evigt, inte för att de hade nått en militär eller politisk målsättning i synnerhet, men endast genom att dö som martyrer där Bandar behövde dem.
Men prins Bandar har försvunnit från scenen sedan attacken han utsattes för den 26 juli och han är sannolikt död. Därför, från Marocko till Kinas Xinjiang agerar jihadister på egen hand och utan samordning. Under dessa förhållanden kan de stå till tjänst för vem som helst, vilket visades i det senaste mordet på USA: s ambassadör i Libyen. Därför föredrar Washington nu att bli av med de där killarna, obehagliga och farliga idag, eller åtminstone minska deras antal. Så Nato tillhandahåller jihadister en serie kommandon som utsätter dem för den Syriska Arabiska armé beskjutning, vilket ledde till deras masseliminering. Samtidigt den 6 oktober sköt ner den franska polisen en fransk salafist som hade angripit en judisk affär. Undersökningar visade senare att den dödade salafist tillhörde ett nätverk av individer som hade åkt för att delta i jihad i Syrien. Fyra dagar senare gjorde den brittiska polisen en liknande upptäckt.
Budskapet från Paris och London är att de dödade britter och fransmän i Syrien är inte fallna officerare under någon hemlig mission men fanatiker som agerade på eget initiativ. Vilket är uppenbart falskt eftersom de jihadister som agerar i Syrien har kommunikationsutrustning speciellt utformad för Nato och som levererades av Frankrike och Storbritannien. Vad som är säkert är att allt detta spel markerar slutet på den fransk-brittiska engagemang tillsammans med den ”Fria Syriska armén” medan Damaskus levererar fångar med största diskretion. Och så vänder man sidan.
Det är förståeligt då frustrationen i Turkiet och de wahhabitiska monarkier som på begäran av själva Nato rusade huvudstupa in i ett hemligt krig och nu måste bära ensamma operationens misslyckande. I en sista desperat försök har Ankara satt igång en rad provokationer med syftet att förhindra NATO att frigöra sig från frågan. Och de har gjort allt från att installera artilleri i turkiskt territorium till att ägna sig åt kapning av ett civil syrisk plan, manöver som har visat sig ytterst helt kontraproduktivt.
Det räcker att nämna det faktum att planet från Syrian Arab Airlines som tvingades att landa i Turkiet innehöll inte några vapen, men civil elektronisk utrustning för att upptäcka förekomst av sprängämnen. Sanningen är att Turkiet inte försökte förhindra Ryssland att leverera till Syrien antiterrorism utrustning för att skydda syriska civila. Ankaras verkliga syfte var att höja spänningen genom att misshandlat ryska passagerare och förhindra den ryske ambassadören att assistera sina landsmän. Kapningen fungerade inte eftersom Nato inte har agerat efter anklagelserna från Erdogans fantasi. Det enda det resulterade i är att Rysslands president Vladimir Putin avbokade på obestämd tid sitt besök till Ankara, som var planerad till 15 oktober.
Fred har en lång väg framför sig. Men oavsett hur mycket Turkiet och de wahhabitiska monarkierna gör för att försöka förlänga kriget, processen är i gång. Nato samlar sina saker och media redan har börjat vända sin fokus på andra delar av världen.
Anteckningar
Thierry Meyssan, fransk intellektuell, VD och grundare av Voltaire Network och Axis for Peace konferens. Hans utrikespolitik analys publiceras i den arabiska, amerikanska och ryska pressen. Meyssan är författare till The Big Lie. Hantering och desinformation i media.
